Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en nationell handlingsplan för att behandla och förebygga ätstörningar som anorexia nervosa och bulimia nervosa.
Anorexia nervosa (självsvält) och bulimia nervosa (hetsätning med kräkningar) är sjukdomar som drabbar allt fler. Om de inte hejdas är de dödliga sjukdomar. Det är främst kvinnor som drabbas men män med ätstörningar uppmärksammas allt mer. Mörkertalet är antagligen stort. Sammanlagt drabbas ca 4-5 % av alla kvinnor någon gång av en allvarlig ätstörning.
Orsakerna till ätstörningar är komplicerade och sammansatta. Stora individuella skillnader hos personer gör att en förklaringsmodell som är tillämplig för en person inte kan användas för en annan. När det gäller de riktigt unga finns mobbning och utstötning ur kamratgemenskapen samt bristande självkänsla och för lite uppmuntran med i bilden.
Anorexia kännetecknas framför allt av en stor viktförlust. Men avmagringen är inte den enda kroppsliga komplikationen. Svälttillståndet gör att det blir låg kroppstemperatur, på grund av att kroppen försöker anpassa sig till ett lägre eneriintag. Blodtrycket blir lågt, liksom hjärtfrekvensen låg. Menstruationen upphör. Ämnesomsättningen skruvas ner på sparlåga vilket leder till förstoppning. Längdtillväxten avtar. Det blir problem i munnen med minskad salivutsöndring. Andra komplikationer är hormonrubbningar, magtarmproblem och magsmärtor. När saltbalansen förändras och hjärtat får för lite kalium kan anorektikern drabbas av hjärtsvikt. Och mentalt drabbar sjukdomen psyket på flera plan. Självmordsrisk föreligger också.
Okunskapen hos vårdpersonal på vårdcentraler, skolläkare, skolsköterskor och lärare är stor, vilket gör att elever som lider av ätstörningar inte upptäcks. Okunskapen gör också att det blir svårt att handskas med situationen, vilket leder till att ingen tar tag i problemet. Tidig upptäckt ger goda resultat, medan motsatsen ofta leder till långvariga sjukskrivningar.
Behovet av utbildning är stort hos alla berörda grupper. Det behövs bättre information till föräldrar, lärare, idrottsledare, läkare och sjukvårdspersonal samt andra som kommer i kontakt med ungdomar. Skolan måste tidigt kunna ge tonåringarna en nyanserad information som får dem att ta till sig informationen på rätt sätt. Skolsköterskan har ett stort ansvar att observera unga kvinnors viktkurvor och när allt inte står rätt till att veta hur situationen ska hanteras och ingripa direkt. Det absolut farligaste är att ignorera unga kvinnor där viktminskningen kanske är ett rop på hjälp.
De ungdomar och unga vuxna som drabbas av ätstörningar behöver mycket stöd och hjälp av familjen för att ta sig ur sjukdomstillståndet. Det betyder att även de drabbade familjemedlemmarna behöver kvalificerad hjälp och stöd för att klara av att stötta sitt barn. Familjer som drabbas känner sig fullkomligt maktlösa och övergivna i sin svåra situation, där alla instanser försöker föra över "problemet" till någon annan.
Vi överöses av reklam som talar om hur vi ska se ut. Reklamen riktar sig till yngre och yngre flickor. Idag skall barn se ut som trådsmala mannekänger i bikini.
Supermodeller som läggs in på kliniker som anorexiapatienter får lockande erbjudanden från modellagenturer. Det gör att kvinnorna inte vill gå upp ett enda kilo. De uppfyller idealbilden av den smala vackra kvinnan och är inte motiverade att ändra på det.
Det är alltså inte enbart ett problem för individen som drabbats, det är ett samhällsproblem.
Nationella folkhälsokommittén konstaterar att eftersom ätstörningar ofta har en komplex bakgrund med varierande orsaker är problemen svåra att förebygga. Det visar att forskning för att förebygga ätstörningar är minst lika viktig som forskningen för behandlingen av ätstörningar. Idag råder också oklarhet om vem som har det nationella ansvaret för att förebygga ätstörningar.
Idag finns det otillräckligt med behandlingsplatser, och eftersom sjukdomen är accelererande finns det risk för att det etablerar sig mindre seriösa terapeuter och behandlingshem på marknaden. Därför behövs en kartläggning, översyn och uppföljning av de olika behandlingsmodeller som används vid behandling av ätstörningar.
Det behövs en nationell handlingsplan för att stävja en explosionsartad utveckling av ätstörningar. Det behövs ett omfattande förebyggande arbete, framtagande av behandlingsmodeller som ger resultat, forskning samt en översyn av den behandling som ges idag.
|
Stockholm den 27 september 2004 |
|
|
Eva Arvidsson (s) |
|
|
Anne Ludvigsson (s) |
Inger Nordlander (s) |
|
Carina Ohlsson (s) |
Marie Nordén (s) |
|
Carina Adolfsson Elgestam (s) |