Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över hanteringen av anslaget för enskilda vägar.
En viktig del av vägnätet på landsbygden utgörs av enskilda vägar med statligt stöd, vanligen drivna av vägsamfälligheter. De är öppna för allmän trafik på i princip samma villkor som allmänna vägar, och utgör därmed en viktig del av vårt kommunikationssystem, av avgörande betydelse för vår unika tillgänglighet till naturen och landsbygdens kulturlandskap.
Men dagens bidragssystem för enskild väghållning har stora brister. Frågan har varit föremål för utredning (BREV-utredningen) utan att några förslag kommit fram som varit ägnade att långsiktigt säkerställa denna del av vägnätet. Tvärtom har t.ex. tidigare möjligheter att få bidrag till bärighetshöjande åtgärder (motsvarande ca 40-50 mnkr per år) slopats. Bidraget till investeringar är numera i det närmaste försumbart.
Det ekonomiska beräkningsunderlaget av kostnader för drift, underhåll och investeringar som Vägverket tar fram är behäftat med brister vilket gör att politiker/beslutsfattare får svårt att bedöma vilken bidragsnivå som är riktig. Regelverket (förordning, föreskrifter och handbok) för enskilda vägar är otydligt och krångligt. Administrationen av bidraget till enskilda vägar blir orimligt kostsam som en följd av det krångliga bidragssystemet.
Vi anser därför att en översyn av stödet för enskilda vägar är motiverad. Syftet skall då inte, som i tidigare utredningsförslag, vara att vältra över ansvar från det allmänna, utan att skapa ett bidragssystem som långsiktigt vidmakthåller det befintliga nätet av enskilda vägar och skapar en kostnadseffektiv administration av detta. Vägverket bör hålla ihop hela bidraget till enskilda vägar, alltså drift, underhåll och investeringsbidrag.
Någon överföring av ansvaret för investeringsbidrag till enskild väghållning till länsplanerna för regional transportinfrastruktur bör inte ske, bl.a. med hänsyn till risken att dessa bidrag prioriteras bort för att tillgodose andra behov. Omfattningen på investeringsbehoven blir tydligare och förutsättningarna för likabehandling över hela landet blir bättre med ett samlat anslag administrerat av Vägverket.
Det är dock nödvändigt att Vägverket förbättrar sina analyser av behov av åtgärder på det enskilda vägnätet. Regelverket för bidragssystemet bör förenklas, vilket också gör att administrationen kan förbilligas.
Sammanfattningsvis anser vi att regeringen bör uppdra åt Vägverket att se över hanteringen av anslaget för enskilda vägar, med de utgångspunkter vi har angett, samt återkomma till riksdagen med förslag till förbättringar.
|
Stockholm den 24 september 2004 |
|
|
Sven Bergström (c) |
Birgitta Carlsson (c) |