Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ansvaret för Gotlandstrafiken bör flyttas över från Rikstrafiken till Vägverket.
Båttrafiken mellan Gotland och fastlandet regleras genom upphandling mellan staten och ett rederi, för närvarande Destination Gotland. Avtalet omfattar person- och godstrafik. Sedan år 2000 har Rikstrafiken ansvaret för upphandlingen av denna trafik, utifrån sitt allmänna uppdrag att ansvara för upphandling av interregional, långväga persontrafik med flyg, tåg, båt och buss som "är samhällsekonomiskt motiverad men företagsekonomiskt olönsam".
Rikstrafiken har, utöver Gotlandstrafiken, tecknat avtal om tågtrafik och viss busstrafik i olika delar av landet, och om flygtrafik mellan olika orter i Norrland och Arlanda samt på vissa linjer inom Norrland. Kostnadsmässigt utgör Gotlandstrafiken cirka en fjärdedel därav, vilket innebär att det avtalet är det enskilt mest kostsamma.
Båttrafiken mellan Gotland och fastlandet skiljer sig i väsentliga avseenden från den övriga trafik som Rikstrafiken upphandlar. Den största skillnaden är att den omfattar såväl person- som godstrafik. Person- och godstrafiken är helt integrerade i ett gemensamt transportsystem, som för närvarande omfattar två större höghastighetsfärjor, vilka periodvis kompletteras med en mindre färja.
Ännu en skillnad är att båtförbindelserna utgör det enda möjliga kommunikationsmedlet för merparten av godstransporterna och att inte, som för fastlandet, vägförbindelser finns tillgängliga som alternativ. I många avseenden motsvarar förbindelserna till havs mellan fastlandet och Gotland de förbindelser som vägnätet erbjuder i övriga Sverige.
Den förestående nedläggningen av försvarsanläggningen på Gotland ökar en redan hög arbetslöshet. Därför är det extra angeläget att besöksnäringen och andra näringar, andra arbetsgivare samt högskolan kan lita på att tidtabellen för Gotlandstrafiken är långsiktigt förutsägbar. Plötsliga förändringar av tidtabellen är samma sak som om vägarna till och från Stockholm stängs av under en viss tid. Tillförlitliga och långsiktigt säkra kommunikationer till rimliga priser är också en väsentlig förutsättning för att ny verksamhet ska kunna etableras på Gotland.
Utifrån ett helhetsperspektiv ter det sig således mer naturligt att se båttrafiken mellan Gotland och fastlandet som en naturlig del av landets vägnät. Statens ansvar för trafiken innebär att villkoren för denna så långt som möjligt bör motsvara dem som gäller för transporter på landets vägnät. Det finns självfallet fysiska och ekonomiska förutsättningar som gör en fullständig likställighet omöjlig. Men målet bör vara att se båttrafiken mellan Gotland och fastlandet som en integrerad del av det svenska kommunikationsnätet. Ett principiellt viktigt steg på vägen mot detta mål är att ansvaret för Gotlandstrafiken flyttas från Rikstrafiken till Vägverket.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Karin Svensson Smith (v) |
|
|
Karin Thorborg (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Sten Lundström (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |