Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en allsidig konsekvensanalys avseende nuvarande tandvårdsförsäkring.
Tänderna är en del av kroppen. Ändåär det betydligt kostsammare att få en infektion i munnen än en infektion någon annanstans i kroppen. När man får en infektion i en mycket känslig del av kroppen, dvs. i munhålan, får man betala stora summor själv, men om infektionen sitter någon annanstans utgår ekonomisk ersättning via sjukförsäkringen. Det innebär att många inte har råd att gå till tandläkaren idag. Det är särskilt allvarligt när det gäller unga vuxna och låginkomsttagare.
De senaste 30 åren har tandvårdsersättningen urholkats väsentligt. År 1974 kostade t.ex. en rotfyllning 260 kr. Den enskilde betalade bara 130 kr eftersom staten betalade halva kostnaden. Idag kostar samma behandling 3 000 kr. Den enskilde får betala 2 448 kr ur egen ficka.
Statens kostnader för tandvårdsförsäkringen var ungefär densamma 1996 och 2003 - ca 2,6 miljarder kronor. Skillnaden är att fördelningen av pengarna har förändrats. 1996 fördelades kakan ungefär lika mellan olika åldrar. År 2003 gick ca 40 procent till personer i åldern 65 år eller äldre. Anledningen var att ett särskilt högkostnadsskydd infördes 2002. Det innebar att man inte behöver betala mer än 7 700 kr exklusive material för broar, kronor, implantat och avtagbara proteser.
Tandvårdsförsäkringens utformning innebär att många som närmar sig 65-årsåldern väntar med att gå till tandläkaren. Men vad gör man i dagsläget om tänderna börjar rasa när man är 30, 40 eller 50 år? Måste man ta ett banklån på femtio eller hundra tusen?
Om man är i 60-årsåldern och av olika anledningar får stora tandproblem är valet att själv betala tiotusentals kronor eller vänta till högkostnadsskyddet träder i kraft. Högkostnadsskyddet för äldre gäller dock enbart för protetik, dvs. inte för rotfyllningar och tandlossningsbehandling. Det innebär att det blir betydligt billigare att dra ut dåliga tänder och göra implantat i stället för att genomgå annan behandling.
I tandvårdslagen står att alla har rätt till tandvård på lika villkor. Såär inte fallet idag. En stor del av samhällets kostnader går till implantat och stora protetiska konstruktioner. En mycket liten del går till förebyggande tandvård. Detta torde få allvarliga konsekvenser i framtiden - inte minst i form av stora kostnader för dagens unga vuxna.
Det rimliga är att ha en tandvårdsförsäkring som dels bygger på förebyggande tandvård, dels är lika för alla. Utgångspunkten bör vara behovet och inte ålder.
|
Stockholm den 27 september 2004 |
|
|
Solveig Hellquist (fp) |
Lars Tysklind (fp) |