Motion till riksdagen
2004/05:So642
av Chatrine Pålsson m.fl. (kd, m, fp, c)

En nationell vårdgaranti

1 Innehållsförteckning

1 Innehållsförteckning 1

2 Förslag till riksdagsbeslut 2

3 Inledning 2

4 Regeringens förslag duger inte 3

5 Behovet av en nationell vårdgaranti värd namnet 3

6 De borgerliga partiernas förslag 4

6.1 Mångfald i vården 6

6.2 Vårdgarantin som förändringsinstrument 6

6.3 Vårdgarantin ger bättre prioritering 7

2 Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen beslutar att avslå förslaget till nationell vårdgaranti i regeringens proposition 2004/05:1.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet en nationell vårdgaranti enligt de borgerliga partiernas gemensamma förslag.

3 Inledning

I Socialdemokraternas Sverige är det inte en självklarhet att alla får vård i tid. För alla dem som väntar på operation eller behandling innebär det ökad oro, lidande och försämrad livskvalitet. I värsta fall förvärras tillståndet under väntetiden vilket inte bara leder till mer omfattande ingrepp, längre sjukhusvistelser och dyrare eftervård, utan också minskar möjligheterna till lyckad rehabilitering och att bli helt återställd. Många ser sitt liv grusas i köerna till vård. Särskilt allvarligt är det för äldre människor där varje dag, månad och år betyder så mycket, liksom för barn som till och med kan hämmas i sin utveckling.

Att skjuta vårdinsatser på framtiden minskar möjligheterna till goda behandlingsresultat och ökar kostnaderna. En del av dessa kostnader syns först senare i landstingsbudgeterna. De visar sig i form av försämrat hälsoläge, som resulterar i extra läkarbesök under väntetiden och av mer omfattande och därmed dyrare behandlingar, än vad som varit nödvändigt om patienten fått vård i tid. Köernas största kostnader syns inte alls i landstingens ekonomi. Det handlar om det pris som enskilda människor tvingas betala i form av sänkt livskvalitet, sjukskrivning med försämrad privatekonomi och risk för att halka efter i utvecklingen på arbetet. Staten tvingas betala för sjukskrivningar rehabilitering och förtidspensioneringar, kommunerna tvingas betala för hem- och färdtjänst och företagen tvingas betala för produktionsbortfall och dubbelanställningar.

I årets budgetproposition föreslår den socialdemokratiska regeringen ett resurstillskott för att införa en nationell vårdgaranti. I denna flerpartimotion avvisar Moderaterna, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet regeringens förslag. Vi förslår i stället en annan metod för ett mer systematiskt införande av en nationell vårdgaranti. Vårt förslag bygger på de borgerliga partiernas gemensamma överenskommelse från april 2002 - "En nationell vårdgaranti ger människor rätt till vård i tid". Överenskommelsen bygger i sin tur på erfarenheterna från den framgångsrika vårdgaranti som infördes av den borgerliga regeringen 1991-1994.

4 Regeringens förslag duger inte

Den socialdemokratiska regeringen har under lång tid motarbetat införandet av en nationell vårdgaranti. I riksdagens socialutskott har vänstermajoriteten sedan 1994 yrkat avslag på borgerliga förslag om en nationell vårdgaranti vid inte mindre än elva tillfällen. Men i årets budgetproposition avsätter regeringen sammanlagt 1,7 miljarder kronor till en nationell vårdgaranti för åren 2005-2007.

Regeringens förslag till nationell vårdgaranti omgärdas av en rad oklarheter. Det saknas en metod och en strategi för införandet. Arbetet kommer att påbörjas i landstingen först i november 2005. Inom senast 90 dagar ska en behandling ha påbörjats, men det är inte säkert att det blir i patientens hemmalandsting. Löftet är till en början bara att behandlingen ska ske någonstans i Sverige. I övrigt har regeringen ännu inte preciserat vårdgarantins innehåll.

Regeringens förslag till vårdgaranti innehåller ingen tydlig viljeinriktning och inga långsiktiga målsättningar. De resurstillskott som föreslås har kortsiktighetens prägel och riskerar att försvinna i kommuners och landstings prioriteringar inom hela hälso- och sjukvården. Vi anser att regeringens förslag till nationell vårdgaranti riskerar att bli en misslyckad reform som förleder patienterna att tro att vårdköerna kommer att försvinna.

5 Behovet av en nationell vårdgaranti värd namnet

Den borgerliga regeringen 1991-1994 införde en vårdgaranti för de vanligaste och mest omfattande diagnoserna. Köerna kortades snabbt. Enligt landstingsförbundet ökade produktiviteten i landstingens hälso- och sjukvård under denna period med så mycket som 14 procent, medan den de tre första socialdemokratiska åren närmast var oförändrad (sammanlagt + 0,5 %).

När socialdemokraterna övertog makten 1994 tilläts vårdgarantin först förfalla för att sedan avskaffas. Antalet prestationer inom vården minskade och produktivitetsökningen stannade av. Köerna började åter växa.

