Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar och förbättringar för en ökad hälsa och ett bättre liv.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kränkningar och våld.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ökad stress leder till ohälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om viktiga friskfaktorer såsom mat, motion och kärlek.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om ett nyttinstitut för hälsa.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om betydelsen av vård i tid med fokus på hälsa.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om Apoteksbolagets monopol.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om betydelsen av egenvård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs om rätten till likvärdig vård för kvinnor och män.
1 Yrkande 5 hänvisat till UbU.
Människors goda hälsa är en av de viktigaste resurserna i ett land. Den skapar möjligheter och utveckling. Den mänskliga resurs som finns i ett gott hälsotillstånd har tidigare underskattats i vårt samhälle, snarare har hälsa betraktats som en naturtillgång fri att utnyttja. De senare årens försämrade hälsoläge hos människor har visat vilka kostnader som är förknippade med dålig hälsa.
I Sverige har det saknats strategier utifrån ett individuellt hälsotänkande. "Högsta möjliga tillstånd av hälsa" är en mänsklig rättighet som det formuleras i FN:s förklaring i den ekonomisk-sociala delen av de mänskliga rättigheterna. Hälsa är som allemansrätten, missbrukas den så blir den förödd. Därför har det i dag uppstått en stor brist på hälsa som i sin tur har lett till en stor vårdskuld.
Trots att stora samhälleliga ekonomiska resurser har satsats på folkhälsan har det inte givit utdelning i en förbättrad hälsa för de enskilda människorna. Detta beror till stor del på ett kollektivistiskt förhållningssätt som har skapat ett avståndstagande och i många fall likgiltighet inför välvilliga folkhälsoråd. Det har inte bidragit till ett individuellt ansvarstagande för den egna hälsan.
För att den enskilda individen skall kunna ta ansvar måste den också ges makt och möjlighet att kunna ta ansvar, dvs. kunna svara an. Ett uttryck som ofta används i detta sammanhang är "empowerment". Empowerment innebär att kunna påverka sin egen situation, att kunna fatta egna beslut om sitt eget liv, att kunna träffa val, dvs. vara proaktiv och promotiv för att vidmakthålla hälsa eller återställa hälsa som gått förlorad. Hälsa är alltså en integrerad del i en människas liv precis som andra fri- och rättigheter. Hälsa kan alltså inte skiljas från det okränkbara människovärdet eller den mänskliga värdigheten.
Utvecklingen i vårt land är mycket oroande eftersom kränkningar har kommit att ingå i människors vardag på ett mycket påtagligt sätt. Vi läser alltför ofta i tidningar om ökat våld mot kvinnor. Barn utsätts för ofattbara kränkningar. Våldet ökar och skapar en stor otrygghet för alla.
Stress hos människor har en klar koppling till upplevelse av kränkning. Att vara kränkt är att bli krank, dvs. sjuk. Samma sak gäller våld. Att utsättas för våld och riskera sin hälsa är tyvärr i dag en bister verklighet för många människor. Speciellt har barn och ungdomar redan sådana erfarenheter. Det finns ett samband mellan det stora våldsutbud som finns som underhållning och det våld som ungdomar lever med i sin vardag. I den moderna hjärnforskningen påvisas ett klart samband mellan stress, våld och livsstil. I detta sammanhang bör det påpekas att den största delen av dem som dömts för grova våldsbrott har varit alkohol- och/eller drogpåverkade.
Att skapa drog- och alkoholfria miljöer för barn och ungdomar är inte liktydigt med att bevara alkoholförsäljningsmonopol som Systembolaget. Tillgången till alkohol regleras på intet sätt av Systembolagets vara eller inte vara. Att sammanblanda dessa frågor är att inte ta ungdomars ogynnsamma hälsoutveckling på allvar. I stället behöver alla goda krafter gå samman för att skapa bättre förutsättningar för barn och ungdomar att känna att de också har ett okränkbart människovärde. Om man inte känner sig som någon eller har någon betydelse och allting är meningslöst, så betyder det inte heller något att dricka sig berusad för att slippa känna ångest och obehag över sitt liv och sin situation. Frågan om varför Jeppe super är fortfarande lika aktuell.
