Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en kartläggning av förekomsten av sexuella övergrepp mot flickor och pojkar görs kontinuerligt för att det skall vara möjligt att följa utvecklingen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla utbildningar som leder till yrkesverksamhet inom barnomsorg och skola, hälso- och sjukvård samt polis-, socionom-, psykolog- och psykoterapiutbildningar skall ge kunskap om sexuella övergrepp och deras konsekvenser.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att socialtjänsten skall föra statistik över ärenden där det föreligger misstankar om sexuella övergrepp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en samlad kartläggning av sociala myndigheters och polisens arbete med sexuella övergrepp mot flickor och pojkar.
1 Yrkande 2 hänvisat till UbU.
Varje år görs cirka 2 400 polisanmälningar om sexuella övergrepp mot barn. Tre fjärdedelar av de barn som utsatts för sexuella övergrepp var flickor. De flesta var barn i skolåldern. Två tredjedelar av barnen var utsatta för övergrepp som pågått i genomsnitt ett år före anmälan. Hälften av övergreppen sker av en nära anhörig. Om gärningsmannen är en nära anhörig minskar benägenheten att anmäla brottet.
Ett antal undersökningar har gjorts för att kartlägga hur pass vanliga sexuella övergrepp mot barn är. Resultatet av undersökningarna är inte entydigt. Siffrorna varierar mellan olika undersökningar. Mellan sju och åtta procent av alla vuxna kvinnor och en till tre procent av alla vuxna män har varit utsatta för övergrepp under barndomen. För de svenska ungdomarna visar en undersökning (där 17-åringar intervjuats) att det gäller ca tolv procent av alla flickor och fyra procent av alla pojkar.
Anmälningsbenägenheten då det gäller sexuella övergrepp har ökat. Men statistiken är bristfällig och otydlig t ex när det gäller hur många av de polisanmälningar som gjorts som lett till åtal eller fällande dom. Dessutom görs många undersökningar sporadiskt av olika aktörer och omöjliggör därmed kontinuiteten i analysen av statistiskt material.
De allra flesta barn klarar av att handskas med erfarenheter av sexuella övergrepp. Förutsättningen är dock att barnet blir trott på och får stöd av sin omgivning. Men om barnet inte blir sett, taget på allvar eller till och med stigmatiserat så kan ett livslångt trauma uppstå. Barn som blir utsatta för sexuella övergrepp kan få många, varierande symtom. Det kan vara allt från mardrömmar till självdestruktivitet och självmordstankar. Det är inte ovanligt att sexuellt utnyttjade flickor prostituerar sig. Om de sexuellt utnyttjade barnen inte får vård och behandling kan det leda till ett livslångt trauma. Det är inte ovanligt att flickor som utsatts för övergrepp blir utagerande eller själva utsätter andra för övergrepp.
För sexuellt utnyttjade barn och ungdomar finns allt för få behandlingsmöjligheter. Den professionella vårdapparaten saknar ofta kunskap och förutsättningar att hantera problemet.
Sexuella övergrepp mot barn har fått en ökad uppmärksamhet under senare år. Fortfarande är dock kunskaper om omfattningen begränsad och vårdalternativen få. Kompetensen hos berörda sociala myndigheter, polis och i barnomsorg och skola måste öka. Därför bör regeringen ta initiativ för att genomlysa omfattningen av sexuella övergrepp mot barn och hanteringen hos de ansvariga myndigheterna på alla nivåer.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Anne Ludvigsson (s) |
|
|
Carina Ohlsson (s) |
Eva Arvidsson (s) |
|
Marie Nordén (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |
|
Inger Nordlander (s) |