I flera andra länder har olika slags vårdgarantier införts. Modellerna för garantierna varierar liksom ambitionsnivåerna. En del har lyckats bättre än andra. Men oavsett hur de olika länderna valt att göra och det slutgiltiga resultatet, är frågan om vård i tid av allmängiltig betydelse och intresse. Den har växt fram ur den gemensamma insikten att en försenad vård är inhuman och dessutom kostsam både ur ett privatekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv.

6 De borgerliga partiernas förslag

En vårdgaranti som omfattar operation eller behandling finner vi nödvändig men enligt vår mening inte tillräcklig. Den totala väntetiden är i själva verket längre.

Därför måste vårdgarantin beakta vårdens alla delar; symptom, diagnos och behandling.

En lättillgänglig primärvård som snabbt kan ordna en besökstid är avgörande för den personliga tryggheten och för förtroendet för sjukvården. Det avlastar den kostnadskrävande akutvården som då får mer tid och resurser för de riktigt akuta och krävande fallen. Det ger en mer kostnadseffektiv vård som är bättre för alla.

Det är också viktigt att onödiga väntetider inte uppstår under utredning för att avgöra behovet av åtgärder. Köer till t.ex. röntgen och laboratorieundersökning får inte urholka vårdgarantin.

Den vårdgaranti vi föreslår syftar till att korta vårdkedjans samtliga väntetider från patientens första kontakt med vården till dess att hon eller han är slutbehandlad. Om inte den vårdenhet som patienten valt kan ge vård i tid har huvudmannen skyldighet att hänvisa patienten till någon annan vårdgivare i eller utom landstinget.

Vårdgarantin innebär att:

När inte det "egna sjukhuset" kan ge vård i tid skall patienten erbjudas vård efter eget val inom det egna landstinget eller utanför detta. Det åligger hemlandstinget att se till att patienträttigheterna uppfylls, d.v.s. ansvara för att motsvarande vård ges på annat håll och att stå för resekostnaderna och andra eventuellt tillkommande kostnader. Det underlättas naturligtvis om landstingen tecknar vårdavtal med andra vårdgivare. Det är landstingets skyldighet att både informera patienten om hennes rättigheter och bistå med den praktiska hjälp som kan behövas.

Då alltför många i dag får uppleva att en operation eller behandling ställs in på operationsdagen av andra skäl än medicinska, skall patienten ha rätt att få vården så snabbt som möjligt på det ursprungliga sjukhusets bekostnad, även om det innebär vård hos annan vårdgivare. Det är landstingets uppgift att informera patienten om denna rättighet.

Patienten skall vid inställd operation eller behandling av andra skäl än de egna medicinska kompenseras ekonomiskt vilket bör belasta den ansvariga klinikens egen budget.

För att kunna erbjuda vård till den stora grupp patienter som i dag står i kö och väntar på operation/behandling tillskjuter vi särskilda medel, sammantaget 3,5 miljarder kronor under tvåår med tyngdpunkt påår ett. Bidraget skall vara tidsbegränsat till tvåår och utformat så att det leder till ökade prestationer och stimulerar till ett gott resursutnyttjande. När kön har betats av skall vårdgarantin kunna upprätthållas av den befintliga, reformerade organisationen.

Den nationella vårdgarantin omfattande alla medicinskt motiverade diagnoser skall vara fullt genomförd inom tvåår. De långa köerna, bristen på personal på många håll och den tid det tar för att genomföra nödvändiga förändringar både vad avser organisation och arbetsformer gör att vårdgarantin byggs ut i två steg. I det första steget ingår de diagnoser och behandlingar som omfattades av den tidigare nationella vårdgarantin samt ytterligare ett tiotal behandlingar främst för barn och äldre.

Följande behandlingar eller insatser ingår i vårdgarantins första steg:

Garantin utvidgas med återstående behandlingar i den ordning som de enskilda landstingen bedömer vara lämpligast för att garantin skall vara fullt genomförd inom tvåår.

Vårdgarantin omfattar prioritetsgrupperna 2 och 3. Patienter inom prioriteringsgrupp 1 har alltid företräde till vård genom akutsjukvård eller på annat sätt.

Den vårdgaranti de borgerliga partierna föreslår ersätter inte och står inte i motsats till valfrihet i vården. Patientens valfrihet skall inte vara bunden till "det egna" sjukhusets möjligheter att ge vård i tid. Valfriheten skall omfatta hela landet och får inte begränsas till ett geografiskt eller administrativt område.

I hälso- och sjukvårdslagen 2 a § HSL uttrycks de krav som särskilt skall ställas på hälso- och sjukvården, som att vården skall vara av god kvalitet, vara lätt tillgänglig, bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet och främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen. Inget sägs uttryckligen om att vården skall ges i tid. De borgerliga partierna anser att hälso- och sjukvårdslagen skall slå fast kravet att hälso- och sjukvården skall ges i tid. På så sätt får den nationella vårdgarantin det stöd i lag som gör att patienten kan ställa krav på sjukvårdshuvudmannen.

6.1 Mångfald i vården

För att kunna förbättra vården och ge alla vård i tid är det nödvändigt att ta till vara alla goda krafter. Det handlar om sjukvårdspersonalen och nya entreprenörer, men också om att förbättra landstingens egen verksamhet. Erfarenheten visar att det bara är genom mångfald och konkurrensutsättning som detta kan åstadkommas.

