Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om flygplatssituationen i Stockholmsområdet.
Det finns ingen plan för Stockholmsregionens framtida flygplatsförsörjning. Avtalet mellan Stockholms stad, som äger marken som Bromma flygplats ligger på, och Luftfartsverket löper ut år 2011. Sedan Göran Persson pekade ut Tullinge som lämpligt bostadsområde är de realistiska alternativen för småflyget obefintliga inom regionen. Detta beslut bör innan bansystemen förstörs omprövas som en del av det förslag som läggs i denna motion. Detta motiveras av att lönsamheten för utbyggnad är starkt ifrågasatt, stora miljösaneringskostnader tillkommer samt att överväldigande delen av de närboende önskar flygfältet bibehållet kombinerat med en försiktig bostadsutbyggnad. Det råder dessutom ingen brist på markområden i Stockholmsregionen som kan ersätta den planerade utbyggnaden på Tullinge.
De som i den rådande situationen dessutom förespråkar en avveckling av Bromma flygplats har många att stå till svars inför, inte bara den ökande skaran reguljärresenärer. De måste presentera alternativ för allmänflyget inklusive den form av småflyg som i dag finns i Tullinge. Att allmänflyget får sämre förutsättningar är ett problem långt större än att några få entusiaster tvingas utöva sin hobby någon annanstans. Allmänflygets betydelse för utveckling av affärsverksamhet i Norden och Baltikum är en faktor av ständigt ökande betydelse. Allmänflyget kan operera mot tio gånger flera flygfält än reguljärflyget. Speciellt i Baltikum kan skillnaden i restid från Stockholmsregionen röra sig om en extra resdag i vardera riktningen jämfört med reguljärflyg eller båt. Möjligheten för Stockholm att bli ett ekonomiskt nav i denna del av EU försämras väsentligt utan en infrastruktur för allmänflyget. Vidare innebär den föreslagna flygplatsavvecklingen klara försämringar för skolflyget. Såväl linje- som charterflyget försörjs av piloter från allmänflyget. Genom allmänflyget kan piloter få ihop de flygtimmar de behöver för att behålla sin behörighet.
Även från flygsäkerhetssynpunkt är det viktigt att allmänflyget har tillgång till flygplatser inom rimligt reseavstånd. Med ökat avstånd till närmaste allmänflygfält kan befaras att piloternas övningstimmar blir färre. Detta leder ofrånkomligt till en sämre flygsäkerhet. Ännu värre är också att det, just ur säkerhetssynpunkt, är direkt olämpligt att på storflygplatser som Arlanda blanda reguljärtrafiken med det ofta långsammare allmänflyget.
För näringslivsflyget, som är ett viktigt komplement till reguljärflyget, kommer bristen på en citynära flygplats att skapa uppenbara problem. Stockholm blir mer otillgängligt, inte minst i förhållande till andra europeiska huvudstäder, som ofta har ett stort antal mindre flygfält i direkt närhet av citykärnorna. Inom en radie av 30 kilometer från Paris stadskärna finns det tio flygfält, inom samma radie från London finns det tolv. Att då ytterligare försämra tillgängligheten till Stockholm vore mycket olyckligt för hela regionens framtida utveckling. Det skapar svårigheter för de företag som redan finns i regionen samtidigt som attraktiviteten för etablering av nya företag minskar. Skulle utöver Tullinge även Bromma läggas ner blir Stockholmsregionen den enda huvudstadsregion i Europa som saknar flygplats för allmänflyget. En sådan flygplats är av stor betydelse för näringslivets utveckling och internationella konkurrenskraft.
Regeringen bör därför fullfölja Stockholmsberedningens slutsats och snarast ta initiativ till en regeringskommission för lösning av flygplatssituationen i Stockholmsområdet.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Björn Hamilton (m) |
Marietta de Pourbaix-Lundin (m) |