1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 3
4 Missbruket ökar 3
5 Tidiga och förebyggande insatser 4
5.1 ANT-undervisning tidigt och kontinuerligt 4
6 Satsning på missbrukarvården 5
6.1 Stöd frivilligorganisationernas insatser inom missbrukarvården 6
7 Satsning på förebyggande åtgärder 7
8 Utbildning och kompetenshöjande åtgärder 8
9 Alkohol- och narkotikamissbruk - en väg in i kriminaliteten 8
9.1 Nystart i kampen mot droger 8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förbättrad och utvecklad föräldrautbildning.
Riksdagen begär att regeringen uppdrar åt Skolverket att omgående stärka ANT-undervisningen i grundskolan fr.o.m. årskurs 4.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisens och frivilligorganisationernas betydelse i ANT-undervisningen.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behoven inom frivilligorganisationernas missbrukarvård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frivilligorganisationer och föreningsliv som en underutnyttjad aktör i det narkotikaförebyggande arbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om provtagning på personer under 15 år.2
1 Yrkandena 2 och 3 hänvisade till UbU.
2Yrkande 6 hänvisat till JuU.
Kristdemokraterna tog under föregående riksmöte initiativ till ett gemensamt utskott bestående av socialutskottet, utbildningsutskottet och justitieutskottet. Anledningen var oron för det alltmer utbredda narkotikamissbruket, men även övertygelsen om att narkotikapolitiken gagnas av gemensamt arbete mellan berörda utskott. Utskottens olika perspektiv kan förhoppningsvis generera förslag till åtgärder som syftar till att förhindra narkotikans utbredning i samhället. Resultatet blev att socialutskottet och justitieutskottet tillsammans initierade ett arbete med bl.a. hearingar och studiebesök. Målsättningen är att under 2005 kunna lägga fram förslag som riksdagen kan ta ställning till.
Samtidigt behövs snara och konkreta åtgärder för att omedelbart stävja utvecklingen av narkotikamissbruket. Denna motion behandlar kristdemokratiska förslag för att förbättra det förebyggande arbetet mot narkotika. Genom de åtgärder som föreslås kan de narkotikaförebyggande insatserna i samhället förbättras. Dessutom anvisar Kristdemokraterna sammanlagt 200 miljoner kronor för de närmaste tre åren i syfte att förstärka bidragen till frivilligorganisationer som är verksamma inom missbrukarvården och inom det narkotikaförebyggande arbetet.
Myndigheterna tycker sig ha läget under kontroll, eftersom de fattat så många enligt deras egen mening kloka beslut. Att narkotikaproblemet är lika stort som förut tillåts inte störa bilden av handlingskraft och effektivitet. 1
Redan 1978 ställde riksdagen upp det narkotikapolitiska målet om "ett samhälle fritt från narkotikamissbruk". Kristdemokraterna anser att alla former av legalisering av narkotika och liberalisering i narkotikapolitiken strider mot det övergripande målet, ett narkotikafritt samhälle. Det blir dessvärre allt svårare att upprätthålla trovärdigheten i målformuleringen om ett drogfritt samhälle. Sedan länge finns ett alltför stort avstånd mellan narkotikapolitikens högt ställda målsättningar och verkligheten. Och den svenska traditionen av ett mycket restriktivt förhållningssätt till narkotika ifrågasätts allt oftare.
Narkotikasituationen i Sverige har försämrats genom ett ökat utbud samtidigt som de förebyggande insatserna minskat. Den nationella narkotikahandlingsplan (prop. 2001/02:91) som den socialdemokratiska regeringen presenterade under 2002 saknar tillräckliga åtgärder för att minska utbudet av narkotika och att hjälpa människor ur ett missbruk.
Under 1990-talet gick drogbruket bland våra barn och ungdomar allt längre ned i åldrarna. Narkotikan är lättillgänglig och alltfler vuxna langar till minderåriga. Polisiära och sociala ingripanden visar att det dolda narkotikamissbruket är omfattande. Förmodligen speglar den offentliga statistiken inte den verkliga omfattningen av narkotikamissbruket i Sverige.
