Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att prioritera utbyggnaden av Ostlänken.
En alltmer globaliserad ekonomi innebär att konkurrensen successivt skärpts för även ekonomiskt starkare regioner i landet. Kraven på att dessa regioner ska kunna hävda sig ökar om det ska finnas ordentligt utrymme för fördelningspolitik. Det innebär också att behovet av tillväxtskapande infrastrukturprojekt ökar. Järnvägen med sin stela struktur har möjligheter att kraftfullt bidra till långsiktig ekonomisk utväxling och ta marknadsandelar om åtgärder vidtas där det finns stora behov av person- och godstransporter. Det är i sådana stråk som miljövinsterna också kan bli stora.
I dagens läge växer kapacitetsproblemen längs landets viktigaste järnvägsstråk och inte minst på Södra stambanan genom Östergötland och Västra stambanan mellan Katrineholm och Stockholm. Järnvägen får allt svårare att klara de transportuppgifter den är bäst på att klara, dvs person- och godstrafik längs de mest trafikerade transportkorridorerna i landet. Om inget kraftfullt görs blir järnvägskapaciteten på dessa huvudstråk i landet en uppenbar hämsko för tillväxten och därmed också för möjligheterna att föra en effektiv fördelningspolitik. Stambanorna riskerar att i folkmun kallas "stannbanorna".
Vad karakteriserar samhällsbyggnadsprojektet Ostlänken?
Ostlänken kommer att bli en del av ryggraden i 2000-talets konkurrenskraftiga järnvägsnät, den första nya järnvägsetappen på det internationella projektet Nordiska triangeln, en ca 15 mil lång etapp mellan de tre storstadsregionerna i landet, en del av Götalandsbanan och Europakorridoren.
Ostlänken medför att
kapacitetsproblemen på stambanorna kan arbetas bort
utrymme skapas för snabbgående internationell/nationell persontrafik
utrymme skapas för interregional och regional persontrafik
utrymme skapas för utveckling av godstrafik
det kan skapas goda logistiska lösningar för resecentra, flygplatser och hamnar
köbildningar kan undvikas på anslutande järnvägslinjer som Stångådals-
banan/Tjustbanan.
Ostlänken kommer att skapa
bättre kontaktytor mellan landets tre storstadsområden
utvecklingslänken mellan landets första och fjärde arbetsmarknadsområden, där det inom en restid på högst ca 1 timme från Stockholm idag bor ca 440 000 personer och finns ca 35 000 företag, universitet, flygplatser och hamnar inom enbart de kommuner som direkt berörs av länken
ett mycket stort tillskott till den regionala ekonomin enligt överslagsmässiga kalkyler, dvs det tillförs en regional utvecklingsmotor av nationell betydelse
en s.k. regionförstoring där ett antal städer som Linköping, Norrköping och Nyköping också får rollen som utvecklingsmotorer/stödjepunkter för större omland, dvs understödja utveckling av lokala arbetsmarknads-, studie- och bostadsområden inom även glesbebyggda delar av södra Sverige.
Fåjärnvägsprojekt i landet kan uppvisa dessa samlade effekter, dvs vara första delen av 2000-talets stomnät genom landet, eliminera mycket allvarliga kapacitetsbrister på landets viktigaste järnvägssträckningar, bidra till sammanlänkning av landets tre storstadsområden, åstadkomma en regionförstoring sydväst om Stockholmsområdet som är av nationellt intresse och även bidra till att mer glesbebyggda delar får god tillgänglighet till de nationella transportkorridorerna.
Ostlänken erbjuder unika kombinations- och utväxlingseffekter. Det är inte bara ett nationellt järnvägsprojekt utan ett av landets mest intressanta samhällsbyggnadsprojekt.
De 2,4 miljarder kronor som avsatts i framtidsplanen till 2015 är dock helt otillräckliga för att nå dessa samlade effekter. Tvärtom innebär en sådan begränsad ansats att kapacitetsbristen enligt Banverkets bedömningar kommer att förvärras avsevärt och sprida sig hela vägen Stockholm-Östergötland. Växande kapacitetsbrist innebär att det måste ske prioriteringar, där det kan befaras att exempelvis dagens pendeltågtrafik i Östergötland kan komma i kläm.
Ostlänken måste ses som en helhet och byggas ut i ett sammanhang för att de stora möjligheterna ska kunna tas tillvara och för att lösa kapacitetsproblemen. Projektet har en sådan unik utväxling att det måste återfinnas bland de nationella projekt som har högsta prioritet inom de närmaste 12 åren.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Berndt Sköldestig (s) |
Reynoldh Furustrand (s) |