Stress, som betyder belastning, påfrestning, leder inte bara till illabefinnande utan också till sjukdom. Det kan vara en process över år, men det kan också gå snabbt. Under pågående stress sker förändringar fysiskt och mentalt och emotionellt. Stress betyder att biologiska medfödda överlevnadsmekanismer aktiveras som bidrar till en neurohormonell omställning vilket i sin tur påverkar immunsystem, ämnesomsättning och tanke- och minnesförmåga för att nämna några påtagliga och väl kända fenomen.
Många i samhället känner sig i dag pressade och jagade. Brist på tid och pengar anges ofta som stressfaktorer och därmed hälsorisker. Lika viktigt är brist på respekt, mening, meningsfullhet och sammanhang. Respekt betyder "att bli sedd" och kommer från latinets "spectare" som betyder att se, och re-spekt är således att bli sedd. Det framstår som en logisk konsekvens att om man inte blir sedd så känner man brist på respekt.
Existentiella frågor är viktiga för oss som människor. "Quo Vadis?", "Vadan och varthän" är eviga frågor som mänskligheten alltid har sökt svar på. Att vara människa och få vara en människa i sin egen rätt är grundläggande salutogena faktorer, alltså hälsofrämjande faktorer. "Att vara i sitt esse" kommer från latinets "essere" som betyder vara. I vårt samhälle dominerar aktörsperspektivet, från latinets "agere", som betyder att göra. Man kan lugnt konstatera att det råder en stark övervikt för aktörsperspektivet i vårt land, och alltså en obalans mellan att göra och att vara. Många människor kommer aldrig i närheten av att känna sig betydande och att de spelar en viktig roll i sig själva eller för andra. Vanmakt, uppgivenhet och likgiltighet breder ut sig och därmed illabefinnande och på sikt sjukdomar.
Kunskap om mat och matens betydelse för hälsan är bristfällig i vårt samhälle som dränks i bantningsråd och undermåliga matvanor. En paradox med övergödning och undernäring kan konstateras. De senaste 50 åren har samhällets kosthållning ändras radikalt och även dryckesvanorna. Fokus på mat och hälsa som hjälper individer till att orka, förmå och inspireras till att lägga ner tid och omsorg på vad de äter är en av de viktigaste åtgärderna för att nå målet, som är hälsa. Barns och ungdomars brist på hälsa har tydliga samband med sådana djupgående och snabba förändringar som skett i vårt samhälle som handlar om hur vi lever. Det är alltmer sällan som en familj samlas vid ett middagsbord och äter en hemlagad måltid.
En halvtimmes måttlig fysisk aktivitet per dag för vuxna och en timme för barn och ungdomar anses tillräckligt för att främja hälsan. Graden av fysisk aktivitet följer tydliga sociala mönster och är kopplad till livsstilen och levnadsvillkoren i stort.
Kärlek och omtanke är viktigt för hälsan och trygg och säker sexualitet är en viktig faktor för människors liv och har betydelse för lust och livsglädje.
Av vad som framgått av ovanstående så måste samhällets insatser bidra till att den enskilda individen känner ett ansvar och känner livsglädje. Vetenskapliga rapporter visar att verkligt inflytande - "empowerment" - över vardagslivet är en nyckelfaktor för hälsa. Andra hälsobringande faktorer är tillit och tilltro till individens faktiska förmåga och intresse för att värna om sin egen hälsa.
Aron Antonovsky är en forskare som intresserat sig för förutsättningarna att skapa ett friskt och meningsfullt liv. Han menar att människans egen livskontroll är denna nyckelfaktor. Ju mer trygga vi är i våra liv och med våra liv, desto bättre mår vi. Det kan tyckas en självklarhet, men hälsotillståndet i landet jävar det påståendet.
I alla kulturer finns system för att bevara hälsa eller återskapa hälsa som gått förlorad. I traditionella medicinska system anses balansen mellan kropp och själ och ande vara avgörande för hälsa. Därför är många medicinska interventioner inriktade på att återställa balansen inne i den sjuka människan men också mellan människor och vidare mellan människan och naturen. Inom den västerländska medicinen har fokus varit på sjukdom, inte hälsa. Det linjära tänkandet mellan orsak och verkan har dominerat som förklaringsmodell. Mer sällan har frågan ställts varför man blir sjuk, bara att man blivit sjuk. Vidare har fokus inom sjukvården varit på vad man gör men inte hur. Vänligt och värdigt bemötande med empati är också hälsofrämjande faktorer inte enbart operationer eller medicin.
