Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om lika villkor för godstrafiken på färja mellan Gotland och fastlandet.
Färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet ersätter de vägar och broar som samhället ställer till förfogande till befolkningen och näringslivet i övriga landet utan särskild kostnad för nyttjarna. Rimligt är att samhället står för merkostnaden i färjetrafiken utöver vad det kostar att transportera gods motsvarande sträcka på land.
Utöver viss statlig insats för att begränsa kostnaderna för godstrafiken bidrar transportköpare i hela landet genom det s.k. Gotlandstillägget med finansiering av merkostnaderna för att frakta gods mellan Gotland och fastlandet. Åkeribranschen anser dock inte att det räcker till, efter det att riksdagen beslutade att sänka Gotlandstillägget från 0,6 till 0,4 %, utan gör för närvarande ett särskilt påslag i storleksordningen 20 % för Gotlandstransporter.
Åkerinäringens särskilda påslag gäller hela transportsträckan, dvs. såväl sjö- som landsträckan, mellan destinationsorterna på Gotland respektive fastlandet. Det innebär betydande merkostnader i jämförelse med landtransport för köpare av godsfrakt till och från Gotland och i synnerhet för dem som köper frakt till och från destinationer lågt från ön.
Trots ett stort antal utredningar saknas en långsiktig lösning då det gäller finansiering av merkostnaderna i godstrafiken på färja mellan Gotland och fastlandet. Rikstrafiken, som i dag skall ombesörja den statliga delen av nuvarande finansiering, har i dag inte resurser för sina åtaganden och det finns hot om ytterligare merkostnader för godstrafiken. Konsekvensen för det gotländska näringslivet och boende på Gotland blir försämrad konkurrenskraft och ökade levnadsomkostnader.
Regeringen uttalade i budgetpropositionen 2003/04 att det är angeläget att kostnaderna för transporterna till och från Gotland hålls på en rimlig nivå för att inte hämma utvecklingen av näringsliv och turism. Samtidigt påtalade regeringen att det inte finns finansiellt utrymme att öka ramanslaget till Rikstrafiken som skall stå för statens kostnader för att täcka merkostnader i godstrafiken mellan Gotland och fastlandet.
Tyvärr finns det tecken i dag som pekar mot att regeringen av statsfinansiella skäl är beredd att göra avkall på att tillföra tillräckliga medel för att finansiera "vägen" mellan Gotland och fastlandet. Det innebär att Gotland kommer att få allt svårare att utveckla näringslivet och klara den svåra omställning som måste ske på grund av stora fabriksnedläggningar och militära neddragningar som tidigare genomförts. Då det gäller militär verksamhet hotas den för närvarande att nära på helt upphöra på Gotland.
Även persontrafiken på färja mellan Gotland och fastlandet står inför svåra finansieringsproblem och hot finns om ökade kostnader för resenärerna.
För att det gotländska näringslivet och levnadsomkostnaderna påön skall få en i jämförelse med landet i övrigt rimlig situation krävs att Rikstrafiken tillförs tillräckliga ekonomiska resurser för sitt uppdrag att finansiera merkostnader i Gotlandstrafiken. Vidare krävs att regeringen skyndsamt ser till att en långsiktig lösning tas fram beträffande finansieringen av godstrafiken så att grunden för särskilda påslag från åkeribranschen direkt på köpare av godsfrakt mellan Gotland och fastlandet kan upphöra. Vad som ovan anförts om lika villkor för godstrafik på färja mellan Gotland och fastlandet bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 3 oktober 2004 |
|
|
Roger Tiefensee (c) |