Riksdagen begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för att utse en personligt ansvarig för haveriutredningar för ökad kvalitet och oberoende.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att ansvarige haveriutredare förblir ansvarig att svara på kritik och ifrågasättanden även efter det att utredningen presenterats.
Riksdagen begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för att låta en haveriutredning vara preliminär och därmed underlätta ett återupptagande av den om nya fakta kommer i dagen.
Riksdagen begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för att med lagstiftning tvinga fram en ny haveriutredning både då nya fakta kommer i dagen och om det visar sig att fakta undanhållits i en gjord utredning.
När olyckor drabbar samhället är det ett osvikligt krav att medborgarna kan lita på att den utredning som görs inte bara är opartisk och sanningssökande utan också kan ställas till svars för sina slutsatser. Det är varje medborgares rättighet att få veta orsaker som kostat medborgare livet både för att ansvar skall kunna fastställas och för att säkerhetsförbättringar skall kunna vidtas.
Genom att ha en person utsedd som ytterst ansvarig för en haveriutredning så förebyggs risken att bristfälligheter döljs bakom en anonym kommission eller myndighet. Genom en ansvarig person som måste stå för sin utredning även efter det att den presenterats och kunna svara på kritik och ifrågasättanden från expertis och parlament, garanteras utredningens kvalitet.
Ett exempel på motsatsen var utredningen kring m/s Estonias förlisning. Utredningen misslyckades med att förklara fartygets sjunkförlopp. Därmed har heller inget ansvar kunnat utdömas. Därför vet man inte heller om rätt åtgärder vidtagits för att i framtiden förebygga liknande olyckor.
Den haveriutredning som gjordes av Estonias förlisning upplöstes i samma stund den presenterat sitt resultat. Det finns ingen ansvarig som idag står för slutrapporten och som kan svara på expertisens kritik av rapportens brister eller bevisade felaktigheter. Just det faktum att kritiken inte bemöts har skapat grund för konspirationsteorier. Oförmågan att svara på expertisens frågor riskerar att i förlängningen underminera tilltron till den representativa demokratin.
För att belysa riktigheten i ovanstående analys räcker det med att redovisa ett par faktiska förhållanden.
Haverikommissionen (JAIC) hävdar att när bogvisiret ramlat loss med bilramp så kom tusentals ton vatten in på bildäcket och fartyget sjönk. Den mest framstående skeppstekniska expertisen på området, Strathclyde universitet i Skottland, hävdar att när vattenmassor kommer in ovan vattenlinjen uppe på det vattentäta bildäcket så kantrar fartyget och slår runt. Detta har även styrkts av avancerade datorsimuleringar över Estonias förlisning utförda av universitetet. Liggande upp och ner kan det sedan flyta i timmar, dagar eller till och med veckor. Estonia slog däremot aldrig runt och hon sjönk på mindre än 45 minuter. Det indikerar också ett stort vattenläckage under vattenlinjen. Men något sådant nämner inte haverikommissionen utan nöjer sig med att konstatera att man inte kan förklara sjunkförloppet.
Haverikommissionen hävdar i sin rapport att fartyget vare sig hade några skador eller hål i skrovet då hon förliste. Ändå visar det officiella filmmaterialet omfattande skador och hål i skrovet. Bilderna från det officiella filmmaterialet finns också på bland annat www.larsangstrom.nu Varför nämns inte dessa skador i utredningen? Hur orsakades de? Vilken betydelse hade de för sjunkförloppet?