Kompetens, kontinuitet och samordning har gått förlorade i arbetet med att minska narkotikans skadeverkningar i samhället. Det förekommer brister inte minst inom den vård och behandling som erbjuds missbrukare. De stödjande miljöerna bland barn och unga har också förändrats. Skolhälsovården har begränsats, antalet skolkuratorer minskat, fritidsgårdarna har lagts ned och fältarbetare har dragits in.
Familjen har en oersättlig ställning och uppgift i samhället. Kristdemokraterna vill uppvärdera familjens roll och betydelse. Föräldrarna är i de allra flesta fall de som bäst förmedlar grundläggande värden till sina barn. Att erkänna familjens betydelse för barnens uppväxt innebär även att samhället måste tillhandahålla ett adekvat stöd om och när det behövs.
Att upptäcka och inse att ens barn eller tonåring tar droger är svårt. Det kan finnas så mycket annat som gör att t.ex. beteendet ändras, även naturliga orsaker. Föräldrar och familjer som på något sätt har erfarenhet av en anhörig med missbruksproblem vittnar om hur svårt det är att tyda signalerna och även att få hjälp och stöd. Det är givetvis oroväckande att insatserna för att stödja och hjälpa föräldrar och anhöriga är bristfälliga.
Inom ramen för den föräldrautbildning som i dag finns borde föräldrar kunna stödjas genom bl.a. information om missbruksrelaterade frågor. Föräldrautbildning är ett viktigt område för lokala initiativ. Viktiga platser för utbildningen och annat förebyggande arbete är på skolor, vårdcentraler, kyrkor, samfund, studieförbund och folkrörelser. Samhällets kostnader för att erbjuda förebyggande insatser skulle sannolikt relativt snabbt sparas in, samt leda till att många barn och vuxna fick möjlighet att utvecklas i harmoni med sig själva och sin omgivning.
Vuxnas omtanke och ansvar måste sträcka sig längre än till de egna barnen. Förebilder behövs under barnens hela uppväxt. Inte minst i tonåren kan andra vuxna än föräldrarna vara viktiga. Föräldrar och föreningar som på ideell basis vill bidra genom att exempelvis driva en fritidsgård där det annars inte skulle finnas någon ska det offentliga samverka med och uppmuntra.
Det är självklart bättre att förebygga än att bota ett missbruk. Men det ska finnas beredskap att hjälpa ungdomar som hamnar i drogmissbruk. Det gäller att arbeta på både kort och lång sikt. Preventionen ska bedrivas i skolor och andra sammanhang där ungdomar vistas.
Skolan är av naturliga skäl oslagbar när det gäller möjligheten att nå ut till barn och ungdomar med information och kunskap om bl.a. droger. Det förebyggande ANT-arbetet var tidigare ett viktigt instrument, men undersökningar från senare år visar att många elever är missnöjda med den information de fått via ANT-undervisningen.
En av orsakerna kan vara att skolan har tvingats ta itu med andra viktiga problem. Mobbning och rasism är två exempel. Samtidigt har de senaste årens nedskärningar i kommuner och i landsting resulterat i allt färre vuxna i skolan. Behovet av kuratorer och skolsköterskor har fått stå tillbaka när resurserna skurits ned. Många lärare har då fått ta större socialt ansvar och undervisningen har på många håll blivit eftersatt. Framför allt elever med särskilt behov av stöd har drabbats. Kristdemokraterna anser att ANT-undervisningen bör påbörjas redan från läsår fyra och sedan kontinuerligt finnas med i undervisningen fram till nionde klass.
ANT-undervisningen bör utgå från verkligheten genom att föreläsare som t.ex. arbetar med dessa frågor till vardags eller som har levt i missbruk anlitas. Polisen, före detta missbrukare, frivilligorganisationer m.fl. är de som är bäst lämpade att informera om missbruksrelaterade frågor på ett realistiskt och verklighetsanknutet sätt. De unga uttrycker ofta önskemål om att före detta missbrukare och föräldrar till missbrukare bör föreläsa ute på skolorna. Sådana initiativ bör uppmuntras exempelvis genom att Ungdomsstyrelsen ges i uppdrag att organisera en sådan verksamhet.
