Motion till riksdagen
2004/05:So637
av Monica Green m.fl. (s)

Barnpolitik


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en barnpolitisk maktutredning.

Motivering

Många barn och ungdomar i Sverige känner en maktlöshet över sin vardag. Möjligheterna att påverka sin vardag i skolan eller andra beslut som tas i kommunerna är starkt begränsade. De bygger ofta på en välvillighet från de vuxna som har mandatet att fatta besluten och väldigt med utgångspunkt från ett rättighetsperspektiv. Allra tydligast är situationen i skolan och i situationer där barns och ungas värderingar och synsätt hamnar i konflikter med vuxnas värderingar. Vi kan också se det i olika exempel från socialtjänsten, i vårdnadsfrågor och i asylpolitiken där barnens synpunkter inte jämställs med de vuxnas trots att besluten berör dem på ett mycket påtagligt sätt.

Bilden av maktlöshet kan vi på olika sätt se i undersökningar och barns egna berättelser om hur deras vardag ser ut. Genom Unga Örnars och Svenska FN-förbundets projekt Bästa Barnkommun, där över 20 000 barn från hela Sverige sedan 2002 får svara på frågor om skolan, fritiden och kommunen, ges tydliga bilder av hur de upplever sin vardag.

Vi nås nästan dagligen av olika fall och händelser där barn och unga behandlas utan respekt av myndigheter och domstolar. Men det är inte bara i de offentliga samhällsorganen som barn kan riskera att bli utsatta. Det handlar också om företag som exploaterar barn i reklamkampanjer, som indirekt diskriminerar barn genom att säga upp föräldrarnas anställningar vid föräldraledighet.

Vi har under många år uppmärksammat den strukturella diskriminering som finns i samhället av människor med olika bakgrund, kön och etnicitet eller funktionshinder. 1998 lades en kvinnomaktsutredning fram där man analyserade den strukturella diskriminering som finns mot kvinnor i samhället och som lett till ett långsiktigt förändringsarbete.

Nu är det dags att också ta steget när det gäller våra barn och ungdomar. Sverige har sedan vi ratificerade FN:s barnkonvention tagit många steg när det gäller skyddet av barnen och de unga. Men när det gäller konventionens grundfundament, artikel 12 i barnkonventionen - rätten att komma till tals och säga sin mening och bli respekterad för den, har vi långt kvar. Att barn och unga har rättigheter är nog alla överens om men det handlar om hur de tillämpas och vilka attityder samhällets företrädare har. Barns rätt till inflytande och delaktighet och en lika behandling är en jämställdhetsfråga som är lika viktig som arbetet med att skapa jämställdhet mellan könen.

Att barn och ungdomar upplever att de inte tas på allvar och att deras åsikter inte har lika stort värde som de vuxnas är allvarligt eftersom det ger dem en negativ syn på samhället. Barn har under historiens gång behandlats som andra klassens medborgare. De skulle uppfostras, lära sig veta hut och respektera de vuxna just därför att de var vuxna. Mycket har förändrats, men fortfarande har många vuxna svårt att respektera barn och ungdomar som ifrågasätter regler eller kommer med nya idéer om hur ett mer demokratiskt deltagande skulle kunna se ut, på skolan eller i kommunen.

För att demokratin ska stå stark krävs att varje generation får lära sig hur en demokrati fungerar. Känslan av delaktighet och inflytande måste genomsyra barnens vardag, såväl i familjen, i klassrummet som på fritidsgården eller ett avgörande när det gäller myndighetsbeslut i exempelvis socialtjänstärenden eller i vårdnadstvister.

Maktlösheten hittar vi bland annat i skolan - barnens arbetsplats - där elevernas förslag många gånger negligeras av skolledning och lärare. I Skolverkets senaste attitydundersökning är tendensen tydlig och nedåtgående trend när det gäller demokratin i skolan. Upplevelsen av en demokratisk skola är det långt kvar till. Det finns en stor skillnad mellan vad elever vill påverka och de har möjlighet att påverka.

Förutom familjen och skolan är kommunen den institution som är viktigast för barn och ungdomar. Där tas många beslut som sedan direkt påverkar barnens situation. Många av Sveriges kommuner har sedan en tid arbetat med ungdomars deltagande. Bland annat har många ungdomsråd skapats, med mycket varierande resultat. Även om vi kan se i Ungdomsstyrelsens rapporter att många kommuner har olika former av inflytandeorgan är bilden dock att utvecklingen går långsamt, alltför långsamt. Frågan som måste ställas är om det är av intresse eller plikt som ungdomsråden och inflytandeorganen inrättas. Det får inte bli läpparnas bekännelse med ordet barnperspektiv.

Genom ratificeringen av FN:s barnkonvention har Sverige ett ansvar för att göra en genomslysning hur samhället kan stärka barns och ungas rättigheter. En barnpolitisk maktutredning skulle vara ett utmärkt sätt att leva upp till det kravet. Det räcker inte med att göra enskilda revideringar när enskilda problem i samhället blir synliga.

Barnombudsmannen föreslår i sin senaste rapport - Älskar, älskar inte - en maktpolitisk utredning med anledning av hur långt vi kommit med implementeringen av FN:s barnkonvention och barns och ungas delaktighet.

Vi anser en att regeringen tillsätter en barnpolitisk maktutredning för att säkerställa barns och ungas möjligheter att komma till tals i alla frågor som berör barn och unga. På samma sätt som regeringen tillsatte en kvinnopolitisk och en integrationspolitisk maktutredning så behövs en barnpolitisk utredning.

Stockholm den 30 september 2004

Monica Green (s)

Kerstin Andersson (s)

Carina Adolfsson Elgestam (s)

Veronica Palm (s)

Marie Nordén (s)

Marina Pettersson (s)

Matilda Ernkrans (s)