Motion till riksdagen
2004/05:So529
av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (m)

Valfrihet inom vård och omsorg


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valfrihet i vården.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad valfrihet inom äldreomsorgen.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för vård och omsorg.

Motivering

Sedan 1990-talets början har den privat bedrivna, offentligt finansierade, vården och omsorgen ökat kraftigt, både i volym och som andel av den offentligt finansierade vården och omsorgen totalt.

Drygt 70 procent av kommunernas och landstingens åtaganden är tjänster riktade direkt mot individer. En väsentlig del utgörs av vård och omsorg. Det är av stor vikt att valfriheten gällande vården och omsorgen ökar så att varje individ själv kan välja var, när och av vem vård och omsorg skall utföras.

En reell valmöjlighet kräver att det finns alternativ att välja mellan. Det skall finnas en möjlighet att välja vård och omsorg utifrån individuella önskemål. Alla människor skall ha möjlighet att välja var de skall få vård eller omsorg och vem som skall vara utförare.

Hänsynen till individen och dennes val måste öka. Det är viktigt att inte bunta ihop människor i grupper och bestämma gruppens behov utifrån politiska normer. Den enskilde individens preferens, krav och önskemål kan inte bestämmas centralt. Valet måste överlåtas till individen själv eller till någon som gör valet i dess ställe. Möjligheten att välja bör vara ett ledord när det gäller all vård och omsorg, för ung som gammal. Med det fria valet följer inte bara möjligheten att välja utan också möjligheten att välja bort.

Valen behöver inte bara innefatta vem som skall vara vård- eller omsorgsgivare. Det kan också vara val om att få vård eller omsorg på en viss geografisk plats, nära släkt och vänner, eller ett val av vårdgivare som behärskar vissa språk eller erbjuder en religiös inriktning. Även möjligheten att få hjälp i det egna hemmet och då få välja vem som skall hjälpa till måste införas.

En av föregångskommunerna i Sverige, vad gäller ökad valfrihet för medborgarna, är Nacka. År 1992 införde kommunen kundvalssystem för äldres hemtjänstverksamhet och sedan 2001 har även äldre med behov av särskilt boende getts möjlighet att välja vilket privat eller offentligt ålderdomshem, gruppboende eller sjukhem som de vill bo på.

Kundvalssystemet i Nacka innebär att kommunala och privata anordnare bedriver verksamhet på lika villkor och konkurrerar med varandra om kunderna. Konkurrensen ger skäl för olika verksamheter med olika profiler att etableras för att möta det som medborgarna efterfrågar. Därtill stimuleras kvalitetsförbättringar eftersom kunderna kan byta utförare om de inte skulle vara nöjda med tjänsternas kvalitet. Precis som privata verksamheter riskerar att behöva avvecklas om deras kundunderlag sviktar, kan kommunen pröva om kommunala enheter som inte får tillräckligt med kunder skall läggas ned.

I vårt grannland Danmark har stora valfrihetsreformer genomförts. Den danska regeringen startade år 2002 ett moderniseringsprogram för den offentliga sektorn. Utgångspunkten för programmet är att det är den enskilde medborgaren som själv kan och skall avgöra på vilket sätt som de offentliga välfärdstjänsterna levereras. Syftet var alltså inte att minska det offentligas åtaganden, utan att ge de enskilda medborgarna mer makt över sin tillvaro.

Ett system som gynnar människors möjlighet att själv välja, både vad gäller äldreomsorg och vård, bör införas även i Sverige. Låt ersättning för vård och omsorg följa den vård- eller omsorgsbehövande för att möjliggöra fria val. Det är ett sätt att ge patienterna möjlighet att välja bort dåliga alternativ till förmån för goda. Frågan om vad god vård och omsorg innebär kan bara avgöras av den som är patient eller omsorgstagare. Den enskilde individens värderingar och omdömen kan inte bestämmas centralt. Det är utifrån ett individperspektiv som vården och omsorgen måste diskuteras. Det är framtidens sjuka och gamla vars vård- och omsorgsbehov måste tryggas.

Stockholm den 1 oktober 2004

Elizabeth Nyström (m)

Maud Ekendahl (m)