Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om att införa en läkemedelsförteckning som placeras vid Apoteket AB i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag om att införa ett samlat läkemedelsregister som hanteras av Socialstyrelsen i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av informerat samtycke.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av informationsinsatser.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ställföreträdarfrågan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av ett nationellt system för patientjournaler.
Regeringen föreslår i propositionen Ökad patientsäkerhet på läkemedelsområdet (2004/05:70) att en nationell förteckning över inköpta läkemedel skall införas och att Apoteket AB skall ansvara för denna förteckning. Vidare föreslår regeringen att ett nationellt läkemedelsregister införs i syfte att underlätta forskning, epidemiologiska undersökningar och framställning av statistik inom hälso- och sjukvårdsområdet. Detta register skall föras av Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen.
Flera viktiga remissinstanser har invändningar mot regeringens förslag till läkemedelsförteckning. Det ter sig anmärkningsvärt att regeringen mot bakgrund av dessa invändningar, och mot bakgrund av att Apoteket AB:s framtid för närvarande behandlas i EG-domstolen, ändå står fast vid sitt förslag om att lägga ansvaret för hanteringen av läkemedelsförteckningen på detta företag. Det senare tas upp i remissyttrandet från NEPI (Nätverket för läkemedelsepidemiologi), som menar att det måste klargöras hur registret skall hanteras om apoteksmonopolet skulle upphöra.
Sveriges farmecevtförbund är tveksamt till om en läkemedelsförteckning alls leder till några förbättrade möjligheter till ekonomisk och medicinsk uppföljning. Läkarförbundet och Svenska Läkaresällskapet anser att en landstingsgemensam läkemedelsjournal som är kopplad till patientjournalen bör införas i stället för en temporär lösning som är förknippad med stora kostnader.
Svenska diabetesförbundet avstyrker regeringens förslag, eftersom läkemedelsförteckningen inte innehåller uppgifter om förskrivningsorsak, diagnoser, allergier, kontraindikationer, mål för behandlingen och andra överväganden för förskrivningen.
Landstingsförbundet och Kommunförbundet anser att ett rikstäckande register hos Apoteket AB inte medger någon samlad bedömning av den medicinska effekten av läkemedel i kombination med andra behandlingsmetoder inom sjukvården. Samtliga landsting avstyrker förslaget bl a därför att förteckningen är ofullständig, byråkratisk och ohanterlig i praktisk sjukvård.
Den enskildes rätt till integritet måste väga tungt vid bedömningen av om ett register skall inrättas. Individen bör ha rätt att tacka nej till att ingå i registret, det vill säga utnyttja sitt självbestämmande om inte starka skäl talar för motsatsen. Kraven på individens självbestämmande har resulterat i grundprincipen att den registrerade skall ge sitt informerade samtycke för att delta i läkemedelsregister, precis som när det gäller övriga hälsodataregister. Detta är en utomordentligt viktig princip.
Tyvärr är det inte praktiskt och ekonomiskt möjligt att i alla situationer tillämpa informerat samtycke när det gäller medicinsk forskning. Ett informerat samtycke som förutsättning för de nationella hälsodataregistren skulle ta för mycket tid från vården om det utan undantag tillämpades i daglig sjukvårdsverksamhet. I slutändan skulle det innebära betydligt osäkrare resultat och kosta mycket pengar. Enligt sekretesslagen är utgångspunkten att alla persondata i hälsodataregister är sekretesskyddade och inte får lämnas ut till någon. Undantag gäller för specifika forskningsprojekt där det är nödvändigt med personuppgifter för att genomföra studien.
För att en forskare skall få tillgång till personuppgifter i ett sådant register måste ett flertal villkor vara uppfyllda. För det första måste forskningsprojektet vara godkänt av en etisk kommitté vid universitet eller högskola. För det andra skall myndigheten/EpC göra en särskild sekretessprövning i varje enskilt fall för att bedöma om det finns någon risk för att någon enskild person kan ta skada. Data skall anonymiseras eller förstöras när projektet är avslutat eller då det inte längre är nödvändigt att ha kvar personuppgifter. Detta är principer som måste gälla även för ett framtida läkemedelsregister.
Framläggandet av propositionen föranleder oss moderater att åter lyfta fram frågan om ställföreträdare. Regeringen har ännu inte presenterat förslag som syftar till att lösa de problem som uppstår när patienter inte själva förmår att ge sitt samtycke. Svensk rätt saknar ännu i dag klara bestämmelser om legala ställföreträdares behörighet i hälso- och sjukvårdssammanhang. Ställföreträdare kan krävas när patienter, på grund av sjukdom, psykisk störning eller liknande förhållanden, inte själva förmår att ge sitt samtycke till åtgärder eller forskning.
Vi välkomnar införandet av en läkemedelsförteckning, inte minst för att säkerställa äldres och kroniskt sjukas vårdkvalitet. Men vi anser att ett flertal argument talar emot regeringens förslag att placera denna läkemedelsförteckning hos Apoteket AB. För det första ter det sig onödigt att ha två huvudmän för register som i praktiken innehåller ungefär samma information. Epidemiologiskt centrum (EpC) vid Socialstyrelsen, som bedriver ett flertal samarbetsprojekt med Sveriges kommuner och landsting, handhar redan i dag uppgifter som syftar till att underlätta för landstingen och andra vårdgivare. Det rör sig exempelvis om kvalitetsregister och kostnadsdatabaser som utgör underlag för prestationsersättningssystem i landstingen.