Alkoholen är oftast inkörsporten till narkotikamissbruk. Tobaksrökning kan vara en inkörsport till att röka hasch. Det måste finnas insikt om dessa och andra samband för drogutvecklingen om det förebyggande arbetet ska vara effektivt. Det är också väl känt att ju äldre en person är vid sin alkoholdebut desto mindre är risken för missbruk. Det är således ingen slump att skolan fått uppgiften att undervisa om alkohol och andra droger. Undervisningen handlar självklart om att skydda den enskilde från droger, men den syftar även till kunskap om symtom och signaler för att hjälpa andra.
Polisen har på många håll framgångsrikt varit en naturlig del i skolans arbete med exempelvis narkotikaundervisning. Tyvärr har bristen på närpoliser inneburit att de tvingats prioritera andra viktiga polisiära uppgifter. På så sätt har eleverna fråntagits undervisning om droger. Polisen måste få tillräckliga resurser för att avdela personal till förebyggande arbete i skolorna.
I Sverige finns omkring 30 000 missbrukare av tunga droger, och antalet ökar. För att dessa människor ska upphöra med sitt missbruk är vård och behandling så gott som alltid nödvändig. Men allt färre missbrukare får vård. I Socialstyrelsens senaste lägesrapport kring individ- och familjeomsorg (2004) ges en mycket illavarslande bild av missbrukarvården. I rapporten dras slutsatsen att det krävs "betydligt kraftfullare satsningar än dem som görs i dag för att nå lagstiftningens intentioner och de nationella målen på missbruksområdet".
Sedan 1995 har kostnaderna för socialtjänstens missbrukarvård skurits ned med över en miljard kronor. Det motsvarar en minskning med 20 procent i pengar räknat. Både institutionsvård och öppenvårdsinsatser minskar. Det finns en brist på avgiftningsplatser, psykiatrisk vård, eftervård och samordning.
År 2001 vårdades cirka 4 700 personer med narkotikarelaterade diagnoser på sjukhus, mer än dubbelt så många som 1990. Också dödligheten i narkotikarelaterade diagnoser har mer än fördubblats, från 143 avlidna år 1990 till 336 år 2001.
Problemen inom missbrukarvården har varit kända under lång tid. Narkotikakommissionen, vars betänkande låg till grund för regeringens handlingsplan mot narkotika, påtalade brister i samtliga de delar som berör en tänkt vårdkedja, från uppsökande verksamhet över vård och behandling till eftervård och uppföljning.
Regeringen har tillsatt en särskild nationell narkotikasamordnare som genomför och följer upp handlingsplanen mot narkotika. Uppgiften är framför allt att försöka samordna insatserna på nationell nivå, men även att försöka bilda opinion kring narkotikafrågan. Narkotikasamordnaren har dock inte getts tillräckliga verktyg för att förändra situationen inom missbrukarvården. Regeringen kan inte förlita sig på insatser i projektform som sträcker sig fram till 2006.
Regeringen avsätter ytterligare resurser till missbrukarvården i budgetpropositionen. Det är mycket välkommet och kan förhoppningsvis innebära förbättringar av missbrukarvården. Men mot bakgrund av de behov som finns och de besparingar som gjorts behövs mer kraftfulla och långsiktiga åtgärder.
De ideella insatserna inom missbrukarvården är en stor tillgång. Det är en kraft som inte kan dirigeras uppifrån, men som kan stödjas på ett positivt sätt av statsmakterna. Frivilligorganisationerna har även lång erfarenhet av arbete med att förhindra missbruk av alkohol. De har utvecklat metoder för såväl förebyggande insatser som vård och stöd. Utvärderingar visar att de flesta ideella organisationer uppvisar mycket goda resultat inom den missbrukarvård de bedriver.
