Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man i kommande skrivelser bör inrikta sig på de stora utmaningarna när det gäller att skapa samstämmighet mellan olika politikområden och utifrån dessa redogöra för hur man försökt att ta itu med dem.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommande skrivelser bör utgå från vad som sägs i miljömålsproposition 2004/05:150, där man redogör för de faktiska förhållanden som råder när det gäller rättvis förbrukning av världens resurser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommande skrivelser skall utgå från mer heltäckande perspektiv rörande begreppet ekonomisk tillväxt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den i kommande skrivelser presenterar en mer ingående redogörelse för Sveriges agerande i IMF och Världsbanken och för hur Sverige agerat för att stärka u-ländernas position i IMF och Världsbanken så att den svenska IMF- och Världsbankspolitiken tillsammans med övrig global utvecklingspolitik kan utvärderas ur ett samstämmighetsperspektiv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringens kommande skrivelser rörande den globala utvecklingspolitiken när det exempelvis gäller förhållandet mellan makroekonomisk stabilitet, ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning problematiserar sin redovisning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den i kommande skrivelser inte bara redogör för att den agerar i IMF och Världsbanken utan att den också utförligare redogör för hur den agerar i IMF och Världsbanken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kommande skrivelser om den globala utvecklingspolitiken regelmässigt måste inkludera en redovisning av hur man har tagit till vara och utvecklat genusaspekterna såsom det anges i FN:s resolution 1325 och att kvinnors roll och möjlighet till medverkan över huvud taget bör redovisas utförligare när det gäller förebyggandet av konflikter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnets rätt till konst och kultur och barnets rättigheter lyfts fram i kommande skrivelser om Sveriges politik för global utveckling samt att åtgärder vidtagna när det gäller att värna barnets rättigheter i allmänhet redovisas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den svenska krigsmaterielexportpolitiken får en plats i regeringens kommande skrivelser om den globala utvecklingspolitiken.
Relativt kort tid har förflutit sedan riksdagen antog propositionen Gemensamt ansvar, Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122). Regeringen befinner sig fortfarande i inledningsskedet av den process som skall leda fram till större samstämmighet mellan olika politikområden när det gäller den globala utvecklingspolitiken. Av utformningen av regeringens skrivelse (Sveriges politik för global utveckling, skr. 2004/05:161) framgår det tydligt att det ännu inte finns någon självklar modell eller klara rutiner för hur man skall redogöra för förverkligandet av de ambitioner som regeringen har när det gäller att skapa samstämmighet mellan olika politikområden. Våra synpunkter och förslag när det gäller regeringens skrivelse har delvis syftet att regeringen i framtida skrivelser skall kunna korrigera dessa brister. Men vi riktar även kritik mot vissa punkter i skrivelsen när det gäller enskilda politikområden.
En brist i skrivelsen är att man nöjer sig med att göra en uppräkning av vad man gjort eller håller på att göra på olika områden. Det har fått till resultat att man blandat stort och smått, blandat stora övergripande frågor och underordnade frågor utan att ange någon form av prioritering. Därmed blir helhetsperspektivet svårt att urskilja. Det blir inte heller tydligt var de stora problemen finns, och vi anser att det är viktigt att riksdagen i framtiden i stället för en uppräkning av en serie åtgärder får en skrivelse som klarlägger vari motsägelserna mellan återgärder på olika politikområden ligger. Vad vi skulle vilja se är en skrivelse av mer problematiserande karaktär. Vi tror att en sådan skulle främja debatten och i längden vara mer konstruktiv. Exempel på sådan problematiserande frågställning är: Vilken politik skall Sverige föra i EU på handelspolitikens område så att man undviker att komma i konflikt med fattigdomsperspektivet och rättighetsperspektivet? Framtida skrivelser bör inrikta sig på de stora utmaningarna när det gäller att skapa samstämmighet mellan olika politikområden och hur regeringen försökt att ta itu med dem. Detta skulle sannolikt skapa större överskådlighet och en klarare bild av de åtgärder regeringen vidtagit.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
I ett avsnitt i regeringens skrivelse (s. 14-15) behandlas frågor som rör hållbar global utveckling. Texten i detta avsnitt är oklar och ibland rent felaktig. Så ger tillverkning av komplexa produkter inte upphov till klimatförändringar. Dessutom saknas en redogörelse för regeringens nya inriktning med avseende på rättvis global fördelning av natur- och energiresurser som det redogörs för i miljömålsproposition 2004/05:150, bl.a. på sidorna 23 och 24. Skrivelsen bör utgå från dessa propositionstexter, t.ex. följande:
En rättvis globalisering förutsätter en rättvis förbrukning av världens naturresurser och att alla länder tar sitt ansvar för omställningen till en hållbar utveckling. Beräkningar som gjorts för Sverige, liksom övriga delar av den industrialiserade världen visar att vi släpper ut mer föroreningar och förbrukar långt mer resurser än vad som är långsiktigt hållbart, vi inkräktar på det globala miljöutrymmet.
Med andra ord lever vi i Sverige inte på ett sådant sätt att det kan kallas hållbart och solidariskt. I stället tar (eller bestjäl) vi andra människor på deras rättmätiga miljöutrymme och resurser. Det bistånd och annat stöd vi ger vissa fattiga länder uppväger inte på långa vägar vår - i ett globalt perspektiv - slösande livsstil.
Vi anser att kommande skrivelser bör utgå från vad som sägs i miljömålspropositionen (prop.2004/05:150), som redogör för de faktiska förhållanden som råder när det gäller förbrukningen av världens resurser.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
På bl.a. sidorna 14 och 19 i regeringens skrivelse kan man läsa att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för ökat välstånd och för att man på ett varaktigt sätt skall kunna minska och hålla fattigdom borta. Tillväxt kan vara positivt för dessa ändamål men behöver inte vara det. Globalt sett handlar det i första hand om en annan mer rättvis fördelning av resurserna (se ovannämnda citat ur miljömålspropositionen). Ekonomisk tillväxt kan också skapa miljöproblem som gör fattiga människor ännu fattigare. Det vi benämner ekonomisk tillväxt kan även innefatta sådant som bidrar till minskat välstånd och till sämre hälsa och välbefinnande, t.ex. ökade luftföroreningar och dåligt dricksvatten. Det är viktigt att inte förvandla begreppet tillväxt till en politisk besvärjelse utan se till dess konkreta innehåll.
Vi anser att regeringen i kommande skrivelser bör utgå från ett mer heltäckande perspektiv när det gäller begreppet "ekonomisk tillväxt".
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
När det gäller miljöfrågorna har Vänsterpartiet i sina motioner knutit växthuseffekten till inriktningen av Världsbankens arbete. Vänsterpartiet har föreslagit att Sverige skall verka för att IMF och Världsbanken agerar för att Kyotoprotokollet förverkligas och för att lån till utvecklingsländer skall ligga i linje med en strävan att nå klimatmålen. Vidare har Vänsterpartiet motionerat om att Sverige i IMF och Världsbanken agerar för att privatiseringar inom vattensektorn inte skall utgöra krav för att man skall beviljas lån från Världsbanken. Partiet har även föreslagit att Sverige i internationella institutioner delar med sig av sina erfarenheter och sitt kunnande när det gäller att driva vattenverk och organisera vattendistribution i offentlig regi.
Dessa förslag återfinns i motionerna 2004/05:U279 yrkandena 8-11 och 2004/05:Fi4 yrkandena 9-13. Dessa förslag avslogs av riksdagen, men det torde vara uppenbart att dessa frågor måste lyftas eftersom deras aktualitet blir alltmer brännande.
På sidan 12 i regeringens skrivelse förklarar man att regeringens mål är "att säkerställa att styrningen av Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken är effektiv och att utvecklingsländernas inflytande stärks". Därefter förklarar man att "frågan drivs av den nordisk-baltiska valkretsen i organisationernas policyskapande kommittéer och genom att Sverige bidrar till kapacitetshöjande insatser för att stärka utvecklingsländernas deltagande i beslutsprocesser".
För oss är detta en märklig läsning, eftersom Vänsterpartiet i riksdagen föreslagit följande:
Sverige bör agera för att utvecklingsländernas inflytande inte bara ökar i röststyrka utan även vad gäller representanter i IMF:s och Världsbankens styrelser.
Regeringen bör undersöka hur man kan öka insynen och redovisningen av hur den nordisk-baltiska representanten i IMF och Världsbanken agerar och vilka resultat man uppnått utifrån den förda politiska linjen.
Regeringen bör förbättra dialogen och förståelsen mellan olika parter genom anordnande av offentliga möten, där regeringen har chans att redovisa och tydliggöra regeringens tänkta politiska linje inför årsmötena i IMF och Världsbanken.
Sverige bör i Världsbanken och IMF föra fram åsikten om behovet av att skriva av skulderna till HIPC-länderna utan att som motprestation kräva ekonomiska reformer som är politiskt kontroversiella och tar lång tid att genomföra.