För det andra är det viktigt att förbereda en eventuell övergång till nationella enhetliga patientjournaler. Eftersom vi moderater förespråkar en statlig finansiering av sjukvården faller det sig naturligt att ett enhetligt journalsystem i framtiden hanteras av Socialstyrelsen i samarbete med vårdgivarna. Förberedelser pågår för att skapa en nationell standard för patientjournaler i svenska landsting och för att koppla dessa till de nationella kvalitetsregister som hanteras av EpC (Patientdatautredningen, dir 2004:95). För enskilda vårdgivare ter det sig enklare, mer kostnadseffektivt och säkrare att all information om patienten samlas i ett centralt register. Detta register skulle också mycket väl kunna hanteras av EpC.
Flera remissinstanser betraktar det som ett problem att den läkemedelsförteckning som skall hanteras av Apoteket AB enbart innehåller information om läkemedelsförskrivning och inte information om indikationer och förskrivningsorsak. Viktig information kommer därför att saknas när vårdgivaren försöker använda informationen som hämtas från Apoteket AB. Detta är tungt vägande kritik, som också talar emot att registret splittras på EpC och Apoteket AB. Moderaterna instämmer i remissinstansernas kritik.
Den läkemedelsförteckning som föreslås kommer inte att vara fullständig eftersom läkemedelsanvändning som sker på annat sätt än via receptförskrivning inte inkluderas. Detta gäller exempelvis äldre multisjuka patienter med nedsatt autonomi samt patienter med svår och allvarlig sjukdom. Mer än tio procent av de totala läkemedelskostnaderna hänförs till behandling i slutenvård eller via rekvisition i samband med poliklinisk behandling. Den medicinering som sker från läkemedelsförråd i särskilda boenden kan dessutom förväntas öka.
Regeringen pekar i propositionen på värdet av att läkemedelsförteckningen innehåller information om vilka läkemedel som faktiskt har hämtats ut av patienten. Denna fördel skall dock vägas mot den uppenbara nackdelen att information om patienten splittras på två eller flera register. Något register som beskriver vilka läkemedel patienten faktiskt har intagit kan av naturliga skäl inte tillskapas. Däremot borde det vara möjligt att komplettera ett läkemedelsregister som administreras av EpC med information från Apoteket AB, eller konkurrerande distributörer av läkemedel, med de läkemedel som har hämtats ut. Liknande informationsinsamling sker redan i dag, exempelvis när kostnadsunderlag regelbundet lämnas till landstingen av Apoteket AB.
Sist, men inte minst, har regeringen inte tagit ställning till hur ett eventuellt upphävande av Apoteksmonopolet skall hanteras. Regeringen skriver i propositionen att den anser att detaljhandelsmonopolet bör upprätthållas och lämnar inte i övrigt någon information om hur den skall hantera ett avgörande i EG-domstolen med innebörden att Apoteksmonopolet strider mot EG-rätten. Vi menar att det är oansvarigt att inte planera för ett scenario som åtminstone för oss ter sig högst sannolikt.
Om Apoteksmonopolet förklaras olagligt kommer kostnaderna för läkemedelsförteckningen, ungefär fem miljoner kronor, att vara bortkastade. Den lösning som regeringen föreslår är i vilket fall som helst inget annat än en temporär övergångslösning i väntan på att patientdatautredningen blir klar. Vi menar därför att dessa resurser borde satsas på att inleda förberedelser för att införa en mer permanent lösning.
Vi moderater avvisar förslaget om att införa en nationell läkemedelsförteckning som hanteras av Apoteket AB. Vi ställer oss däremot positiva till regeringens förslag om att införa ett nationellt läkemedelsregister för forskning, epidemiologiska undersökningar och framställning av statistik inom hälso- och sjukvård. Vi instämmer i att detta register lämpligen bör placeras vid Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen.
Vi moderater inser de problem som kan finnas med informerat samtycke och konstaterar i likhet med regeringen att de metoder som hittills har prövats visat sig föga framgångsrika, om målet är att bygga upp register som kan användas i forskningssyfte. Vi anser dock att mer rationella vägar skall prövas för att ge patienter möjlighet att samtycka till registrering av läkemedelsanvändning. Vi motsätter oss därför av integritetsskäl att receptregisterlagen ändras så att information kan överföras till Socialstyrelsens läkemedelsregister utan patienternas samtycke. Det behövs i informationsinsatser som underlättar för läkemedelskonsumenterna att ta ställning till om de vill ingå i ett läkemedelsregister.
Gode man, förvaltare eller anhörig, har i dag inte juridisk rätt att i alla de situationer som propositionen berör föra patientens talan. Frågan har tidigare aktualiserats, till exempel i samband med biobankslagstiftningen (motion 2001/02:So12). Men regeringen har, trots påpekanden från Socialstyrelsen, patientorganisationer och inte minst från oss moderater, inte reagerat. Därför kvarstår i dag endast patienter som inte själva kan ge sitt samtycke. Det kan leda till att patientens rättssäkerhet minskar och att alla inte medges likvärdig vård. Vi kräver därför att regeringen snarast återkommer med ett förslag som slutligt löser ställföreträdarfrågan.
Vi menar samtidigt, i likhet med Läkemedelsförmånsnämnden, att läkemedelsregistret vid EpC även bör kunna användas för kvalitetssäkring, utvärdering och ekonomisk uppföljning. Eftersom vi säger nej till ett apoteksbaserat register vill vi dessutom att Socialstyrelsens register skall kunna användas för samma syften som detta tänkta register, exempelvis för att tillhandahålla information till förskrivare av läkemedel. Samma restriktioner bör därvidlag gälla som för regeringens föreslagna apoteksbaserade läkemedelsförteckning.