Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lagstiftning och tekniska system bör utformas så att de kan fungera som en del i ett nationellt hälsonät, kopplade till digitala journaler m.m.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att möjligheterna att vidga registrets användningsområde till att även främja en effektivare kontroll av felaktig läkemedelsförskrivning och utvärdering av läkemedel skyndsamt bör utredas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att landstingen bör vara registerförare.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag pååtgärder för att förebygga att registeruppgifterna, genom patienternas eget agerande, används som selekteringsverktyg för arbetsgivare, försäkringsgivare m.fl.
En förbättrad patientsäkerhet på läkemedelsområdet är angelägen, och det är välkommet att regeringen äntligen lägger förslag i syfte att förbättra denna. Den snabba läkemedelsutvecklingen har sannolikt medfört att risker för felbehandling och oväntad interaktion mellan läkemedel ökat. Särskilt för personer med komplicerade och sammansatta sjukdomstillstånd bör ett register över patienternas läkemedelsanvändning bidra till bättre behandling och minskat lidande.
Det aktuella förslaget kan, om det genomförs, bli ett provisorium, i avvaktan på Patientdatautredningen och förslag om en samlad journalföring, som kan inkludera all relevant information om den enskilde patienten. Det är viktigt att se läkemedelsregistret i perspektivet av en långsiktig förstärkning av informationshanteringen inom vård- och omsorgssektorn. Både lagstiftning och tekniska system bör utformas så att de kan fungera som en del i ett nationellt hälsonät, kopplat till digitala journaler m.m. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Propositionens förslag understryker ett klart ställningstagande för att det föreslagna registret enbart ska användas i syfte att skydda patientsäkerheten. I huvudsak är detta en riktig uppfattning. Mot bakgrund av att läkemedelskostnaderna visar en mycket stark tendens till ökning är det emellertid även av största betydelse att förbättra möjligheterna till en korrekt och effektiv läkemedelsanvändning. Det är också tänkbart att registret kan tillföra sjukvårdshuvudmännen information, som kan bidra till en effektivare kontroll av felaktig läkemedelsförskrivning. Det torde vidare finnas en stor potential att förbättra den systematiska utvärderingen av läkemedels effektivitet, biverkningar och interaktion genom samkörning av data från det föreslagna registret och patientjournaler. Det bör vara möjligt att ta tillvara en del av dessa möjligheter, utan att patienternas integritet sätts på spel, t ex genom avidentifiering av uppgifter och koordinering av patientjournalinformation och informationen i läkemedelsregistret.
Det är angeläget att möjligheterna att, på ett sätt som ger ett godtagbart skydd för individens integritet, vidga registrets användningsområde till att även främja en effektivare kontroll av felaktig läkemedelsförskrivning och till att främja utvärdering av läkemedel, skyndsamt utreds. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Propositionen föreslår att Apoteket AB ska vara registerförare. Apoteksmonopolets framtid är emellertid osäkert såväl på grund av EG-domstolens granskning som på grund av att en avmonopolisering av läkemedelsdistributionen är att vänta vid ett eventuellt regeringsskifte efter valet 2006. Från dessa perspektiv kommer Apoteket AB inte långsiktigt att vara en lämplig registerförare, eftersom det knappast är lämpligt att ett offentligt bolag som befinner sig på en konkurrensmarknad, upprätthåller ett register som andra konkurrerande bolag ska rapportera till.
Möjligheterna att knyta samman läkemedelsuppgifterna med övriga patientuppgifter av betydelse för ett gott behandlingsresultat, talar också för att landstingen - i egenskap av hälso- och sjukvårdens huvudmän - är lämpligast som registerförare.
Mot bakgrund av att Apoteket AB redan torde vara relativt väl förberett för att införa det aktuella registret, måste det medges att ett tillbakavisande av regeringens förslag kommer att medföra förseningar innan registret kan träda i funktion. Eftersom en sådan förändring likväl kan beräknas bli nödvändig inom några år, eftersom apoteksmonopolet troligen avvecklas, och patientdatautredningen blir färdig, är detta emellertid inte ett avgörande skäl. Bättre i så fall att inleda arbetet redan nu.
Att läkemedelsuppgifterna levereras av apotekspersonalen är inte heller något starkt skäl mot ett annat huvudmannaskap, eftersom det inte finns några tekniska hinder för att informationen förmedlas till en annan huvudman.
Vad som ovan anförts om att landstingen bör vara registerförare bör ges regeringen tillkänna.
Alla registerfrågor innehåller en känslig avvägning mellan måleffektivitet och individens behov av integritet. Medicinsk information om individer kan vara åtråvärd för t.ex. arbetsgivare och försäkringsbolag. Det är vår bedömning att propositionen i huvudsak gjort denna avvägning på ett gott sätt. I dagens läge finns även goda informationsverktyg för att förhindra att registeruppgifter kommer i fel händer, vilket borgar för ett gott skydd att arbetsgivare och försäkringsgivare kan få direkt tillgång till registret.
Individens rätt att få ta del av sina egna registerutdrag utgör emellertid en känslig punkt. Det kan medföra att arbetsgivare och försäkringsgivare försöker utöva påtryckningar på individen att förevisa utdrag från läkemedelsregistret t.ex. vid anställningssituationer eller för tecknande av försäkring. Åtgärder för att förebygga en sådan felanvändning bör övervägas. Det kan t.ex. handla om en tydlig lagstiftning mot denna typ av påtryckningar, eller att delgivningen till individen inte sker i form av pappersutskrift. Riksdagen bör av regeringen begära förslag pååtgärder för att förebygga att registeruppgifterna, genom patienternas eget agerande, används som selekteringsverktyg för arbetsgivare, försäkringsgivare m.fl.