Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell handlingsplan så att alla län både får en fungerande hospisvård och palliativ vård.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökad forskning kring hospis, anestesi och palliativ vård för äldre och dödligt sjuka patienter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de förslag som lagts fram av utredningen Vård i livets slutskede nu måste resultera i konkreta åtgärder från regeringens sida.
Spädbarn får "dödshjälp". Utvecklingen av Hollands dödshjälpsverksamhet förskräcker. Forskare har visat att upp emot 100 multihandikappade barn dödas medvetet av läkare inom holländsk sjukvård varje år, genom att de antingen undanhålls behandling eller ges dödliga injektioner (ca 20 procent av fallen).
Varje år dödas ca 900 patienter i Holland utan att patienterna själva efterfrågat det. Detta rör förutom de nyfödda barnen också patienter i koma, äldre patienter som ligger inför döden etc. (British Medical Journal 2004; 329:591 och the Lancet 2003; 263:395-9)
En inte otänkbar mediebehandling av detta hade varit stora rubriker om "mord" utförda av sjuksköterskor eller läkare, men detta sker inte när det gäller den holländska situationen. Detta är ett dödande som pågår i det tysta.
Dödandet sker lagligt. Från att ha varit en först tolererad och sedan accepterad praxis, blev dödshjälp legalt genom ett lagförslag lagt av Hollands justitie- och sjukvårdsministrar som antogs av parlamentet 2002.
I augusti i år beslutade Hollands regering att utvidga lagen om dödshjälp till att även gälla barn under 12 år, innefattande nyfödda spädbarn. Detta innebär att den absolut avgörande principen (för att alls överväga en legalisering av dödshjälp) nu övergivits, nämligen den om att dödshjälpen ska efterfrågas frivilligt. Denna princip är inte längre rådande i Holland och en stor procent av de patienter som kommer att dödas inom sjukvården, kommer aldrig själva att ha blivit tillfrågade. Därmed hotar också skillnaderna mellan exempelvis holländsk dödshjälpsverksamhet och det nazistiska "eutanasiprogrammet" att upplösas.
Denna dramatiska scenförändring i Holland är den förändring som motståndare till legalisering av dödshjälp hela tiden förvarnat om. Argumentet om "det sluttande planet" har visat sig inte bara vara sannolikt utan också sant.
År 2003 presenterades en europeisk rapport om dödshjälpssituationen i sex EU-länder. Mer än 20.000 dödsfall studerades, varav 3.248 i Sverige. I alla länderna - Holland, Belgien, Schweiz, Italien, Danmark och Sverige - uppgav läkare att de medvetet hade dödat patienter genom s k dödshjälp.
De svenska läkarna (liksom de från Danmark, Italien och Schweiz), uppgav att de i 0-1 procent av de studerade fallen hade givit medicin i avsikt att påskynda döden. Motsvarande siffror i Belgien och Holland, var 1,82 respektive 3,40 procent. I absoluta tal motsvarar siffrorna 9 dödade patienter i Sverige. (Rapporten som PDF-fil: http://image.thelancet.com/extras/03art3298web.pdf).
Professor Herbert Hendin, som har studerat dödshjälpen i Holland, säger så här i en intervju: "Jag har ingen religiös bakgrund utan är praktiker. Patientens bästa är det viktigaste, men dödshjälp är en enkel ersättning för god medicinsk vård och omvårdnad i livets slutskede." Prof Herbert Hendin menar att dödsoron hos svårt sjuka inte bara är patientens, utan även läkarens som ser döden som ett misslyckande i sin yrkesutövning. "Om läkaren säger 'endera lider du eller så dör du snabbt' har man inte mycket val. Ändå skulle de flesta föredra att vårdas väl. Det finns annan lindring än dödshjälp."
Där Holland, Belgien och Schweiz har legaliserat dödshjälp eller läkarassisterade självmord, måste Sverige i stället satsa på hospice och smärtlindring.
Sedan flera år tillbaka drivs så kallade hospice på olika platser i Sverige. Detta är sjukhusavdelningar och inrättningar som ser till den döende patientens helhet och ofta även erbjuder vård i hemmet. Den medicinska behandlingen har i detta läge ofta övergått från att bota till att vårda och av stor vikt är möjligheten att lindra den smärta patienten upplever.
Alla landsting har också en utbyggd och fungerande palliativ vård - även om den kan förbättras ytterligare. Det borde genom direktiv från riksdag och regering klarläggas att det är i samhällets intresse att samtliga landsting skall utveckla såväl hospice som palliativ vård i största möjliga utsträckning.
Fortfarande bedrivs för lite forskning kring hospice, anestesi och palliativ vård för äldre och dödligt sjuka patienter. Till denna forskning behöver ekonomiska medel frigöras. Detta är viktigt för att förebygga att de krafter i samhället som verkar för dödshjälpens införande i Sverige vinner insteg. Finansiering kan ske genom omfördelning inom forskningsanlagen.
I kunskapsöversikten "God vård i livets slut - En kunskapsöversikt om vård och omsorg om äldre" skriver Socialstyrelsen:
I slutbetänkandet Vårdens svåra val (SOU 1995:5) gav prioriteringsutredningen palliativ v ård i livets slutskede högsta prioritet. Bättre vård i livets slutskede var också ett av de områden regeringen angav som prioriterade i den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken (prop. 1997/98:113). Kommittén om vård i livets slutskede visade i sitt slutbetänkande Döden angår oss alla (SOU 2001:6) att möjligheterna att få god vård vid livets slut beror på var man bor och vilken diagnos man har. Särskilt äldre med demenssjukdomar behöver prioriteras högre. Socialstyrelsen har i sina uppföljningar av vård och omsorg om äldre kunnat följa hur alltfler får vård under livets sista tid i särskilt boende eller eget hem och att alltfärre dör på sjukhus.
Utredningen "Vård i livets slutskede" lade under 2001 fram betänkandet "Döden angår oss alla" (SOU 2001:6) med huvudförslaget att "alla människor i livets slutskede skall tillförsäkras en palliativ vård på lika villkor i hela landet". I betänkandet lämnas en rad förslag på hur god vård i livets slutskede ska utvecklas. Det är nu hög tid att regeringen låter dessa förslag resultera i konkreta åtgärder.
Det finns andra lösningar på vården i livets slutskede än dödshjälp, och det måste vi satsa på för att motverka att Hollands utveckling - eller degeneration om man så vill - på detta område blir vår.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Mikael Oscarsson (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |