Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjöfartens avgifter skall främja sjöfart i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjöfartens avgifter skall vara konkurrensneutrala i förhållande till andra transportslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sjöfartens avgifter inte skall användas för omfördelning, utan tydligt avspegla de faktiska kostnaderna.
Sverige, Estland, Lettland och Finland tar ut farledsavgifter av fartyg som angör svenska hamnar, medan exempelvis Polen, Danmark, Tyskland, Holland och Belgien inte gör det. I Sverige utgör farledsavgifterna en betydande del av Sjöfartsverkets intäkter. I de länder som inte har farledsavgifter ses sjöfarten som en del av infrastrukturen precis som vägar och järnvägar. Därmed finansieras den också huvudsakligen via skatten.
I Sverige är skillnaden stor mellan de olika trafikslagens förutsättningar. Vägverket och Banverket finansieras via anslag ur statsbudgeten, medan Sjöfartsverket i huvudsak finansieras av trafikavgifter.
För svenska hamnar är farledsavgifterna en konkurrensnackdel mot utländska hamnar. Om ett fartyg exempelvis i stället går till en dansk eller holländsk hamn slipper de farledsavgiften. Från svenska hamnar lyfts farledsavgifterna fram som ett problem när det gäller att skaffa nya kunder. Därför är det viktigt att se till att farledsavgifterna inte är så höga att de motverkar sjöfart på svenska hamnar. Ökad anslagsfinansiering av Sjöfartsverket bör övervägas.
Det viktigt att konkurrensneutralitet råder mellan olika transportsätt. Det är inte rimligt att staten, genom snedvriden avgiftspolitik, ger sjöfarten sämre konkurrensförutsättningar än andra transportslag, speciellt eftersom sjöfarten får anses vara minst miljöstörande med hänsyn till fraktad godsmängd. En översyn bör göras i syfte att göra farledsavgifterna konkurrensneutrala gentemot andra transportslag.
Orättvisor uppkommer också inom ramen för dagens system för farledsavgifter. Framför allt när det inte är tydligt att användaren betalar, det vill säga när avgiften inte står i rimlig proportion till kostnaden. I dagens system är hamnar utan långa farleder och med gynnsam geografisk placering som exempelvis Trelleborg, Helsingborg och Malmö särskilt förfördelade. Där tvingas fartyg betala höga farledsavgifter för att finansiera underskott av isbrytning i Norrland och lotsverksamhet, kostnader för farledsarbeten till hamnar med långa farleder samt andra kostnader som inte har direkt anknytning till sjöfarten på hamnarna. Farledsavgifterna bör inte användas för omfördelning mellan olika regioner eller verksamheter. Det är viktigt att farledsavgifterna tydligt avspeglar de faktiska kostnaderna.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Peter Danielsson (m) |