Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Vägverket inte skall kunna begränsa full konkurrens genom att tillhandahålla material till asfaltentreprenader.
Vägverkets policy är, efter den stora kartellskandalen, att börja tillhandahålla insatsvaror till de asfaltarbeten som handlas upp. Vägverket tror att det på detta sätt skall få lägre kostnader för beläggningar. Tyvärr kan det på litet längre sikt komma att få motsatt effekt. Beläggningsföretagen hindras att offerera andra utföranden än de som är föreskrivna i handlingarna, vilket i förlängningen medför att företagens forskning och utveckling kring billigare och bättre asfaltprodukter inte lönar sig och läggs ner. Därmed kommer utvecklingen mot bättre, hållbarare och därmed långsiktigt billigare beläggningar att hejdas.
Ett bärande skäl till förändringen är att Vägverket vill få en större konkurrens och lägre priser genom att möjliggöra för mindre företag att etablera sig. Vägverket tror att små företag kan producera billigare än stora. Såär det självklart inte. Om alla har samma förutsättningar och följer lagar och avtal samt underkastas samma krav från kunden så ger stordriftsfördelar effekt. Sverige är en liten marknad sett i ett internationellt perspektiv. Det ryms inte så många aktörer. Det viktiga är inte om det finns 20 små företag eller fem stora utan det viktigaste är att konkurrensen fungerar. Här har Vägverket en viktig roll att se till att konkurrensen inte bara gäller priset utan även idéer och egna alternativ, där det lönar sig att utveckla process och produkter och se till att marknaden är attraktiv och lockar till sig duktiga företag och människor. Det talar snarare för flera funktionsentreprenader än entreprenader som enbart går ut på att snabbast lägga ut den färdiga produkten för vilken man inte har något eget ansvar.
Konkurrens är nödvändig och positiv för alla. Därför är det oroväckande att Vägverket, som myndighet, centraliserar all utveckling till sig själv och gör entreprenörerna till säljare av arbetskraft och maskiner. Det kommer på sikt att ge dyrare och sämre beläggningar och i förlängningen en avstannande utveckling samt en marknad som färre och färre människor och företag vill verka på.
För vem tror på att en statlig myndighet skall kunna driva utvecklingsarbete effektivt och vem tror på att en bransch där tävlingen endast gäller att producera fort, utan teknik- och produktutveckling, attraherar unga och duktiga medarbetare.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Jan-Evert Rådhström (m) |
Elizabeth Nyström (m) |