I dag är målet för folkrörelsepolitiken att människor ska ha bästa möjliga förutsättningar att bilda och delta i olika typer av folkrörelser och föreningar. Kristdemokraterna anser att målet bör kompletteras så att det också blir att stärka den ideella sektorn och utveckla dess roll i samhället.
Frivilligorganisationer, t.ex. LP-verksamheten, RIA, Stadsmissionen, Convictus m.fl., har oftast goda behandlingsresultat inom den missbrukarvård som de bedriver. Deras kunskaper och engagemang är en omistlig tillgång som måste tas till vara på ett bättre sätt. Kristdemokraterna anser att ideella organisationer bör få ett ökat stöd. Risken är annars stor att flera verksamheter inte kan fortsätta.
Kristdemokraterna föreslår ett resurstillskott på sammanlagt 100 miljoner kronor för de närmaste tvååren till frivilligorganisationer verksamma inom missbrukarvårdsområdet. Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att fördela statsbidrag till riksorganisationer verksamma inom det sociala området. Villkoren för fördelningen av dessa resurstillskott bör vara att de fördelas till organisationer med goda behandlingsresultat, som ger vårdinsatser som vänder sig till personer med stora vårdbehov. Behoven skiljer sig åt både mellan olika delar av landet och mellan olika organisationer. Medlen bör kunna användas för att generellt förbättra verksamheten, genom exempelvis investeringar, utbildning av personal och utveckling av nya vårdformer inom missbrukarvården i frivilligorganisationernas regi.
Narkotikaanvändandet i Sverige har stadigt ökat under hela 1990-talet och är nu tre gånger så stort som i mitten av 1980-talet. Främst alkohol men även narkotika har blivit ett allt vanligare inslag i ungdomskulturen. Det finns flera tecken på att inställningen till narkotika har förändrats under senare år.
I det förebyggande arbetet är det särskilt viktigt med tidiga insatser för personer som bedöms ha särskild risk att hamna i ett missbruk. Det kan till exempel röra sig om ungdomar som experimenterar med narkotika, men ännu inte hunnit utveckla ett mer avancerat beroende. Det kan trots allt krävas en tid av missbruk innan ett starkt beroende uppstår. Mycket skulle vara vunnet om det förebyggande arbetet i denna fas av människors missbruk blir effektivare. När väl en person etablerat ett tyngre missbruk minskar chanserna att bli drogfri kraftigt.
Viktiga platser för utbildning och annat förebyggande arbete är på skolor, fritidsgårdar, idrottsföreningar, vårdcentraler, kyrkor, samfund, studieförbund och folkrörelser. Samhällets kostnader för att erbjuda förebyggande insatser skulle sannolikt relativt snabbt sparas in, samt leda till att många barn och vuxna fick möjlighet att utvecklas i harmoni med sig själva och sin omgivning.
Det narkotikaförebyggande arbetet präglas i stor utsträckning av insatser i projektform och tillfälliga åtgärder. Men för att nå beständiga resultat måste det råda kontinuitet i insatserna. Frivilligorganisationer och föreningsliv är en underutnyttjad aktör inom det drogförebyggande arbetet. Bidragen till organisationer verksamma inom narkotikaprevention, information, uppsökande verksamhet och föräldraengagemang behöver därför öka. Kristdemokraterna avsätter för detta ändamål sammanlagt 100 miljoner kronor de närmaste tre åren. 50 miljoner kronor avsätts under 2005 och 25 miljoner kronor vardera året 2006 och 2007.
Grundutbildningen för socionomer, socialpedagoger m.fl. är bristfällig när det gäller viktiga missbruksrelaterade ämnen. Detta är anmärkningsvärt eftersom dessa yrkeskategorier i stor utsträckning arbetar med och kommer i kontakt med personer som har olika typer av missbruksproblem.
Socialstyrelsen har i uppdrag att utveckla ett program för nationellt stöd till kunskapsutveckling inom socialtjänsten samt utveckling av nationella riktlinjer för missbrukarvården. Socialstyrelsen ska samtidigt se över frågan inom ramen för en kartläggning av missbruksrelaterade ämnen inom olika grundutbildningar. Regeringen har hävdat att det är viktigt att de olika utbildningarna bibehåller sin karaktär av yrkesutbildningar som ska ge en bred kompetens inom människovårdande yrken och att fokus därför bör läggas på en möjlighet till vidareutbildning.
Kristdemokraterna menar att det är av stor vikt att grundutbildningarna snarast kompletteras med obligatoriska inslag av missbruksrelaterade ämnen och att det samtidigt finns särskilda kurser med specialinriktningar och fördjupningsmöjligheter. Därutöver anser Kristdemokraterna att denna möjlighet inte endast ska gälla socionomer, socialpedagoger eller sjuksköterskor. Även andra yrkesgrupper behöver få en god utbildning i frågor om missbruk. Detta gäller även för t.ex. trafikinspektörer, yrkeschaufförer och lärare. För lärare är det särskilt angeläget eftersom de själva måste kunna undervisa om ANT. Dessutom är det viktigt att skolpersonalen på ett tidigt stadium lär sig att upptäcka missbruk bland ungdomar.
Många unga dricker hembränt och smuggelsprit. Den hembrända spriten är ofta billigare och lättare att få tag i för en person som ännu inte uppnått laglig ålder för att få dricka alkohol. Därför kan det vara effektivt att rikta in starka åtgärder mot dem som bränner hemma eller som säljer sprit till ungdomar. Tidiga alkoholvanor leder lätt över i andra drogvanor, vilket ofta kräver mycket pengar, vilket i sin tur leder till kriminalitet. Att aktivt bidra till en uppskjuten eller förhindrad alkoholdebut är angeläget.
Tillgången till narkotika ökar och antalet ungdomar som prövar illegala droger har under 90-talet mer än tredubblats. Att det i dag finns ett större utbud av droger, nya konsumtionsmönster och användningsområden och en mer tillåtande hållning till narkotika i olika ungdomsgrupper är en del av en internationell utveckling. Sverige utgör inte något undantag. Illegala droger förekommer allt oftare på diskotek och i andra nöjesmiljöer. För en del kopplas droger ihop med festande och party, för andra är droger ett sätt att fly bort från ett svårt vardagsliv. Många unga i dag anser att droger är en del av att vara ung. Det är oroväckande att en del ungdomar tror att det går att ha ett kontrollerat bruk av narkotika.
Narkotikamissbruket ökar, särskilt bland flickor. Det är svårt att upptäcka missbruk av LSD, ecstasy och kokain. Flera unga använder drogerna på helgerna och sköter skolarbetet under veckorna som vanligt. Men beroendet blir till sist så stort att personligheten förändras. För att lyckas i arbetet att göra tidiga upptäckter och insatser måste samhällets attityd förändras.
I dag är det svårt att ge en människa under 15 år tidig hjälp när det finns misstanke om narkotikamissbruk. En stödinsats från samhället försvåras av de gällande reglerna om förbud mot kroppsbesiktning. Urin- eller blodprovstagning får inte göras och därmed kan inga åtgärder vidtas förrän missbruket är uppenbart. Följden blir att socialtjänsten kopplas in först när narkotikamissbruket pågått under en längre tid. Den personliga integriteten ska värnas men inte till priset av mänskligt lidande.
De bestämmelser som reglerar tvångsmedelsanvändningen mot barn är alltför restriktiva och en utvidgad tvångsmedelsanvändning påverkar inte de integritetsaspekter som angivits som skäl för att inte tillåta provtagning. Provtagning på ungdomar under 15 år bör därför bli tillåtet vid allvarlig misstanke om narkotikamissbruk.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Ulrik Lindgren (kd) |
|
|
Inger Davidson (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Sven Brus (kd) |
|
Kenneth Lantz (kd) |
Torsten Lindström (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Olle Sandahl (kd) |
| [1] |
Svante Nycander i Dagens Nyheter, 26 februari 1988 |