När hälsan går förlorad är det en förlust för individen men också för samhället. I alla tider har detta varit en bister verklighet. Såäven i dag då samhället gör stora ekonomiska förluster på människors förödda hälsa, och inte minst lidandet för den enskilda individen.
Politiska beslut som syftar till att skapa förutsättningar för individen att värna sin egen hälsa, genom att människor ges möjlighet att kunna bibehålla eller förbättra sin egen hälsa, måste till. En människas levnadsvanor har ett starkt samband med individens livsvillkor och sociala position. Våra levnadsvanor har förändrats de senaste åren och en uppenbar försämring av människors hälsa har inträtt. Den ökande mängden av människor som har drabbats av diabetes är ett tecken på denna oroande utveckling. Vad vi äter och dricker påverkar vår hälsa likaväl som hur vi lever och om vi får tillfälle till återhämtning och andrum i våra liv. Att skapa balans i tillvaron är eftersträvansvärt, men svårgenomförbart för de flesta människor. Inte mycket i samhället som det är uppbyggt nu bidrar till att skapa balans.
I dag tas alltför liten hänsyn till den enskildes ansvar och möjligheter. Den nuvarande situationen med ansvariga myndigheter tycks inte ha bidragit till att förbättra människors hälsa. Det statliga engagemanget som det uttrycks till exempel i Folkhälsoinstitutet bör minska till förmån för ett effektivare regionalt och lokalt arbete för att förbättra människors hälsa. Erfarenhet från till exempel Halland har visat att detta ger störst möjlighet till framgång.
Folkhälsoinstitutet (FHI) med sin nuvarande myndighetsutövning har inte lyckats med sin uppgift och uppdraget för FHI måste revideras. I det nya uppdraget bör ingå att FHI avvecklas i sin nuvarande form och att ett nytt institut bildas med inriktning på medicin och hälsa. Institutet skall kraftsamla och möjliggöra ny tvärvetenskaplig forskning, men också fördjupa forskningen inom olika discipliner med anknytning till hälsa och sjukvård i vid mening. Socialstyrelsens uppdrag renodlas och en ny myndighet, Medicinalstyrelsen, skapas som handhar människors rätt till hälsa och tillsyn över att offentliga resurser används så att de främjar hälsa. Denna myndighet skall också ansvara för medborgarnas överklagandemöjlighet när det gäller brister i rätt till hälsa.
Lika konstruktiv och nödvändig som sjukskrivning kan vara i samband med behandling och nedsatt arbetsförmåga, lika fel och kontraproduktiv kan sjukskrivning vara om den ses som en generell lösning på livets övriga problem. Vi vill göra det möjligt att minska sjukdomstid, korta sjukskrivningar, påskynda tillfrisknandet och rehabilitera till ett så normal liv som möjligt samt undvika långtidssjukskrivningar och sjukpensioneringar.
Det är vanligtvis mycket billigare att erbjuda rehabilitering omedelbart än att låta människor vänta. Men trots det utförs ofta inte rehabiliteringsåtgärder som både skulle minska det mänskliga lidandet och ge positiva samhällsekonomiska effekter. Det kan bero på strukturfel i den svenska sjukvårds- och sjukförsäkringssystemen, dååtgärden medför en merkostnad för en huvudman, medan vinsten hamnar hos en annan.
Problemen är likartade på flera områden. Ett exempel är att integrering mellan sjukvård och sjukförsäkring saknas. Vi vet att det oftast är dyrare att låta människor stå i kö och vänta på sjukvård än att ge dem vård. På samma sätt är det dyrare att inte rehabilitera än att rehabilitera.
En tilltagande medikalisering av framför allt äldre kostar stora summor. Alltfler läkemedel skrivs ut till, men tas inte bort när behovet inte längre finns. Livstids medicineringar på oklara indikationer är ett problem som bör tas på yttersta allvar. Det är dock viktigt att enkla och väl beprövade läkemedel kan tillhandahållas för allmänheten på de ställen där de handlar sin dagligvaror. Apotekens minskade öppethållande inskränker denna möjlighet. En sådan monopolsituation skapar okänslighet för människors önskemål och behov. Apoteksmonopolet är föråldrat och till föga nytta för den enskilda individen. Att staten tjänar pengar är inte försvar för monopolets fortsatta existens. Försäljning via dagligvaruhandeln bör bli tillåten genom licensiering av dessa butiker.
