Motion till riksdagen
2004/05:T257
av Magdalena Andersson och Bengt-Anders Johansson (m)

Utbyggnad av riksväg 40


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av riksväg 40.

Motivering

År efter år har riksväg 40 diskuterats. Den har varit med i Vägverkets nationella plan för utbyggnad av vägnätet under lång tid. Men hela tiden har nödvändig utbyggnad skjutits på framtiden.

Vägsträckan mellan Jönköping och Borås är mycket farlig. Som trafikant känner man det påtagligt, och i folkmun kallas den ofta för "dödens väg". Nästan varje gång man färdas sträckan ser man olyckstillbud som vid ogynnsamma tillfällen kan resultera i allvarliga olyckor. Svenska Vägföreningen kallar situationen för vägen för katastrofal.

För att något dämpa farten, har Vägverket prytt sträckan med s.k. "plåt­poliser" - dvs. fortkörningskameror.

Fakta om trafikarbetet på vägen finns i Vägverkets underlagsrapport 2003:107. Där framgår att riksväg 40 är en del av huvudförbindelsen mellan storstadsregionerna Göteborg och Stockholm (via E 4) och har fått stor betydelse för den långväga trafiken mellan dessa städer. Vägen är också viktig som förbindelse mellan Göteborg och Borås och Jönköping och har också på många sträckor en omfattande arbetspendling. Riksväg 40 ingår också i det av EU utpekade vägnätet "Trans European Road Network". Trafiken uppgår till mellan 7 000 och 35 000 fordon per dygn.

Den stora trafikmängden, de många olyckorna, tillsammans med bilisternas rättmätiga krav att kunna färdas säkert och snabbt på en av våra mest trafikerade vägar, leder till slutsatsen att vägen omgående måste få medel till ombyggnad och utbyggnad till motorväg. Bristen på investeringsmedel är en följd av regeringens vägpolitik och kan inte längre accepteras. Det finns inga godtagbara skäl att behöva vänta ytterligare 10-15 år innan vägbygget kan påbörjas. Det krävs omedelbara åtgärder.

När det gäller infrastrukturinvesteringar så finansieras de på det vanliga, traditionella sättet med anslag över statsbudgeten och direktavskrivning. Ett alternativ till detta är att använda s.k. PPP-finansiering (public-private-partner­ship), något man med framgång använder i internationella sammanhang. I t ex Finland, Norge och Storbritannien har vägar blivit byggda flera år tidigare än vad som hade varit möjligt med konventionell finansiering och dessutom med avsevärda kostnadsbesparingar och andra vinster av samhällsekonomisk natur.

Det finns flera utredningar, bl a Näringsdepartementets egen, som har kommit fram till att PPP-modellen har många fördelar:

Vi anser att tiden nu är mogen att också i Sverige prova alternativ finansiering enligt denna modell. Vägverket har uttalat att det tidigare har funnits intresse från deras sida att prova denna lösning och att man inte är främmande för möjligheten. Dessutom har Vägverket gjort bedömningen att riksväg 40 skulle vara ett lämpligt objekt för en PPP-lösning.

Vägverket bör därför enligt vår mening få uppdrag av regeringen att inleda förhandlingar för att färdigställa återstående sträcka på riksväg 40 till motorväg, enligt PPP-modellen.

Stockholm den 27 september 2004

Magdalena Andersson (m)

Bengt-Anders Johansson (m)