Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om bilens betydelse.
I stora delar av vårt land är avstånden så stora att det är svårt att få till stånd tillfredsställande kollektiva trafiklösningar. Detta gäller inte minst i mitt hemlän Gävleborg. Ett exempel på detta är att om man som föreningsaktiv i länet har ett sammanträde en kväll i Nordanstigs kommun och bor i Hofors kommun såär sträckan 42 mil tur och retur.
Omkring 90 procent av all trafik i landet går på våra vägar och åtta av tio persontransporter i Sverige görs i egen bil. Förutom arbetsresor krävs egen bil för äldre, sjuka, handikappade och arbetslösa för att tillfredsställa deras behov av varjehanda inköp och annan service. Barnfamiljer har dessutom stora behov av ett eget transportmedel för barnens transporter till och från förskola, skola och fritidsaktiviteter, men också för att klara av inköp vid stormarknader. Utvecklingen går mot alltfler kvinnliga bilförare - ofta ensamstående med barn - vilket breddar bilden ytterligare.
Det finns makthavare och opinionsbildare, som utgår ifrån att bilen är något av ondo, en mjölkko och lyxvara som ingen egentligen behöver. Därför anser de att det är befogat att försvåra för bilismen genom höga skatter och andra pålagor kombinerat med ett uttalat förakt mot vägbyggen. Verkligheten ser dock i högsta grad annorlunda ut än vad dessa opinionsbildare tycks tro. Tillgång till en bil är för många svenskar en absolut nödvändighet för att förenkla vardagen och ge möjlighet att bo där vi vill. Rätten till fri rörlighet är en grundbult i vårt samhälle. Kollektiva lösningar på samhällsproblem är sällan perfekta för den enskilde. Möjlighet att kunna välja avgångstid, färdväg, medpassagerare och bagagemängd främjar effektiviteten för den enskilde och ökar möjligheterna att kunna bestämma över den egna situationen.
Rätten till fri rörlighet hämmas idag av att bensinpriset är så högt i Sverige. En genomsnittsbilist tankar 1500 liter per år. Med ett literpris på 10 kronor kostar det genomsnittsbilisten 15 000 kronor per år varav 10 000 kronor är skatt. Mer än två tredjedelar av det pris vi som konsumenter betalar för bensin är alltså skatt. De stora avstånden och bristen på kollektivtrafik i de norra delarna av landet gör att befolkningen där ofta har behov av att köra bil längre sträckor än genomsnittsbilisten. Detta medför att hushållens ekonomi i norra Sverige tyngs ytterligare av det höga bensinpris som den höga bensinskatten resulterar i.
Bilen måste erkännas som en nödvändighet i vårt land. När det gäller det samlade uttaget av beskattning och andra pålagor på bilismen måste grundtanken vara att den genomsnittlige medborgaren ska ha råd att ha bil. Därför vill jag att det i riksdagen görs en utredning för att belysa vilken betydelse bilen och bilismen har i dagens samhälle.
|
Stockholm den 15 september 2004 |
|
|
Hans Backman (fp) |