Det har i vetenskapliga studier också visats att det svenska sjukvårdssystemet borde kunna prestera betydligt bättre resultat men för detta är konkurrens och mångfald nödvändigt. Alla människor är olika och har varierande vårdbehov. Fler är i dag väl informerade om sin sjukdom och olika behandlingsmöjligheter än tidigare. Det leder till att kraven på vården och dess innehåll ökar. Nya vårdformer behöver därför utvecklas för att möta dessa behov. Det kan endast ske genom att det ges möjlighet för många att delta i utvecklingsarbetet. Därför är en mångfald av vårdgivare nödvändig.

Socialdemokraternas agerande visar att de saknar insikt om dessa förhållanden. De säger sig vara för mångfald i vården men i realiteten så motarbetar de den. Planerna på att återinföra stopplagen är ett dråpslag mot nytänkande och förnyelse inom vården.

6.2 Vårdgarantin som förändringsinstrument

Tillgänglighet handlar om så mycket mer än korta väntetider till läkarbesök och behandling. Kraven på att lätt kunna få tillgång till vård och vara delaktig i behandlingen ökar. Det handlar om att möta människornas behov och önskemål genom att förändra system och attityder.

Patienterna har synpunkter på vården och vill bli informerade om och delta i beslut om val av behandlingsalternativ. Endast i dialog mellan patient och vårdpersonal kan det förtroende byggas upp som är grunden för ett gott behandlingsresultat och nöjda patienter. Samspelet bygger påömsesidig respekt för varandras önskemål, erfarenheter och kompetens.

Långa köer har som regel varit grund för extra ersättningar utan prestationskrav, vilket i sig är en av anledningarna till att kösituationen uppstått och förvärrats. Det som saknas är ett belöningssystem som ger incitament till extra ansträngningar och att sådana metoder och arbetssätt utvecklas som motverkar långa väntetider. Vi anser att ersättningssystemen måste förändras så att extra insatser premieras. I ersättning som stimulans för ett bra utfört arbete ligger nyckeln till att både på kort och lång sikt få ett system som förmår ge patienter vård i tid.

Vårdgarantins roll är inte bara att stärka patientens rätt och garantera vård i tid, utan också att stimulera till utveckling och reformer. Genom valfriheten styrs resurserna till de vårdgivare som patienterna själva väljer.

6.3 Vårdgarantin ger bättre prioritering

Det finns en del som hävdar att patienter med akuta behov - d.v.s. de patienter som omfattas av prioriteringsgrupp 1 - får stå tillbaka om en vårdgaranti införs. Socialstyrelsen påpekade i en rapport 1998, som för övrigt beställts av regeringen, att en vårdgaranti kan medföra risker för felaktig prioritering. Samma farhågor framfördes från flera håll inför garantin 1991.

Den vårdgaranti som den borgerliga regeringen införde 1991-1994 fick inte de negativa effekter som befarats från vissa håll. Vårdgarantin satte inte prioriteringen ur spel. Det finns med andra ord inte belägg för att det finns ett motsatsförhållande mellan de prioriterade patientgrupperna och vårdgarantin. Trots detta är det centralt att vara observant på en sådan risk.

Det påstås ibland att det finns en motsättning mellan vårdgaranti och kroniskt sjuka.

Det är i själva verket tvärtom. En reumatiker får genom vårdgarantin sin ledoperation inom rimlig tid. Det kan knappast anses vara att ställa den kroniskt sjuke åt sidan.

Det är riksdagens eniga beslut från 1997 om prioriteringar i hälso- och sjukvården som skall ligga till grund för vårdgarantin. Varje enskilt ställningstagande från den medicinska organisationen skall bygga på detta beslut. Vi vill samtidigt påminna dem som varnar för negativa effekter - liksom varje landsting och vårdgivare - att prioriteringsutredningen aldrig avsåg att oprioriterade patienter skulle utelämnas till ovisshet och årslånga köer.

I stället avsåg riksdagen att, som Prioriteringsdelegationen skriver: "...i ett läge, där reella prioriteringar i sjukvården kan komma att krävas, kan dessa inte göras på ett sådant sätt att bara de riktigt sjuka patienterna och de svaga grupperna får sina behov tillgodosedda, medan andra som bedöms ha mindre behov av insatser antingen sorteras bort eller ställs i långa vårdköer".

Vidare sägs: "I första rummet handlar det istället om att sjukvårdshuvudmännen måste se över sin verksamhet, skapa utrymme i organisationen för omfördelningar av resurser och personal så att prioriteringar som innebär verkliga bortval inte blir nödvändiga."

Vår nationella vårdgaranti överensstämmer således med riksdagens beslut om prioriteringar inom vården och medverkar till att initiera och genomföra behövliga förändringar. Garantin omfattar i högsta grad kroniskt sjuka och äldre.

Stockholm den 5 oktober 2004

Chatrine Pålsson (kd)

Cristina Husmark Pehrsson (m)

Erik Ullenhag (fp)

Kenneth Johansson (c)