Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om demokrati som det övergripande målet för svenskt bistånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU skall vara öppet för alla demokratiska länder som delar unionens mål och som helt eller delvis ligger i Europa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en transitionsenhet inom UD.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sidas nya profilenhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förstärkning av biståndet till EU:s grannländer genom det s.k. Tacisprogrammet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ompröva beslutet om den s.k. egeninsatsen och befria organisationer som arbetar med demokratiprojekt i Vitryssland från densamma.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka biståndet till Östeuropa för att bekämpa trafficking.
I skrivelsen redogör regeringen för den framtida utformningen vad gäller utvecklingssamarbetet med länderna i OSS och på västra Balkan.
En mer omfattande diskussion om det svenska utvecklingssamarbetet förs i Folkpartiets partimotion 2004/05:U226, vilken väcktes under allmänna motionstiden. Denna motion utvecklar kompletterande ståndpunkter.
Varje människa har rätt att leva ett liv i fred och frihet, med reella möjligheter att påverka sin egen livssituation. Mänskliga rättigheter respekteras bara med ett demokratiskt styrelseskick. Demokrati är därför det enda styrelseskick som är människan värdigt. Demokrati utgör på flera sätt grunden för etablerandet av mänskliga rättigheter. Därför måste demokratins idéer spridas över världen och därför menar Folkpartiet att det övergripande målet för Sveriges utvecklingssamarbete måste vara demokrati. Detta för att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förverkliga sina mänskliga rättigheter och på så vis bekämpa fattigdom och orättvisor. Detta mål ska även gälla för samarbetet med länderna utanför EU i östra Europa och på Balkan samt i Centralasien.
Låt EU bli ännu större. Vi liberaler vill att EU skall vara öppet för alla demokratiska länder som delar unionens mål och som helt eller delvis ligger i Europa. Även om det kan ta lång tid innan länder som Ukraina kan bli fullvärdiga medlemmar är det viktigt att denna princip hålls levande och öppen. Länder som vill träda in i EU måste, givetvis, uppfylla de grundläggande politiska och ekonomiska kriterier för medlemskap som EU slagit fast. Därför är en viktig del av samarbetet att stödja det långsiktiga reformarbetet och hjälpa länderna att närma sig EU.
Sedan 1990-talet har signumet för Tjeckiens utrikespolitik varit att främja demokratiseringsprocesser i olika delar av världen. Målet har hela tiden varit att tydligt främja radikala förändringar av de rådande statsskicken för att etablera demokratiska system som garanterar mänskliga rättigheter. Detta har man gjort genom öppet och tydligt stöd till människorättsaktivister och oberoende medier bland annat.
Sedan 1 juli 2004 har man inom det tjeckiska utrikesdepartementet bildat en "Unit for promotion of transitions" som ska koordinera Tjeckiens egen utrikespolitik, arbetet inom EU-institutionerna och FN och stödet till icke-statliga organisationer så att politiken inte ska förlora fokus utan ständigt ha främjandet av övergång till demokrati för ögonen. Arbetet ska rikta sig mot såväl länder som redan har inlett en förändringsprocess som till länder där man inte ser några framsteg. I början kommer arbetet att koncentrera sig till Burma, Kuba och Vitryssland.
Den svenska politiken gentemot många diktaturer har länge saknat fokus och tydliga målbeskrivningar. Biståndet har inte använts i den utsträckning det varit möjligt för att främja demokratisträvande organisationer. Målet om fattigdomsbekämpning har aldrig fått en fungerande definition, och trots miljardbelopp och decennier av svenskt stöd till länder som Vietnam, Eritrea, Laos, Zimbabwe, Kuba och Tanzania har demokratiseringsprocesserna aldrig kommit igång. När biståndet väl har dragits in för att kränkningar för mänskliga rättigheter blivit för uppenbara har politiken inte lyckats formulera om målen och aktivt försökt bidra till förändringar. Den svenska utrikespolitiken skulle vinna mycket i trovärdighet genom att lära av det tjeckiska exemplet och på allvar formulera tydliga mål om att vi ska främja övergång till demokrati i biståndsländer i första hand. Syftet med Sidas samarbete med Europa och Centralasien är att skapa stabila demokratier. Därför borde UD inrätta en enhet för främjande av övergång till demokrati.
I och med att de forna biståndsländerna Estland, Lettland, Litauen och Polen trädde in som nya medlemmar i EU i maj 2004 skulle utvecklingssamarbetet med länderna upphöra. I regeringens budgetproposition för 2004 (prop. 2003/04:1) slog regeringen fast "att målet för det svenska utvecklingssamarbetet med dessa länder uppnåtts". Dock meddelade regeringen i juni 2004 att man har för avsikt att nysatsa på bistånd till de fyra EU-länderna. En ny profilenhet inom Sida ska etableras på Gotland med 15-20 fasta tjänster som ska stödja kommuner, organisationer och vänorter kring Östersjön. Medlen för att finansiera det nya projektet ska tas från det nuvarande östbiståndet, och det uppgår till 22 miljoner per år.
Att använda biståndsmedel för att finansiera regionalt samarbete kring Östersjön går stick i stäv med den av riksdagen beslutade politiken för global utveckling, som har fattigdomsbekämpning som huvudmål. Enligt Folkpartiet liberalerna är det oacceptabelt att regionalpolitiska hänsyn på detta vis får styra i biståndspolitiken.
I samband med EU:s utvidgning 2004 och 2007 får EU tre nya grannländer: Ukraina, Vitryssland och Moldavien. För att inte nya politiska, ekonomiska och sociala skiljelinjer mellan EU och dess nya grannländer ska uppstå har EU tagit beslut om en europeisk grannskapspolitik där upprättandet av s.k. handlingsplaner ingår. Ländernas handlingsplaner och dess genomförande kommer att finansieras via befintliga utvecklingsprogram såsom Tacis och Meda. Från 2007 ska ett speciellt grannskapsinitiativ ersätta dessa. Från
Tacisprogrammet 2000-2003 erhöll Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Moldavien sammanlagt 1,3 miljarder euro samtidigt som Medaprogrammet delade ut 3,7 miljarder euro. Med beaktande av att EU:s grannländer i öst omfattar 207 miljoner invånare är en förstärkning av biståndet till dessa länder nödvändig.
Läget för mänskliga rättigheter i landet är fortsatt mycket allvarligt. Vad Vitryssland behöver i nuläget är ökade satsningar på demokratiutveckling. Istället har regeringen beslutat om det motsatta. Från och med den 24 januari 2004 försämrades villkoren för det svenska demokratibiståndet till Vitryssland.
Det s.k. Vitrysslandsprogrammet innebar att svenska organisationer fick möjlighet att tillsammans med vitryska samarbetspartner genomföra demokratifrämjande projekt med full finansiering från Sida. Syftet med programmet var att skapa kontakter och samarbeten mellan föreningslivet i Sverige och Vitryssland. Under 2001 anslog Sida ca 13 miljoner kronor till projekt i Vitryssland. Efter en utvärdering av paraplyorganisationen Forum Syds verksamhet i Vitryssland beviljade Sida ytterligare finansiella medel för perioden 2002-2003, motsvarande en summa av nästan 12 miljoner kronor.
Utvärderingen visade att många kontakter upparbetades mellan svenska och vitryska ideella organisationer sedan programmet började, och Sida beslutade då att de svenska organisationer som vill genomdriva demokratiprojekt i Vitryssland fr.o.m. 24 januari 2004 måste betala 10 % av projektkostnaderna själva, i s.k. egeninsatser.
Efter de allvarliga försämringar som inträffat i Vitryssland anser Folkpartiet att beslutet om egeninsatser måste rivas upp. Svenska föreningar kan inte arbeta med sämre förutsättningar och tvingas till ökat risktagande i en diktatur samtidigt som det civila samhället i Vitryssland lever under ett ökat tryck från myndigheterna. Den rådande situationen i Vitryssland borde föranleda förstärkta demokratiinsatser från Sveriges sida. För att det ska bli möjligt måste beslutet om egeninsatsen omprövas.
En allvarlig typ av kriminalitet och ett flagrant brott mot grundläggande mänskliga rättigheter är slavhandeln med kvinnor och barn. Denna vämjeliga företeelse är ett växande problem i Europa. Det är framförallt östeuropeiska och ryska kvinnor och barn som utnyttjas i sina hemländer eller som förs till andra länder i Europa där de tvingas arbeta som prostituerade. Slavhandeln med kvinnor styrs av internationella ligor och utgör en stor del av den organiserade brottsligheten. Många av kvinnorna har sålts till bordeller i EU-länderna, medan andra kvinnor hamnar i sexindustrin i andra länder.
Sidas insatser i Östeuropa på detta område bör kraftigt utökas: rättssamarbete med exportländerna, bistånd till särskilda åtgärder i hemländerna för att motverka kvinnohandel och åtgärder för att underlätta hemkomsten och återanpassningen. Det förekommer idag stöd till ett antal projekt som i många fall är bra och framgångsrika men omfattningen måste öka. I detta ska även stöd till NGO:er ingå, vilka ofta har ett bättre kontaktnät och större möjligheter att kunna nå de mest utsatta kvinnorna. Etablerade internationellt verksamma frivilligorganisationer är i många fall de enda som har erfarenhet och kompetens att bedriva verksamheter.