Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta initiativ för en förbättring när det gäller diagnostisering, behandling och vård av osteoporotiker.
Riksdagen begär att regeringen utarbetar en nationell handlingsplan för vården av osteoporotiker.
Undersökningar visar att var tredje kvinna i åldern 70-79 år har osteoporos.
Årligen inträffar cirka 70 000 frakturer som har samband med osteoporos. Cirka 18 000 av dessa är höftfrakturer. Varannan kvinna i medelåldern kommer under återstoden av sitt liv att drabbas av en osteoporosrelaterad sjukdom. 25 procent av alla män kommer att drabbas av en sådan sjukdom. Sverige och Norge har den högsta frekvensen av osteoporos i hela världen. Dödligheten är hög och för många försämras livskvaliteten. I en rapport från SBU - statens institut för utvärdering av medicinsk behandling - slås fast att patienter med osteoporosfraktur är en underbehandlad grupp vad avser läkemedelsbehandling och andra åtgärder för att förebygga nya frakturer. Diagnosen osteoporos ställs sällan vid in- och utskrivning av höftfrakturpatienter. Det betyder att inte ens patienter som har drabbats av fraktur får en diagnos för den eventuellt bakomliggande sjukdomen.
Dödligheten är hög vid höftfrakturer. Inom ett år efter frakturen avlider 10-15 procent fler än i jämförbar grupp som inte ådragit sig en höftfraktur. Höftfrakturer får också stora sociala konsekvenser. Många som haft en höftfraktur kan inte återvända till sitt hem och de blir ofta socialt isolerade.
Även andra sjukdomar och medicinering samt tillstånd som t.ex. rörelsehinder, ätstörningar, graviditet, idrottande på elitnivå m.m. kan ge upphov till osteoporos.
Höftfrakturer står för mer än hälften av alla frakturrelaterade sjukvårdskostnader. Den totala samhällsekonomiska kostnaden för osteoporos och osteoporosrelaterade frakturer är omkring 3,5 miljarder kronor. Antalet höftfrakturer ökar framförallt därför att fler blir äldre. Bland kvinnor över 45 år är antalet årliga vårddagar i akutsjukvården för höftfrakturer högre än för t.ex. hjärtinfarkt, bröstcancer, KOL eller diabetes. År 1988 drabbades 18 417 av en höftfraktur, 1999 var antalet 19 715. Den framtida ökningen av äldre kommer att medföra fler frakturer. Belastningen på sjukvården ökar.
Många äldre kvinnor drabbas och undersökningar inom vården visar att kvinnor får sämre omhändertagande och behandling. Osteoporos är ännu ett exempel på att kvinnors sjukdomar och hälsa inte prioriteras. Ofta ses osteoporosrelaterade frakturer som en del av ett naturligt åldrande. Attityden kan vara en förklaring till bristen i diagnostisering och behandling.
Den ovan nämnda SBU-rapporten lämnades hösten 2003. I avvaktan på rapporten har regeringen inte velat vidta åtgärder för att förbättra osteoporosvården. Förslag och initiativ har avfärdats i avvaktan på rapporten. Det är nu hög tid att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra omhändertagandet av osteoporotiker. Det behövs en nationell samling för att förbättra vården för en utsatt grupp som ibland saknar möjligheter att ta tillvara sina intressen och rättigheter.
Att förebygga, diagnostisera och behandla osteoporos ger stora vinster för patienten, de anhöriga, de som slipper bli patienter, men också för sjukvården, kommunen och socialförsäkringssystemet.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Rosita Runegrund (kd) |