Sverige bör agera för att inriktningen av fattigdomsbekämpningen inom IMF och Världsbanken tar hänsyn till vikten av en rättvis fördelning och att institutionernas verksamhet utvärderas i förhållande till millenniemålen.
Sverige bör verka för en revidering av röstberäkningen i IMF och Världsbanken, vilket innebär att man inte bara tar hänsyn till ekonomisk storlek, utan även till andra principer så som befolkningsstorlek.
Sverige bör i Världsbanken verka för att valet av ordförande bör föregås av en öppen nomineringsprocess och att val av lämplig person utgår från kompetens och ej landtillhörighet.
Sverige bör verka för att IMF och Världsbanken öppet debatterar kring makroekonomiska alternativ i syfte att nå millenniemålen.
(Ovannämnda förslag återfinns i Vänsterpartiets motioner 2004/05:U279 yrkandena 3-7 och 2004/05:Fi4 yrkandena 2, 3 och 5).
Det torde vara uppenbart att samtliga dessa förslag syftar till precis det som regeringen i sin skrivelse säger om att stärka u-ländernas ställning och inflytande i förhållande till i-länderna och deras inflytande i IMF och Världsbanken. I riksdagen har en rad av dessa förslag avslagits.
Samtliga de förslag som ställts av Vänsterpartiet blottar likafullt en rad målkonflikter som är omöjliga att bortse ifrån. Flera av dem har anknytning till stora problematiska demokratifrågor - inflytandefrågor, demokratisk insyn och beslutsprocesser - som sammanhänger med Sveriges agerande när det gäller den globala utvecklingen. Gång efter gång upprepar regeringen vikten av att öka legitimiteten för de globala multilaterala institutionerna som Världsbanken och valutafonden IMF. Ett av de tydligaste problemen för legitimiteten är, enligt regeringen, de bristande demokratiska processerna i institutionerna. Häpnadsväckande nog ger Sverige samtidigt stöd till de totalt odemokratiska och otidsenliga tillsättningarna av chefer som EU och USA fortsätter att tillämpa alltsedan organisationerna bildades för 60 år sedan. Nu senast vid USA:s utnämning av Wolfowitz som ny chef för Världsbanken.
Vänsterpartiet anser att regeringen i kommande skrivelser presenterar en mer ingående redogörelse för Sveriges agerande i IMF och Världsbanken och för hur Sverige agerat för att stärka u-ländernas position i IMF och Världsbanken så att den svenska IMF- och Världsbankspolitiken tillsammans med övrig global utvecklingspolitik kan utvärderas ur ett samstämmighetsperspektiv.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
I regeringens skrivelse förklaras att "IMF:s arbete för att förebygga finansiella kriser, skapa verktyg för att hantera sådana och stödja bland annat utvecklingsländerna i deras arbete för makroekonomisk stabilitet, tillväxt och fattigdomsbekämpning skall vara effektivt".
Därefter förklarar man:
Sverige medverkar aktivt i de internationella finansiella institutionernas styrelsearbete där såväl övergripande policyfrågor som utlåning till enskilda länder diskuteras och beslutas.
Sverige medverkar aktivt i en informell EU-samordning av IMF-arbetet där bland annat frågor som rör hantering av länders ohållbara skulder, förebyggande av finansiella kriser samt IMF:s roll i låginkomstländer diskuteras.
Sverige har upprättat ett direkt och kontinuerligt informationsflöde mellan ambassaderna och Sveriges representation i IMF, vilket har bidragit till ett mer samstämmigt agerande.
Sverige har finansierat seminarier om IMF:s roll i låginkomstländer och en konsultstudie om vad denna roll borde omfatta.
Under första punkten i redogörelsen för vad man gjort för att uppfylla målet är informationen ytterligt knapphändig. Man förklarar att man deltagit i en rad aktiviteter, men ingenting sägs om hur man har agerat. Detta kan inte annat än upplevas som otillfredsställande.
När det gäller beskrivningen av själva målet döljs i själva formuleringen av detsamma ett stort problem som har just med samstämmigheten att göra, eftersom det inte sällan ligger en svårighet i att samtidigt skapa makroekonomisk stabilitet, få till ekonomisk tillväxt och bekämpa fattigdomen. Det blir för det mesta fattigdomsbekämpningen som får stryka på foten. Sverige avviker inte på något sätt från andra länder i IMF och Världsbanken. Här måste det ske en ändring av bl.a. konditionaliteten. Dessa missförhållanden har Vänsterpartiet skrivit om i de båda motioner som nämnts ovan. Det har nyligen även presenterats en rapport från Forum Syd på detta område. Den rapporten beskriver mycket konkret vari bristerna består.