Haverikommissionen hävdar i sin rapport att fartyget var sjövärdigt. Som enda belägg för detta har man den fartygsinspektion som gjordes på fartyget av tjänstemän från det svenska Sjöfartsverket timmarna innan hon lämnade Tallinn. Haveriutredningen har publicerat det protokoll som man bygger sitt sjövärdighetsantagande på. Det har i efterhand bevisats vara manipulerat. Till exempel har den notapparat som visar felens allvarlighetsgrad tagits bort. Det går därför inte att se att fem av felen var av sådan karaktär att de enligt internationella sjösäkerhetsregler måste åtgärdas innan fartyget får lämna hamn. Vidare har Sjöfartsverkets logotyp klippts bort så att det inte framgår vem som ansvarade för inspektionen. Även namnteckningen har manipulerats. Statens kriminaltekniska laboratorium har konstaterat att det i utredningen publicerade protokollet inte är en genomslagskopia av originalet.
Frågor om varför någon manipulerat protokollet, vem som utfört det och i vilket syfte det skett står obesvarade. Eftersom det finns misstanke om att Sjöfartsverket bär ett ansvar för att fartyget gick till sjöss utan att felen åtgärdades har frågan varit föremål för behandling i riksdagens konstitutionsutskott. Ansvariga minister Mona Sahlin hävdade i dessa förhör att inspektionen var en del i utbildningen av estniska fartygsinspektörer och därför inte hade något som helst värde. Det innebär att regeringen därmed helt underkänt det enda dokument som utredningen baserade sin uppfattning om att Estonia var sjövärdigt på.
En av Sveriges främsta experter på området, professor Anders Ulfvarson på skeppstekniska institutionen vid Chalmers universitet, sa så sent som i september 2004 på ett riksdagsseminarium om Estonias förlisning och sjösäkerheten att JAICs slutrapport var direkt vilseledande. Med sina brister menade han att inte ens hans studenter på Chalmers skulle prestera en så undermålig rapport.
Förre generaldirektören på Riksrevisionsverket Inga Britt Ahlenius sade på riksdagsseminariet att utredningen av Estonias förlisning var en i utredningssammanhang skandalutredning. Konsensuskultur och politiska kompromisser hör inte hemma i något så allvarligt som en haveriutredning. Om sanningen kan man inte kompromissa var hennes budskap.
På riksdagsseminariet om Estonias förlisning och sjösäkerheten gjorde professor Hugo Tiberg klart att Sverige enligt folkrätten har rätt att på egen hand genomföra utredningsarbete för att nåökad klarhet kring förlisningen. Det stora hindret är en politisk ovilja i regeringen att försöka komma till rätta med uppenbara brister och felaktigheter i utredningen.
Därför ligger ansvaret hos Sveriges riksdag som kan besluta om att en ordentlig, opartisk och oberoende utredning av Estonias förlisning genomförs. Anhöriga till de 852 omkomna ska inte behöva acceptera politisk passivitet trots bevisade felaktigheter. De har rätt att få veta sanningen. Det anstår heller inte ett demokratiskt rättssamhälle att inte göra sitt yttersta för att skapa klarhet och fastställa ansvarsförhållanden. Det är orimligt att över ett halvt tusen svenska medborgare kan omkomma i en olycka utan att ens minsta försumlighet konstaterats någonstans.
Om det framkommer nytt bevismaterial i ett brottmål eller bevis för undantryckande av bevismaterial öppnas en ny brottsutredning trots att dom fallit. När det gäller en haverikommission som utreder en förlisning så måste en utredning återupptas om nya bevis kommer fram. Regeringens ansvariga minister har hävdat att inga nya fakta har framkommit i fallet Estonia. Däremot har det framkommit bevis för att bevismaterial har undantryckts i utredningen om Estonias förlisning. Därför borde lagstiftningen ändras på området så att en ny utredning måste tillsättas då det framkommit att material undanhållits i en utredning. Politiska särintressen ska inte få hindra medborgarnas rätt till sanningen.
Exempel på länder som garanterar sina medborgare ett långt bättre och mer oberoende haveriutredande än Sverige är Australien och USA. En intressant aspekt är att som i USA låta en haveriutrednings resultat vara preliminärt. Så fort nya fakta kommer i dagen måste utredningen återupptas.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Lars Ångström (mp) |