Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att enskilda individers hälsotillstånd står i fokus.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av den enskildes ansvar för sitt hälsotillstånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genomförande av hälsokonsekvensbeskrivningar för inkomstskattesänkningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om genomförande av hälsokonsekvensbeskrivning av stopplagen.
Med Sveriges elva folkhälsomål är det övergripande målet att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen. Särskilt angeläget är det att dessa folkhälsomål syftar till att hälsan förbättras för de grupper som är mest utsatta för ohälsa. Definitionen för folkhälsa utgår således snarare från den totala befolkningens hälsa än från enskilda individers hälsotillstånd.
Folkhälsomålen bör revideras till att fokus sätts på den enskildes hälsotillstånd snarare än den totala folkhälsan. Ökad personlig frihet, stärkta plånböcker för enskilda och större enskilt ansvar måste tillmätas en större vikt vid satsningar för att förbättra hälsotillståndet hos den enskilde.
I mål två anges att ekonomisk och social trygghet är en av de mest grundläggande samhälleliga förutsättningarna för folkhälsa. Eftersom rika människor, länder och regioner har en bättre hälsa än fattiga är det viktigt att inte förlita sig på politiska beslut eller måldokument för att skapa förutsättningar för en bättre hälsa, utan det handlar snarare om ekonomisk tillväxt och goda förutsättningar för arbete, att människor tillåts växa av egen kraft! En god arbetsmarknad och en god personlig ekonomi stärker den enskildes hälsa. En vettig folkhälsosatsning vore därför att sänka betungande skatter för den enskilde. Stärkta plånböcker för landets alla invånare skulle bevisligen leda till en bättre hälsa.
För de nationella folkhälsomålens uppfyllelse saknas en diskussion om skattesänkningars effekt för den enskildes välbefinnande och välmående. Regeringen borde därför utreda skattesänkningars effekt för människors hälsa.
Mål fyra talar om en ökad hälsa i arbetslivet genom väl fungerande arbetsvillkor för att minska sociala skillnader i ohälsa. Arbetsmiljöns problem för hälsan visar sig ofta i sjukskrivningstalen och där är situationen värst inom kommuner och landsting. Vill vi värna hälsan hos de utsatta inom den offentliga sektorn måste vi erkänna faktum - arbetsmiljön är betydligt bättre hos privata arbetsgivare. Den givna lösningen för att skapa en bättre hälsa hos bl.a. sjukvårdsanställda vore att släppa in fler privata vårdgivare och att privatisera verksamheter inom landstinget. Regeringens förslag om stopplag går därför stick i stäv med en reell satsning på förbättrad arbetsmiljö för de sjukvårdsanställda. Därför bör stopplagens konsekvenser utredas i ljuset av arbetsmiljöns problem.
Om människor hade tryggheten i en självständighet och en stark ekonomi skulle de må bättre. Ökad tillväxt, sänkta skatter och fler privata vårdgivare ger i realiteten en bättre hälsa för den enskilde än vad en folkhälsoplan på papperet gör.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Ulrika Karlsson (m) |