Det torde alltså vara av nöden att regeringens kommande skrivelser rörande den globala utvecklingspolitiken när det exempelvis gäller förhållandet mellan makroekonomisk stabilitet, ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning problematiserar sin redovisning.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
Vidare anser vi att en redovisning som endast talar om att regeringen agerar i IMF och Världsbanken är otillräcklig. I kommande skrivelser bör regeringen utförligare redogöra för hur den agerar i IMF och Världsbanken.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
En viktig fråga för den globala utvecklingen är att kunna förebygga konflikter. Detta kan ske med många olika instrument och medel. Grundläggande i det konfliktförebyggande arbetet är fattigdomsbekämpning, respekten för mänskliga rättigheter och demokrati.
I alla dessa civila insatser anser vi att FN-resolutionen om kvinnors roll i krishantering, resolution 1325 (2000), måste inkluderas.
Resolution 1325 bekräftar åter den viktiga roll som kvinnor spelar i fråga om konfliktförebyggande, konfliktlösning och fredsuppbyggande samt betonar betydelsen av deras lika deltagande och fulla medverkan i alla strävanden att bevara och främja fred och säkerhet och behovet av att öka deras roll vid beslutsfattandet med avseende på konfliktförebyggande och konfliktlösning.
De positiva sidorna när det gäller den globala utvecklingen i form av fattigdomsbekämpning, demokratiarbete, förbättrade samhällsstrukturer m.m. har en viktig funktion när det gäller att förebygga konflikter. Det är därför av mycket stor betydelse att kvinnors roll och kvinnors kompetens, kunnande och erfarenheter tas till vara och inkluderas i dessa processer. Lokala kvinnliga nätverk och organisationer kan härvidlag vara av väsentlig betydelse.
Det är därmed av stor betydelse att personer som sänds ut på olika internationella uppdrag, t.ex. av Sida, har en gedigen kunskap i genusfrågor, könsmaktsordning och kvinnors utsatthet. Genomgående måste genusperspektivet i alla former inkluderas inom området global utveckling.
Vi anser att kommande skrivelser om den globala utvecklingspolitiken regelmässigt måste inkludera en redovisning av hur man har tagit till vara och utvecklat genusaspekterna såsom det anges i FN:s resolution 1325 och att kvinnors roll och möjlighet till medverkan över huvud taget bör redovisas utförligare när det gäller förebyggandet av konflikter.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
En viktig del av den globala utvecklingspolitiken är frågor som rör utbildning och kultur. Till detta område hör naturligtvis barns rättigheter och barns rätt till utbildning och kultur. Vi noterar att FN:s konvention om barnets rättigheter inte nämns en enda gång i regeringens skrivelse om global utveckling. Att vi i detta sammanhang påpekar detta beror på att det i artikel 31 förklaras att konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet. Konventionsstaterna skall vidare respektera och främja barnets rätt till att till fullo delta i det kulturella och konstnärliga livet och uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell och konstnärlig verksamhet samt rekreations- och fritidsverksamhet.
I artikel 17 i konventionen förklaras också att staterna skall uppmuntra produktion och spridning av barnböcker.
Vänsterpartiet anser att barnets rätt till konst och kultur och barnets rättigheter lyfts i kommande skrivelser om Sveriges politik för global utveckling samt att åtgärder vidtagna när det gäller att värna barnets rättigheter i allmänhet redovisas.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.
Sverige exporterar krigsmateriel. Regeringen har tidigare i ett otal sammanhang alltid framhållit att Sverige har den mest restriktiva krigsmaterielexportpolitiken i världen. I regeringens skrivelse om den globala utvecklingspolitiken är det nu knäpp tyst - och det är en tystnad som ekar genom alla officiella dokument som rör utvecklingspolitiken.
Den svenska krigsmaterielexporten har hittills motiverats försvarspolitiskt. Under det kalla kriget rättfärdigade man krigsmaterielexporten genom att förklara att man med den kunde finansiera det svenska försvaret. I dag är den säkerhetspolitiska situationen fullständigt förändrad. Behovet av ett stormaktsförsvar i miniatyr finns inte längre. Nyligen framlades en utredning som syftar till att försöka rättfärdiga svensk krigsmaterielexport utifrån näringspolitiska utgångspunkter. Ett nytt projekt med ännu ett dyrt stridsflygplan planeras tillsammans med bl.a. Frankrike. Samtidigt som detta sker nämns inget i regeringens skrivelse.
Det torde minst sagt vara rimligt om den svenska krigsmaterielexportpolitiken fick en plats i regeringens skrivelse om den globala utvecklingspolitiken.
Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen till känna.