Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda de samhällsekonomiska fördelarna med nolltaxa respektive halverade avgifter påÖresundsbron.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheterna till skattefinansiering av Öresundsbron.
Sedan Öresundsbron byggts har integrationen mellan Skåne och Själland utvecklats, inte så snabbt som förväntat, men ändå märks en tydlig förändring. Arbetskraftspendlingen ökade från 1 400 personer 1999 till 4 500 personer 2003. 30 procent av Malmös folkökning förra året berodde på inflyttning från Danmark. Svenskar som studerar med studiemedel har ökat från 3 till 6 procent av alla svenska utlandsstuderande. Även biltrafiken över bron har till sist visat stigande siffror, efter några år långt under förväntade trafikströmmar.
Denna utveckling visar på kraften i Öresundsregionen och stöder teorierna om att regionerna har stor betydelse för tillväxten. Utvecklingen visar också att undanröjandet av handelshinder som tullar och avgifter har en avgörande betydelse för utbytet över gränser. Det är vår övertygelse att denna positiva utveckling skulle bli mycket starkare om ännu ett stort handelshinder avskaffades - de höga broavgifterna. För en vanlig inkomsttagare är priset för en enkelresa med bil, 280 kr, långt över en prisnivå där man utan tvekan reser över för att göra inköp, gå på teater eller besöka vänner.
Under namnet Öresundsuniversitetet pågår ett arbete för att utöka utbyte och samarbete mellan studenter och forskare. De olika universiteten och högskolorna har inlett ett omfattande arbete för att underlätta studier bedrivna växelvis på den svenska och den danska sidan av Öresund. En allmän uppfattning bland de engagerade lärarna och studenterna är att resekostnaderna, även tågpriserna, utgör det för närvarande största hindret för studentutbyte och utbildningssamarbete.
De försök med blygsamt sänkta avgifter för bilresor som genomförts har inte oväntat visat att en avgiftssänkning kan vara ekonomiskt försvarbar, eftersom intäkterna vid lägre avgifter ökar. Det är positivt att försök med sänkta vägavgifter nu genomförs. Men samtidigt är det en begränsning att nästan all diskussion hittills utgått från att bron ska betala sina egna kostnader. Synpunkter på ekonomisk tillväxt i regionen har inte alls vägts in i diskussionen om broavgifterna.
Utgångspunkten är enligt riksdagsbesluten i Danmark och Sverige att broinvesteringen ska lånefinansieras och att lånen skall betalas av intäkterna, framför allt från biltrafiken. Brobygget finansieras i en rent företagsekonomisk kalkyl, men inte i en samhällsekonomisk, vilket annars brukar vara fallet vid infrastruktursatsningar.
År 2002 kom en fortfarande aktuell utredning utgiven av Öresundsuniversitetet, "Öresundsförbindelse med ett hinder mindre". Ett stort antal forskare från skilda områden har bidragit till utredningen. Ett huvudbudskap är att broavgifterna fungerar som ett handelshinder, jämförbart med tullavgifter. Avgifterna motverkar lönsamhet för bron. En nolltaxa för vägtrafik skulle, enligt utredningen, uppvägas av högre tillväxt i Sverige och Danmark. Redan en halvering av vägavgifterna på bron skulle enligt samma resonemang vara samhällsekonomiskt lönsam. Den ekonomiska tillväxten skulle uppväga kostnaderna för skattesubventionering. En annan slutsats är att en nolltaxa skulle sänka logistikkostnaderna med flera miljarder kronor per år, bl.a. beroende på att antalet järnvägs- och lastbilsterminaler kan minskas kraftigt.
För att möjliggöra ett genomförande av nolltaxa eller drastiskt sänkta avgifter föreslås en avprivatisering av bron. Danmark och Sverige skulle i stället ta gemensamt ansvar, och den ekonomiska tillväxten skulle mer än väl uppväga utgifterna för skattesubventioner. De olika forskarna tar hänsyn till olika faktorer och med vetenskaplig korrekthet erkänner man också att inga hundraprocentiga svar på svåra frågor finns. Sakskälen för en drastisk avgiftssänkning är dock så starka att det finns all anledning att seriöst väga argumenten.
Tankegångarna i Öreundsuniversitetets utredning är intressanta. De höga avgifterna påÖresundsbron fungerar uppenbarligen som ett hinder för handel, arbete och turism. Enligt vår mening borde man se påÖresundsbron som på andra väg- och broprojekt inom det egna landet. Staten står för investeringskostnaderna, eftersom fördelen i ekonomisk tillväxt för landet förväntas uppväga de statliga utgifterna. Vid väg- och brobyggen inom Sverige har vi hittills inte haft principen att avgifter från trafiken fullt ut ska finansiera investeringarna. Det är svårt att se argumenten för en annan princip för Öresundsbron. Skillnaden är endast att två länder gemensamt skulle ha ansvar för denna infrastruktursatsning. Vi menar att frågan om avgifter och frågan om avprivatisering av nuvarande konsortium, Öresundsbrokonsortiet, borde utredas snarast. En kommande utredning borde ges ett öppet uppdrag och vara fri att lämna förslag oberoende av tidigare riksdagsbeslut. I förlängningen kan följa förhandlingar mellan svenska och danska regeringen om att ändra broavtalet.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Ulf Nilsson (fp) |
|
|
Tina Acketoft (fp) |
Christer Nylander (fp) |
|
Torkild Strandberg (fp) |
Marie Wahlgren (fp) |
|
Allan Widman (fp) |