Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om skyddat boende för hederskulturens offer i samhällets regi.
De unga kvinnor som söker samhällets skydd undan från sina familjer på grund av att dessa tillämpar traditioner enligt s.k. hederskultur där kvinnans grundläggande rättigheter till frihet och självbestämmande begränsats måste erbjudas en högre grad av skydd och mer kompetent bemötande än hittills.
Länsstyrelserna har kartlagt förekomsten av unga kvinnor som sökt hjälp och skydd hos en frivilligorganisation eller en myndighet. Resultatet visar att problemet är större och att fler är berörda än vad som tidigare var känt. Nu går länsstyrelserna vidare med välbehövlig utbildning för berörda yrkesgrupper som kommer i kontakt med flickorna och kvinnorna.
Trots att stora pengar avsatts från regeringen imponerar inte resultatet över hur de nödvändiga skyddade boendena ska ordnas. Under hösten 2004 finns inte mer än ett fåtal platser att tillgå utöver kvinnojourernas ordinarie verksamhet. Någon sammanhållen information över skyddade boenden för den här målgruppen existerar inte. Kommunerna och polisen vet inte var de ska placera kvinnorna.
Ett skyddat boende för de här kvinnorna skiljer sig jämfört med vad som behövs för svenska vuxna kvinnor. För många av dessa, ofta mycket unga kvinnor krävs att en hög grad av säkerhet kan garanteras och att där finns personal större delen av dygnet. Två krav som frivilliga kvinnojourer mycket sällan kan leva upp till. Därutöver krävs viss kulturkompetens för att kunna ge det stöd kvinnorna behöver.
Varken samhället eller enskilda hjälpsökande kvinnor kan förlita sig på att frivillig verksamhet fullt ut kan lösa frågan om skyddat boende. Det måste ses som ett ansvar som samhället måste ta på sig med viss komplettering av frivilliga verksamheter som t.ex. kvinnojourerna.
SIS är den statliga myndighet som har erfarenhet av att driva boenden för utsatta personer med olika behov av skydd och stöd. De är flexibla och professionellt vana vid att bygga upp och skräddarsy boenden för särskilda målgruppers behov. SiS ombesörjer i dag både frivilliga placeringar enligt SoL och tvångsplaceringar enligt LVU och LSU.
För just den här målgruppen kan både SoL och LVU vara aktuellt. SoL för frivilliga placeringar, men också tvångsomhändertagande enligt LVU av unga flickor där risken för hot, tvångsäktenskap, vedergällning och mycket grovt våld finns.
SiS avsätter visst ekonomiskt stöd för forskning. Frågan om hederskulturens konsekvenser på makro- och samhällsnivåär än så länge outforskad. Samma sak kan sägas om vilka insatser som fordras för att stöd och skydd i arbetet med de utsatta kvinnorna ska komma att vara framgångsrikt. SiS bör därför få i uppdrag att initiera forskning på området.
Det kan också vara lämpligt att SiS får i uppgift att fungera som nationell resurs för frågor som rör skyddade boenden, stöd och hjälp för målgruppen. Övriga verksamheter som drivs i kommersiell, kommunal och ideell regi kan erbjudas att i SiS regi ingå i nätverk för erfarenhetsutbyte, utbildning, kvalitetssäkring m.m.
Kommuner och polis har i dag knappast någon möjlighet att ha ett samlat grepp om befintliga platser eller innehållsmässig inriktning på de platser som finns för skyddat boende för den här målgruppen. SiS kan utöver att förmedla egna platser fungera som platsbank även för övriga skyddade boenden till nytta för kommuner och polis som ofta under tidspress försöker finna en skyddad plats.
För att påskynda utvecklingen av igångsättande av skyddade boenden samt för att kvalitetssäkra verksamheten bör Statens institutionsstyrelse, SIS, få i uppdrag att inrätta skyddade boenden för flickor och unga kvinnor som flyr sin familj på grund av tillämpning av traditioner enligt s.k. hederskultur där kvinnans rättigheter till frihet och självbestämmande begränsats. Visst antal platser kan behöva inrättas för pojkar och unga män i motsvarande situation.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Elisebeht Markström (s) |