Motion till riksdagen
2004/05:So599
av Marita Aronson m.fl. (fp, m, kd, c)

Stödet till flickor i familjekonflikter


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förslag till ändringar av socialtjänstlagen så att socialnämnden kan utreda ett utsatt barns situation utan att en för barnet potentiellt farlig vårdnadshavare får information om det.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om framtagandet av en nationell strategi för stödarbetet för flickor i familjekonflikter, där både konfliktlösningar med "familjen i behåll" och nätverksbyggande finns med som viktiga delar.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att länsstyrelserna bör få direktiv att uppmärksamma bristen på stöd i familjekonflikt för flickor som passerat 18-årsgränsen och avsätta resurser för verksamhet riktad till gruppen.1

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att utreda eventuell koppling till heder bakom självmord i Sverige och eventuellt behov av lagändring.

1 Yrkande 3 hänvisat till SfU.

Motivering

Under senare år har problematiken för flickor och unga kvinnor som riskerar att utsättas för s.k. hedersrelaterat våld uppmärksammats alltmer. Det har lett till ökad kunskap om dessa flickors situation. Vissa åtgärder har vidtagits för att stärka skyddet för flickorna. Bland annat har länsstyrelserna kartlagt behovet av skyddat boende. Enligt denna kartläggning, som gjordes i början av 2004, finns det flickor som utsatts för hedersrelaterat våld i samtliga län och 1 500-2 000 kända fall redovisas, men länsstyrelserna påtalar att det kan finnas många fler som inte vågat söka hjälp. Regeringen har avsatt pengar för skyddat boende och andra insatser kring flickorna under åren 2004-2006. En hel del har gjorts, men mycket återstår att göra för att garantera flickorna nödvändigt skydd och stöd. Fortfarande finns brister i den konkreta situationen, där flickorna och de som närmast är ansvariga för att hjälpa dem befinner sig. Det framkommer bland annat i rapporten "Förtryck i hederns namn - rapport från ett seminarium" (Rädda Barnen 2003) som dokumenterar erfarenhetsutbyte mellan professionella som möter flickorna i sitt arbete. Till exempel är många flickor misstänksamma mot socialtjänsten och vänder sig hellre till skolsköterskan eller ungdomsmottagningen, av rädsla för att en utredning ska göra situationen värre. Flickorna vågar inte vända sig till socialtjänsten eftersom föräldrarna enligt sociallagen ska informeras snarast när en utredning inleds. Enligt Socialstyrelsen har socialtjänsten endast möjlighet till orienterande samtal innan man öppnar en utredning. Svårigheter uppstår när en so­cia­lsekreterare misstänker att ett barns fysiska och psykiska hälsa äventyras av en vårdnadshavare. Ofta är det i stort sett omöjligt att få grepp om allvaret i problemen och t.ex. göra bedömningar om behov av skydd utan att öppna en utredning. Vår uppfattning är att här borde lagen ge utrymme för socialnämnden att utreda ett utsatt barns situation utan att en för barnet potentiellt farlig vårdnadshavare får information om det och att en sådan utredning om lagändring bör göras snarast.

Flickor i konflikt mellan två kulturer har ofta inte en utan många kontakter med både professionella och frivilliga instanser där de sökt stöd. För att undvika att olika instanser motverkar varandra, och för att i stället kunna samordna insatserna, är det bra att arbeta i nätverk. Socialtjänsten är den naturliga samordnaren i sådana nätverk, och måste ta ett större och tydligare ansvar för samordning.

I arbetet med de här flickorna är det också viktigt att förstå så mycket som möjligt av de kulturella aspekterna på frågan, utan att tappa bort den svenska lagstiftningen och flickans rättigheter. Efter att frågan nu varit i fokus under några år har alltfler som praktiskt jobbat med dessa ärenden sett att familjerna aldrig kan förbises i arbetet med flickorna. Nästan alla flickor vill kunna återknyta till familjen på sikt. Mycket förebyggande arbete skulle kunna förhindra onödiga brytningar mellan föräldrar och barn. Det arbetet kan underlättas av att det finns personer med kulturkompetens bland professionella som möter flickan.

I länsstyrelsernas rapport (2004) föreslås att en nationell strategi för det långsiktiga stödarbetet tas fram. I en sådan handlingsplan bör framgå hur man främjar åtgärder för att förhindra en total brytning med familjen.

Rädda Barnens Centrum för barn och ungdomar i kris ger terapeutiskt stöd till flickor i dubbla kulturer, som hamnat i konflikt med familjen. Erfarenheterna därifrån visar att flickorna som nu är i 19-20-årsåldern är en grupp med otillräckligt samhällsstöd. Det är flickor som lämnat sin ursprungsfamilj för att få något som helst handlingsutrymme i sitt liv. De har ofta levt mer instängt/skyddat än andra och är för oerfarna för att bygga upp ett självständigt liv med alla de krav som vuxenvärlden ställer. Samtidigt har de fallit ur samhällets trygghetsramar i och med att de fyllde 18 år. Extra svårt är det för de flickor som mår så dåligt att de behöver psykoterapi, men som blivit för gamla för BUP och därför är hänvisade till vuxenpsykiatrin.

Eftersom det är svårt att få tillgång till psykiatriska resurser, behöver andra instanser lära sig möta problem hos flickor i familjekonflikt och konflikt mellan kulturer. Ungdomsmottagningar och elevhälsovård finns nära flickorna och är ofta de instanser de själva först söker. Personalen där bör kunna erbjuda stödjande behandling till flickor, och på flickornas uppdrag även till familjer.

En turkisk forskare, Aytekin Sir, har studerat självmordsfrekvensen i sydöstra Turkiet och jämfört med andra ställen. Självmordsfrekvensen är dubbelt så hög bland kvinnor som bland män just i detta område, medan det är tvärtom på andra ställen. Forskaren menar att det måste sättas i samband med den höga förekomsten av hedersmord i området. Det finns alltså en kulturell koppling till heder bakom självmord i sydöstra Turkiet, men det har också funnits misstankar om att flickor i Sverige drivits till självmord för att försvara familjens heder. Även i konstaterade fall av hedersmord finns det skäl att undersöka om det kan finnas flera "gärningsmän", eftersom problem med hedersrelaterat våld alltid involverar hela familjer/släkter. I Turkiet har man exempel på rättsfall där flera personer dömts, trots att bara en utfört mordet. På samma sätt kan det finnas flera gärningsmän bakom ett fall av självmord.

Eftersom problemet är relativt nytt och okänt i Sverige krävs en utredning för att klargöra om det även här finns en kulturell koppling till heder bakom vissa självmord. Det bör också utredas om lagstiftningen måste ses över så att man kan döma de verkliga gärningsmännen i förekommande fall.

Stockholm den 30 september 2004

Marita Aronson (fp)

Magdalena Andersson (m)

Inger Davidson (kd)

Birgitta Carlsson (c)