Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatoriska körlektioner för dem som erhållit sitt A-körkort före den 1 januari 1976.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avrostning av mc-förare vid säsongsstart.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förarbevis för EU-moped.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beredskap för att införa alkolås i en snabbare takt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ändra lagen vad gäller "eftersupning".1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om körkortsåterkallelse.
1 Yrkande 5 hänvisat till JuU.
Enligt Vägverkets statistik har antalet motorcyklar ökat kraftigt under senare år och under de sista åren har även antalet förolyckade i mc-olyckor ökat. Antalet motorcyklar i trafik är i år omkring 235 000. Allt talar för att antalet ytterligare ökar.
Nyrekryteringen av mc-köpare sker i åldersgruppen 35 år och uppåt. I dag är det obligatoriskt att alla som tar körkort måste ta ett särskilt A-körkort för att vara behöriga att köra. Den som däremot tog sitt körkort före 1 januari 1976 fick A-körkortet "på köpet".
När man analyserar statistiken över omkomna i mc-olyckor kan man inte tydligt se ett samband mellan dödsolyckor och det faktum att man inte gått någon särskild utbildning för att framföra mc:n. Fullt naturligt inträffar flest olyckor i de grupper som kör mest, och det är i åldersgruppen 30-50 år. Det kanske största problemet är att inte alla förare genomgår s.k avrostning inför mc-säsongen utan sätter sig på sitt fordon efter en lång vinter utan att egentligen förbereda sig för de farter och faror som mc-åkandet innebär.
Vid införandet av obligatorisk "avrostning" skulle man dels kunna ta hjälp av redan befintlig verksamhet inom motorcykelåkandets organisationer, dels registrera avrostningen i samband med den obligatoriska kontrollbesiktningen.
Att inte de flesta olyckorna sker i de äldsta åldersgrupperna behöver inte innebära att det inte finns ett behov av några korta lektioner om motorcykelåkandets ädla konst. Det är egentligen helt orimligt att en person i 50-årsåldern som aldrig suttit på en motorcykel i dag kan köpa en motorcykel av den största modellen och ge sig ut i trafiken omedelbart. Rimligt vore att han/hon fick genomgå några obligatoriska lektioner för att lära sig hantera fordonet. Dessa lektioner skulle naturligtvis kunna ske i ett samarbete med existerande motorcykelorganisationer.
I samband med att EU-mopeder introducerades i vårt land fördes en lång diskussion huruvida man skulle kunna framföra dessa fordon helt utan körkort, om man skulle införa körkort eller om man skulle införa en enklare form av förarbevis. Slutgiltligen föll valet på förarbevis. Nu när vi har några års erfarenhet av EU-mopeder kan vi konstatera att de blivit oerhört populära, inte bara hos unga utan även hos äldre. Men man kan också konstatera att det man trodde om åkandet inte helt stämmer. Det finns större risker än vad man anat.
Men andra fenomen har även dykt upp. Eftersom det inte krävs någon läkarundersökning för att erhålla förarbevis har EU-moped blivit det fordon som de som inte kunnat få lämplighetsintyg av medicinska skäl har valt. Det finns bilskolor som vittnar om exempel på personer som tidigare innehaft körkort för bil men av medicinska skäl mist detta. Dessa personer har utan hinder kunnat ta förarbevis för EU-moped och vistas i trafiken på likvärdiga villkor som en bilförare.
Läkarna har naturligtvis här en nyckelroll.När det gäller övriga körkort har läkarna en anmälningsskyldighet om man konstaterar att patienten av medicinska skäl är olämplig som fordonsförare. Denna anmälningsplikt föreligger inte om patienten innehar förarbevis. En särskild utredare har tillsats för att se över regelsystemet för förarbevis av EU-moped. Det är bra. Särskild uppmärksamhet bör riktas på de medicinska krav som kan ställas och läkarnas skyldighet att anmäla medicinskt olämpliga fordonsförare.
De steg som tagits mot att införa alkolås i alla bilar är bra och motiverat. Naturligtvis kan man alltid diskutera i vilken takt dessa steg skall ske. I nuvarande beslut är takten enligt min mening för långsam men jag har samtidigt förståelse för de kostnader ett snabbt införande skulle medföra för den enskilde.
Vad som är positivt i frågan om alkolås är den tekniska utvecklingen. Tekniken har gått så snabbt att man snart har framme lösningar som går att använda på ett mycket smidigt sätt och som inte behöver innebära stora kostnader. När man ser hur snabbt utvecklingen går så blir man lite rädd för att de beslut som redan fattats har svårt att vara aktuella. Regeringen bör i detta fall följa utvecklingen och vara beredda att återkomma till riksdagen med ett förslag till nytt beslut om alkolås, om det visar sig att teknikutvecklingen finner lämpliga och kostnadseffektiva lösningar som går att genomföra i ett snabbare tempo än vad som i dag planeras.
Nollvisionen är ett mycket tydligt mål som alla inblandade i trafiksäkerhet arbetar mot. På senare tid har emellertid målets realism ifrågasatts. Så kan vara, men ett tydligt faktum är att i väldigt många olyckor är alkohol och andra droger den egentliga orsaken till att olyckan inträffat.
Allt vanligare blir det också att de inblandade skyller på s.k. eftersupning. Man hävdar att man druckit alkohol efter det att olyckan inträffat och därmed blir det svårt att fälla för onykterhet i trafiken. Ett sätt att komma ifrån detta problem vore att införa en gräns för eftersupning. Att man t.ex. inom 5 timmar efter olyckan, i lagen, inte godtar att den misstänkte skyller på eftersupning. Om detta tydligt framgår i lagtexten skulle alla vara medvetna om detta och problemet skulle, om inte helt försvinna så, kraftigt reduceras.
Körkortsinnehavet är i dag i princip livslångt utan egentlig omprövning av innehavet. Skulle emellertid en körkortsinnehavare drabbas av medicinska besvär som gör honom olämplig som fordonsförare har personens läkare en skyldighet som också regleras i körkortslagen. Läkaren skall anmäla den fordonsförare som han bedömer som medicinskt uppenbart olämplig till länsstyrelsen.
Anmälan behöver emellertid inte göras om läkaren har skäl att anta att fordonsföraren kommer att avstå från att framföra sitt fordon, dvs. följa läkarens rekommendation. I gjorda utredningar kunde man konstatera att läkarna känner en ovilja att anmäla olämpliga fordonsförare.Man hävdar att detta är ett ingrepp i personernas integritet och att det kraftigt skulle försämra relationen mellan läkare och patient.
Från trafiksäkerhetssynpunkt är det ett stort problem att läkaren kan nöja sig med att träffa en frivillig överenskommelse med sin patient om att avstå från att framföra sitt fordon. Överenskommelsen går inte att följa upp och det finns klara indikationer på att dessa frivilliga överenskommelser inte följs. Av detta skäl bör en uppföljning göras av hur dessa frivilliga överenskommelser fungerat men också ett ställningstagande om det vore lämpligt att införa en registrering på körkortet om att en frivillig överenskommelse fattats mellan läkare och körkortsinnehavare.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |