Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att aborter fullt ut bör ingå i Patientregistret för att möjliggöra forskning relaterad till abortproblematiken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att forskningsanslag särskilt avsätts för forskning inom kvinnohälsa relaterad till abortproblematiken.
Kön och social position är två faktorer som är avgörande för ohälsans ojämlika fördelning i samhället. Under senare år har larmrapporterna om att kvinnor har sämre hälsa än män och att det fortfarande är stora skillnader i vården av kvinnor och män avlöst varandra. Kvinnornas andel av antalet sjukskrivna var under 2001 hela 64 procent.
Fortfarande ses mäns hälsa som norm inom stora delar av vården och kvinnors hälsoproblem förtigs eller nedvärderas. Sjukdomsdiagnoser och hälsorisker är definierade utifrån mäns sjukdomar. Kvinnor har oftare än män symtom med lägre status som ångest, sömnlöshet, huvudvärk och trötthet. Många diagnoser som i första hand drabbar kvinnor har en relativt undanskymd plats inom forskning och utvecklingsarbete.
Ett område som nästan uteslutande rör kvinnors fysiska och psykiska hälsa är den verksamhet inom sjukvården som rör abort. Trots att över 30.000 kvinnor varje år genomgår abort och trots att närmare 900.000 aborter utförts sedan lagen om fri abort infördes, finns mycket lite forskning på området. Inte minst gäller detta konsekvenserna av abort i hälsohänseende och här har inte regeringen varit pådrivande, utan snarare motarbetat forskningen.
Ett exempel på hur regeringen motarbetar förbättringar inom kvinnohälsan är när regeringen fattat beslut om att aborter inte fullt ut ska ingå i patientregistret. Diagnos, vårdenhet, ålder, åtgärd, tidpunkt samt planerad vård kommer att ingå, men däremot inte det för forskningssyfte så viktiga personnumret. Viktigt att påpeka är att antalet abortiva ingrepp idag uppgår till över 30 000 per år. Detta gör aborten till ett av de vanligast förekommande ingreppen inom kvinnohälsovården och kan jämföras med exempelvis antalet förlossningar (ungefär 90 000 per år) och nya fall av bröstcancer (ungefär 5 000 per år). Vad hade det inneburit för forskningen inom dessa båda områden om personnumret inte funnits med i patientregistret?
Mot bakgrund av detta menar vi att personnummer bör ingå vid rapporteringen av legal abort till patientregistret.
Det alla kan vara överens om är att regeringens beslut "omöjliggör fruktbar forskning", som ordföranden för Svensk Förening för Obstetrik och Gynekologi, Elisabeth Persson uttryckte sig i en kommentar till beslutet. Även generaldirektör Kerstin Wigzell vid Socialstyrelsen är kritisk till regeringens beslut och säger i sin kommentar att "Vi hade naturligtvis hellre sett att uppgifterna om aborterna funnits kvar. Nu blir det t.ex. svårare att följa upp eventuella risker med olika abortmetoder." Samtidigt accepterar hon att avvägningen mellan kvinnors hälsa och den enskildes upplevelser av integritetsintrång är "ett politiskt beslut".
Frågan är bara om denna avvägning mellan kvinnors hälsa och den enskildes upplevelser av integritetsintrång var nödvändig. Socialstyrelsens register är oerhört säkra och inom läkarkåren har man ett mycket stort förtroende för registren. Det har hittills inte kommit ut någon information som inte skulle ha kommit ut. Det har inte funnits några läckage. Att man hos Socialstyrelsen med sin tuffa registermiljö skulle registrera personnummer vid aborter kan därför inte uppfattas som något hot mot enskilda kvinnors integritet.
Tvärtom finns det mycket att vinna på att ge möjligheter till forskning, exempelvis om hur man kan rikta förebyggande insatser till grupper av kvinnor. Det finns en mängd saker som forskningen aldrig kommer att kunna ta reda på utan ett stort material där man har med personnummer. Genom att personnummer inte följer med diagnosen kan inga framtida komplikationer någonsin sättas i samband med just aborten, vilket måste ses som ytterst allvarligt ur kvinnohälsoperspektiv.
Vid sitt beslut har regeringen hänvisat till att annan forskning inom området är möjlig och att den även är tillräcklig. Med tanke på hur knapphändig forskningen varit inom området hittills är detta emellertid tveksamt. Jag menar därför att oavsett om regeringen vidhåller sitt beslut i fråga om personnummer vid abortingrepp, bör forskningsanslag särskilt avsättas för forskning inom abortområdet.
Att det också finns mycket att utforska kring kvinnors hälsa och abort har en nyligen presenterad studie visat. I rapporten "Women´s Health After Abortion: The Medical and Psychological Evidence" har forskaren Elizabeth Ring-Cassidy och deVeber Institute of Toronto samlat en del av den internationella forskning som idag finns tillgänglig om hälsoriskerna vid abort.
Till grund för "Women´s Health After Abortion" ligger cirka 500 artiklar, som har publicerats i företrädelsevis medicinska vetenskapliga tidskrifter under de senaste 20 åren. Mycket av informationen har återfunnits i forskningsrapporter som inte haft sitt primära fokus på abort. Den omfattande genomgången av världens medicinska forskningslitteratur avslöjar bland annat följande nyckelrisker kopplade till abort:
Risken att en kvinna begår självmord är sex gånger högre efter en abort än efter att ha fött barn, enligt tre stora världsvida studier. (bland annat Gissler M et al. Suicides after pregnancy in Finland 1987-1994: register linkage study. British Medical Journal 1996 Dec. 7;313(7070):1431-4).
27 världsvida studier visar ökad cancerrisk orsakad av östrogenet en kvinna utsätts för efter att ha genomgått en abort. En ung kvinna som avslutar sin första graviditet genom en abort, fördubblar i det närmaste den livslånga risken att utveckla bröstcancer. (bland annat Daling JR et al. Risk of breast cancer among young women: relationship to induced abortion. Journal of the National Cancer Institute 1994 Nov (2);86(21):1584-92.
Smärta, blödningar, infektioner, perforerad livmoder och ibland dödsfall inträffar i högre grad än vad som vanligtvis rapporteras. Den verkliga förekomsten undervärderas ofta genom inadekvat kodning av diagnosen inom sjukvården. (bland annat Heisterberg L, Kringelbach M. Early complications after induced firsttrimester abortion. Acta Obstetrica et Gynecologica Scandinavica, 1987;66(3):201-4).
Påföljande infertilitet, livshotande utomkvedshavandeskap och prematur födsel vid senare graviditeter - vilket dessutom ökar risken för cp-skada med 38 gånger för de tidigast födda barnen. (Detta enligt bland annat Escobar GJ et al. Outcome among surviving very low birthweight infants: a meta-analysis. Archives of Disease in Childhood 1991;66:204-211).
När Vetenskapsrådet genomförde några av sina prioriteringar inför år 2002 valde rådet bland annat att verka för ett genusperspektiv inom medicinsk forskning. Ett av de forskningsprojekt som fick anslag genom denna prioritering gällde abort, då i ett historiskt perspektiv. Även om detta är lovvärt är det angeläget att forskning kring kvinnors upplevelser i förhållande till abort efter att lagen om fri abort infördes och abortingreppets inverkan på kvinnors fysiska och psykiska hälsa idag särskilt prioriteras.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Tuve Skånberg (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |