Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att propositioner om EU:s rambeslut även bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.
Det är angeläget att vidta åtgärder för att undvika utsläpp längs våra kuster. Moderaterna har under flera år krävt att Sverige måste höja profilen och agera kraftfullt för att få till stånd gemensamma regler för sjöfarten inom Europeiska unionen. Vi anser att Sverige också måste vara pådrivande i internationella organ för att strängare säkerhets- och miljökrav införs för sjöfarten.
Klassningen av Östersjön som ett särskilt känsligt havsområde är en fråga vi moderater drivit länge. Det som inte kunde hända hände när det kinesiska oljefartyget Fu Shan Hai förliste utanför Bornholm och Skånes stränder täcktes av olja. För att en större och värre olycka skall kunna undvikas krävs åtgärder.
När EU-lagstiftningen nu ger möjligheter att på bättre sätt värna Östersjön är det angeläget att regeringen så snart som möjligt kommer med förslag om nödvändiga lagändringar.
För att stärka skyddet av Östersjön mot farliga utsläpp krävs att regeringen presenterar den svenska lagstiftningen vid samma tid som riksdagen skall fatta beslut om rambeslutet.
Det rambeslut som nu lämnats till riksdagen för behandling om straffrättsliga regler vid föroreningar från fartyg välkomnas av oss. Det är mot denna bakgrund beklagligt att den svenska regeringen återigen kommer till riksdagen med förslag om godkännande av rambeslut utan att presentera förslag på följdlagstiftning. Det är enligt vår uppfattning en ordning som inte är förenlig med riksdagens huvuduppgift att stifta lag. Vi anser att ett godkännande av rambeslut som förutsätter förändringar i svensk lagstiftning måste grundas på kunskap om de avvägningar som blir konsekvensen.
Rambeslut är bindande för medlemsstaterna såvitt avser det resultat som skall uppnås, men överlåter åt de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Rambeslut kan inte skapa rättigheter eller skyldigheter för enskilda personer så länge de inte har införlivats med nationell rätt (de saknar så kalladdirekt effekt). Således krävs nationell följdlagstiftning för att implementera ett europeiskt rambeslut i svensk rätt.
Det europeiska konventet om EU:s framtid har presenterat förslag på att lagstiftning inom exempelvis materiell straffrätt skall ske genom direktiv i stället för, som i dag, rambeslut. Vi välkomnar en sådan ordning.
Innan detta realiserats är det emellertid viktigt att regeringen anstränger sig mer för att redovisa hur man avser att uppfylla lagstiftning till följd av rambeslut inom det svenska rättssystemet.
Bristen på insyn i processen och problemen med att följdlagstiftning inte presenteras samtidigt som antagandepropositionen har vid det här laget framförts ett flertal gånger. Lagrådet har vid upprepade tillfällen konstaterat att beredningen av rambesluten skiljer sig från vad som normalt tillämpas i samband med internationella överenskommelser som kräver lagstiftning.
Det finns ingen anledning att beredningskraven skall ställas lägre när det gäller rambeslut och därav föranledd lagstiftning än vid andra former av internationella överenskommelser. Lagrådet anser därför att rambeslut, särskilt i de fall de innebär mer komplicerade rättsliga ställningstaganden, bör göras till föremål för en bred och omfattande debatt före riksdagens godkännande.
Vi ställer oss bakom den kritik som tidigare riktats mot beredningen av rambeslut. Vi anser att regeringen skall förelägga riksdagen förslag om rambeslut och svensk följdlagstiftning vid samma tidpunkt.