Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att första hjälpen-utrustning skall vara obligatorisk i motorfordon.
Säkerheten i trafiken är kontinuerligt föremål för förslag till förbättringar. Det förebyggande arbetet är naturligtvis prioriterat. Här används åtgärder som hastighetsbegränsningar, minimalt mönsterdjup på däcken, halvljus även under dagtid samt skyldighet att medföra varningstriangel. Allt detta är naturligtvis synnerligen angeläget och nödvändigt att fortlöpande förbättra, men åtgärder måste också vidtas för att lindra konsekvensen när en olycka väl har skett.
Under år 2003 skadades över 27 000 människor i trafiken och över 500 dödades. Betydelsen av en snabb insats för att lindra personskador efter en olycka är väl känd. Ibland kan även enkla åtgärder vara livsavgörande. Även om beredskapen att undsätta vid olyckor är mycket god på det flesta håll i landet - polis och ambulans kan ofta snabbt vara på plats - såär det naturligtvis andra trafikanter som nästan alltid är först på plats när en olycka har skett. Att tillkalla hjälp är oftast den naturliga första åtgärden på en olycksplats men de flesta människor försöker förstås också själva hjälpa till så långt möjligheterna tillåter. Att ha tillgång till förbandsmaterial i den egna bilen kan då vara av avgörande betydelse för konsekvensen av en olycka, kanske kan ett enkelt förband betyda en person mindre i statistiken över antalet döda i trafiken.
Att göra första hjälpen-utrustning obligatorisk att medföra vid färd med motorfordon är därför en enkel åtgärd för att öka säkerheten i vår trafikmiljö. Detta kan ske genom ett tillägg i Vägverkets föreskrifter om utrustning i motorfordon.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Heli Berg (fp) |