Riksdagen beslutar att upphäva lagen (2004:629) om trängselskatt från den 1 januari 2005.
Riksdagen beslutade i juni 2004 att bifalla regeringens förslag till lag om trängselskatt. Lagen är generellt utformad, men av en bilaga - vars ikraftträdande datum det överlåtits till regeringen att fastställa - framgår att det enda syftet är att göra det möjligt att införa en statlig trängselskatt på trafiken i Stockholms stad.
Folkpartiet kritiserade dels lagförslaget i sak, dels formerna för dess tillkomst. Vi har flera skäl för att vara fortsatt kritiska.
För det första anser Folkpartiet att en trängselavgift i trafiken inte skall betraktas som en statlig skatt utan som en avgift. Den bör därför inte beslutas i riksdagen utan på regional eller lokal nivå i det berörda området.
Folkpartiet anser att miljöstyrande avgifter i trafiken kan vara motiverade. Vi har sedan slutet av 1960-talet, då en mer modern miljöpolitik utformades, pläderat för nyttjande av ekonomiska styrmedel för att minska biltrafiken och förbättra miljön.
Folkpartiet anser att varje kommun som såönskar skall ha rätt att införa trängselavgifter för att stimulera ökat nyttjande av kollektivtrafik och begränsa biltrafiken. Förutsättningen för detta är dock att kommunen inhämtat samtycke från de kringliggande kommuner som påverkas i stor utsträckning. Intäkterna från trängselavgifterna skall också stanna i kommunen. Enligt den lag som riksdagen antagit hamnar intäkterna i statskassan.
Trängselskatten har dessutom införts trots ett stort folkligt motstånd i den region som berörs. Stockholms stad tog beslutet om trängselavgifter med en enda rösts övervikt i stadsfullmäktige. I lokala folkomröstningar i tolv kommuner runt om Stockholms stad förkastades förslaget med en överväldigande majoritet. Invånarna i Stockholms stad har ännu inte fått möjlighet att rösta i frågan, men lokala opinionsmätningar tyder på att stödet för förslaget är mycket svagt även i huvudstaden.
Det stora folkliga motståndet mot trängselavgifter i och kring Stockholm är inte förvånande med tanke på att de partier som drivit igenom detta förslag på riksplanet och i Stockholm inte gjorde något försök att förankra detta hos väljarna före valet 2002. Tvärtom lovade Socialdemokraterna i Stockholms stad före valet att inga trängselavgifter skulle införas.
Efter riksdagsbeslutet har lagens tillkortakommanden dels i sak, dels juridiskt blivit tydliga eftersom de upphandlingsbeslut som Stockholms stad träffat i anslutning till lagen visat sig först strida mot lagen om offentlig upphandling, därefter övergått till Statens vägverk, vars beslut efter överklagan undanröjts av länsstyrelsen i Dalarna, vars beslut i sin tur undanröjts av kammarrätten i Sundsvall på grund av frånvaron av en juridiskt korrekt överklagan av inhibitionsbeslutet träffat av länsstyrelsen i Dalarna.
Denna juridiska cirkus visar inte bara att lagstiftningsarbetet varit undermåligt förberett, utan riskerar också att få principen om miljöstyrande avgifter att hamna i vanrykte. Att våra domstolar, redan hårt ansträngda av andra brotts- och tvisteärenden, skall behöva ägna resurser åt trängselskattelagstiftningen och lagen om offentlig upphandling i dess spår är uteslutande ägnat att dra ett löjets skimmer över hela lagstiftningsprocessen.
Mot denna bakgrund föreslår vi att riksdagen beslutar att upphäva lagen (2004:629) om trängselskatt från dess ikraftträdandedag den 1 januari 2005 - vilket i sin tur omgående skulle befria alla domstolar från ytterligare bekymmer för denna lagstiftning.
|
Stockholm den 5 oktober 2004 |
|
|
Martin Andreasson (fp) |
|
|
Gunnar Andrén (fp) |
Helena Bargholtz (fp) |
|
Mia Franzén (fp) |
Carl B Hamilton (fp) |
|
Nina Lundström (fp) |
Ana Maria Narti (fp) |
|
Birgitta Ohlsson (fp) |
Karin Pilsäter (fp) |
|
Mauricio Rojas (fp) |
Nyamko Sabuni (fp) |