Motion till riksdagen
2004/05:So661
av Berit Högman (s)

Ändring av alkohollagen


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ändring av alkohollagen.

Motivering

I nuvarande lagstiftning finns en stark koppling mellan rätt att sälja folköl och krav på god-känd livsmedelslokal samt försäljning av matvaror. Försäljning av folköl skall registreras hos berörd kommun.

Yrkesmässig hantering av livsmedel kan ges som tillfälligt tillstånd. Alkohollagen medger dock inte motsvarande möjlighet vid försäljning av folköl. Det innebär att även om det tillhandahålls ett relativt omfattande livsmedelssortiment, får inte försäljning av folköl ske i exempelvis Svenska Turistföreningens (STF) väglöst belägna fjällstugor med livsmedels-försäljning och andra tillfälligt (periodvis) godkända butiker som också kan förekomma i t ex skärgården.

Fjällstugor

STF har ett antal väglöst belägna fjällstugor i de svenska fjällen. De bäst utrustade stugorna och de med en strategisk placering sett ur vandrarens och skidåkarens behov av komplettering av sin proviant har livsmedelsförsäljning. Under vårvinter och sommarsäsong är stugorna bemannade med särskilt utbildade värdar som i förekommande fall bl a säljer livsmedel.

Livsmedelshantering

Livsmedelssortimentet är efter omständigheterna så brett och omfattande som det är praktiskt möjligt och för att tillgodose matbehovet hos fjällturister under veckolånga fjällturer. Av praktiska skäl och med hänsyn till få transporttillfällen och begränsade förvaringsmöjligheter försäljs inte färska matvaror, frysta livsmedel eller livsmedel som kräver kylförvaring. I övrigt påminner livsmedelshanteringen och matvarusortimentet om en mindre lanthandel eller livsmedelsförsäljningen vid drivmedelsmackar.

För yrkesmässig hantering av livsmedel krävs godkända lokaler enligt 22 § i livsmedelslagen. Det innebär tydliga krav på lokalens standard t ex rinnande kallt och varmt vatten. Dessa krav kan med rimliga insatser inte uppfyllas vid aktuella fjällstugor. Livsmedelshanteringen sker därför med tillstånd från berörda kommuner med stöd av 16 § livsmedelsförordningen. Sådant tillstånd får enligt första stycket meddelas för viss tid eller tills vidare.

Folkölsförsäljning

Vid köp av livsmedel följer som regel behov av att köpa måltidsdrycker. Mest efterfrågat är läskedrycker, pulver som blandas med vatten (t ex choklad) samt folköl. Folkölsförsäljning regleras av alkohollagen och skall anses som ett komplement till livsmedelsförsäljning. Ett annat grundvillkor är att försäljning av folköl endast sker i godkänd livsmedelslokal. Alkhol-lagen tillåter inte folkölförsäljning i annan lokal på samma sätt som livsmedelslagen och livsmedelsförordningen tillåter hantering inkluderat försäljning i annan lokal än godkänd livsmedelslokal.

Frågan om Folkölsförsäljning i lokaler med tillstånd enligt 16 § livsmedelsförordningen har prövats av domstol och avgjorts av Kammarrätten. Alkohollagen tillåter inte undantag från kravet på godkänd livsmedelslokal enligt 22 § i livsmedelslagen även om omständigheterna i övrigt har bedömts skäliga för livsmedelshantering av förpackade livsmedel med stöd av 16 § livsmedelsförordningen. Förhållandet måste anses vara ett förbiseende och tillhöra det allt vanligare stadsperspektivet vid lagstiftning.

Alkoholpolitiska aspekter

Vid prövning av serveringstillstånd enligt alkohollagen skall kommunerna särskilt beakta risken för alkoholpolitiska olägenheter. Det finns ett behov av motsvarande möjlighet vid försäljning av folköl vid tillstånd för detaljhandel med stöd av 16 § livsmedelsförordningen. Alkohollagen har dock endast angivit att grundvillkor för folkölsförsäljning är godkänd livsmedelslokal utan undantag från 22 § livsmedelslagen vilket innebär krav på godkänd livsmedelslokal utan undantag på någon punkt samt försäljning av matvaror.

Jag är väl medveten om de alkoholpolitiska olägenheter som generellt finns och på senare tid förvärrats i vår land med bl a en alltför hög alkoholkonsumtion och en ökad införsel av alkohol av privatpersoner. Om vi inte kommer tillrätta med dessa problem står vårt land inför betydande svårigheter på folkhälsans, kriminalpolitikens, tillväxtens och ytterst välståndets område. Detta stora problem måste dock behandlas i särskild ordning och med bredare och större engagemang än hitintills. Detta förhållande står emellertid inte i strid med min motion. Det kan med stor säkerhet hävdas att försäljning av folköl till de vandrare och skidåkare som färdas miltals i fjällen under flera dagar inte utgör något alkoholpolitiskt problem. Förbudet för dessa att vid ankomst till vissa fjällstugor inhandla folköl kan inte anses stå i rimlig proportion mot de alkoholpolitiska olägenheterna av öltältenas förekomst i våra samhällen och krogarnas öppethållande hela nätter och att dessa företeelser i hög grad vänder sig till ungdomar.

Även näringspolitiska aspekter kan hävdas. Statsmaktens stora och glädjande intresse för vår fjällvärld har dessvärre alltför ofta lett till alltför många förbud och regleringar på flera områden som utgör hinder för företagare att bedriva sådan näringsverksamhet som är naturlig i övriga landet. Samtidigt anges just egenföretagande och särskilt turism som viktiga näringar för att ge Norrlands inland och fjällvärld en fortsatt framtid.

Slutsatsen är att alkohollagen ändras, så att kommunerna med hänsynstagande till alkohol-politiska aspekter medges rätt att ge tillstånd till försäljning av folköl även i lokal med till-stånd för hantering av livsmedel enligt 16 § livsmedelsförordningen.

Stockholm den 1 oktober 2004

Berit Högman (s)