Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om samordnad forskning om och utveckling av alternativa drivmedel, mer miljöanpassade fordon samt renare konventionella drivmedel och bränslen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en översyn och samordning av stöd till miljöfordon.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att minska introduktionshinder för nya lösningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att inrätta ett samarbetsforum kring nya drivmedel och miljöfordon.
Miljö- och hälsopåverkan från trafiken måste minskas. En väsentlig komponent är mer miljöanpassade drivmedel till fordon, som i sin tur drivs med renare motorer. Själva drivmedlen står ju för huvuddelen av miljöpåverkan från driften av fordon.
Med en framtida inhemsk, effektiv produktion av förnyelsebara och rena drivmedel skulle vi kunna nå positiva effekter på ett antal områden: försörjningstrygghet, glesbygdsutveckling, näringslivsutveckling samt miljö- och hälsopåverkan från trafik. Vi skulle ta bättre vara på landets resurser i form av biomassa och förnyelsebara biprodukter. En lyckosam utveckling skulle även kunna leda till export av både färdiga produkter och teknik.
Men det finns ett antal barriärer och utmaningar på vägen. Det är ett samspel mellan utvecklingen av nya typer av motorer och fordon, utvecklingen av drivmedel och av distributionssystem. Det behövs mycket teknisk utveckling, för att inte säga genombrott, på alla dessa områden, liksom stora volymer. Men introduktionen fördröjs av att det inte finns tillräckligt många anpassade fordon, tillräcklig produktionskapacitet för drivmedel eller tillräckligt brett distributionsnät. Ovanpå detta finns en rad styrmedel, regelverk och stimulansåtgärder som måste driva på utvecklingen åt rätt håll, utan att samtidigt skapa oönskade hinder. Det behövs målmedvetna insatser från samhällets sida för att åstadkomma en sådan positiv spiral.
Insatser gäller flera områden: forskning och utveckling, stöd till alternativa drivmedel, stöd till miljöfordon samt en kontinuerlig översyn av introduktionshinder och styrmedel. Ett grundvillkor för utvecklingen är stabila och långsiktiga skattevillkor för alternativa drivmedel, vilket är på väg att införas.
Vi behöver effektivare produktionsmetoder för olika typer av förnyelsebara drivmedel, och effektiva fordon och distributionssystem. Viss forskning och utveckling pågår inom området, men förstärkning behövs på längre sikt. Det gäller särskilt områdena produktionsprocesser för energieffektivitet, alternativa drivmedel, utprovning i fordon samt hälso- och miljöeffekter av emissioner. På kortare sikt kan tillgängliga resurser samordnas bättre och kanske omfördelas något. Det gäller främst pågående och planerade forskningsprogram inom fordonsteknologi, drivmedel, emissioner och tillhörande miljöeffekter, liksom även samverkansprogrammet med fordonsindustrin. Berörda myndigheter har t.ex. tidigare pekat ut forskning om produktion av syntesgas ur biomassa samt svartlutsförgasning som en nyckelteknologi.
Våra konventionella drivmedel och bränslen har givetvis också stor potential för förbättring. Sammantaget utgör bensin, diesel, eldningsolja och fotogen de miljöfarligaste ämnena vi hanterar då volymerna är så stora. Vi behöver arbeta aktivt för att finna både effektivare miljökrav och bättre tekniska lösningar för industrin.
Bred introduktion av fordon som drivs med alternativa drivmedel är en avgörande faktor för att alternativa drivmedel ska kunna introduceras. Än så länge är mängden specialanpassade miljöfordon totalt sett mycket begränsad, men bara det senaste året har introduktionen accelererat kraftigt. Det är en glädjande utveckling som stöttas av statliga åtgärder och av många kommuner. Men insatserna skulle kunna samordnas bättre.
Några typer av drivmedel, som t.ex. etanol och rapsmetylester, kan användas antingen i ren form i anpassade fordon eller inblandade i vanlig bensin eller diesel. I det senare fallet krävs inga anpassade fordon förrän inblandningen går över en viss teknisk gräns. Det innebär alltså två olika möjliga strategier för introduktion: antingen i anpassade fordon och med särskilda distributionssystem eller genom låginblandning i befintliga fordon med befintlig distribution. En tredje strategi är att utveckla nya typer av drivmedel som passar både i dagens fordon och distributionssystem utan anpassningar. Givetvis kan också olika strategier kombineras och samordnas.
Det finns också något olika definitioner av vad som är miljöfordon på olika håll, både vad gäller statliga åtgärder och inom olika kommuner. Samtidigt är berörda myndigheters inställning inte odelat positiv till särskilt anpassade nischfordon och alternativa drivmedel med begränsad spridning eller potential. En del av de teknologier som provas måste nog snarast betraktas som experiment med tveksam framtidspotential.
En översyn bör göras av det samlade stödet till miljöfordon. Initiativ bör tas till diskussion mellan aktörerna och till frivillig samordning ifråga om principer och riktlinjer. Principerna för stöd till miljöfordon bör vara i överensstämmelse med insatserna för att stimulera alternativa drivmedel.
Det finns normalt en rad introduktionshinder för nya tekniker. För nya lösningar inom miljöteknik är det relativt vanligt att träffa på stötestenar i existerande regelverk eller styrmedel, utöver alla normala hinder på marknaden. Dessutom går inte alltid den tekniska utvecklingen i raka fåror. Nya idéer och lösningar kommer relativt ofta från små företag och udda aktörer. Just sådana aktörer har normalt ännu svårare att påverka eller ändra utformningen av regelverk och styrmedel. Utvecklingen av mer miljöanpassade drivmedel, miljöfordon och avgasreningsteknik har till relativt stor del drivits av kommunala aktörer, organisationer, mindre företag och enskilda entusiaster, vid sidan av den traditionella olje- och bilindustrin. På senare tid har också riksdagen tagit flera initiativ till följd av samarbete mellan s, v och mp.
Alla offentliga aktörer bör vara lyhörda för dessa typer av problem vid introduktionen av nya lösningar. En tätare dialog mellan aktörerna kring dessa frågor bör upprätthållas av de berörda myndigheterna, i första hand.
En samsyn om principerna för utvecklingen är en bra bas för en tydligare nationell kraftsamling kring alternativa drivmedel och fordon, och detta bör ge större utväxling på satsade resurser. En viktig aspekt är dock att behålla öppenheten för nya lösningar och nya synsätt. Antagligen måste en kombination av tekniska lösningar användas för att avveckla användningen av fossila bränslen inom transportsektorn.
Frågorna kring introduktion och krav på alternativa drivmedel, konventionella drivmedel, emissioner och miljöfordon är breda och komplexa och berör många olika parter. Vi föreslår därför att ett enkelt men effektivt samarbetsforum inrättas där frågor och förslag kan diskuteras under öppna former. Detta forum skulle inte ha någon formell makt men däremot rätt att ställa förslag. Lämplig myndighet skulle kunna fungera som sammankallande för några årliga möten. Medverkande kan vara representanter för berörda myndigheter, industri, intresseorganisationer, kommuner, politiker och forskare.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
|
Claes Roxbergh (mp) |
Åsa Domeij (mp) |
|
Mikael Johansson (mp) |
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |
|
Mikaela Valtersson (mp) |
Jan Lindholm (mp) |