I dag finns det för lite som stöder egenvård och förebyggande arbete. I stället kan det finnas begränsningar. Ett exempel är direktiv 2009 om kosttillskott inom EU. Moderaterna har röstat mot direktivet, då man ansåg att underlaget som beslutet grundar sig påär alltför bristfälligt. I nuvarande situation, när beslutet är taget i EU, är det angeläget att noga ta reda på vilka konsekvenser detta direktiv har för olika komplementärmedicinska och alternativmedicinska behandlingar och för människors möjlighet att förebygga ohälsa.
Forskningen på detta område bör intensifieras så att man tar till vara det som leder till hälsa.
Ett centrum för integrativ medicin skulle möjliggöra ny, mer tvärvetenskaplig forskning, men också fördjupa forskningen inom olika discipliner med anknytning till hälsa och sjukvård i vidare bemärkelse. Vi har i vårt budgetförslag avsatt 10 miljoner kronor för att möta behovet av forskning kring dessa frågor.
På senare år har det blivit känt att medicinsk forskning utgår från män. Detta leder i sin tur till att kvinnor inte sällan får fel diagnos, fel behandling och fel medicinering. Vid Karolinska institutet i Stockholm invigdes i början av 2004 Center för genusmedicin. Syftet är att öka uppmärksamheten för och forskningen om sjukdomar som nästan uteslutande drabbar kvinnor.
Socialstyrelsen pekar i sin rapport "Jämställd vård" att skillnader råder. Kvinnor får sämre vård än män. Några exempel: män får fortare tid för starroperation, män får dyrare och modernare läkemedel. Män behöver inte vänta lika länge på ambulanstransport som kvinnor. Vi kan se en ökad ohälsa hos kvinnor och de flesta långtidssjukskrivna är kvinnor. Särskilt negativ syns hälsoutvecklingen ha varit för anställda inom kommuner och landsting, främst kvinnor. I synnerhet gäller detta vård- och utbildningssektorn. Kvinnor i låglöne- och lågstatusyrken får liten ekonomisk utdelning och föga personligt erkännande för sin arbetsinsats.
Kvinnor och män är olika, men fortfarande är det ofta manlig livsstil, vanor och fysiska reaktionsmönster som bildar norm för behandling och bemötande. Äldre kvinnors sjukvård och läkemedel tillåts dessutom kosta mindre än männens. Skälen till att det är så kan variera, men bör utredas. Senare års erfarenheter visar att genusperspektivet alltför sällan beaktas i vårdutbildningar och inom vård och forskning.
Det är med andra ord tillfälligheter som avgör om kvinnor får träffa en läkare som har tillräckliga kunskaper om just kvinnors sjukdomar, hälsa och villkor. Socialstyrelsen har bl.a. lagt fram en rapport som visar att kvinnor får vänta längre än män för att komma till en specialistläkare. I Sverige finns 1,6 miljoner kvinnor över 45 år. Men trots detta är det fortfarande stor brist på gynekologer, framför allt utanför storstäderna, med långa väntetider som följd. En satsning på enskilda centra dit kvinnor kan vända sig för hjälp och stöd och med välutbildad och motiverad personal skulle betyda mycket.
Konkreta förslag om förbättringar som bör genomföras är att, i det föreslagna centrumet för integrativ medicin, speciell hänsyn skall tas till kvinnors hälsa när det gäller prioriterade forskningsområden. Vidare bör continued medical education ha fokus på kvinnors hälsa och vad som kan göras inom den befintliga sjukvården. I förnyelsen av den svenska sjukvården måste kvinnors hälsa uppmärksammas på ett bättre sätt och kvinnors hälsa måste med redan i grundutbildningen på universiteten och högskolorna inom alla vårdyrken.
Vi moderater strävar efter att skapa ökad mångfald och fler alternativ i dagens vård och omsorg. Vi arbetar även för att vård skall ges på lika villkor genom en tydlig vårdgaranti. Detta för att stärka den enskildes makt över sitt liv och över sin hälsa. Rätten till vård skall vara likvärdig för kvinnor och män, och det är sorgligt att den i dagens Sverige 2004 inte är det.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Cristina Husmark Pehrsson (m) |
|
|
Anne Marie Brodén (m) |
Magdalena Andersson (m) |
|
Maud Ekendahl (m) |
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |
|
Stefan Hagfeldt (m) |