Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om apoteksmonopolet.
Apoteket är ett statligt aktiebolag som sedan 1970 har monopol på försäljningen av läkemedel i Sverige. Dessförinnan sköttes försäljningen av privata aktörer med tillstånd av staten.
Regeringen har försvarat monopolet med att det syftar till att upprätthålla en god folkhälsa och att monopolet behövs för att alla medborgare oavsett var i landet de bor skall ha tillgång till läkemedel till samma kostnad. Argumentet klingar emellertid ihåligt. Apoteket har avtal med nära 1 000 ombud som säljer läkemedel för Apotekets räkning och säljer dessutom själv receptfria läkemedel via Internet. Detta visar att monopolet inte behövs för att alla skall ha tillgång till läkemedel. Att ett avskaffande av monopolet skulle vara skadligt för folkhälsan finns det dessutom få argument och ännu färre bevis för.
Statens uppgift är att ställa upp regler för företag och enskilda, och finansiera viktiga välfärdsuppgifter såsom skola, vård och omsorg. Däremot bör stat och kommun i allmänhet inte utföra sådana uppgifter som bättre utförs inom den privata sektorn. Statlig och kommunal näringsverksamhet bör inte förekomma annat än där offentliga insatser verkligen kan förväntas vara överlägsna enskilda och kooperativa initiativ. I de allra flesta fall, och detta gäller enligt min mening även apotekarverksamhet, bedrivs verksamhet bäst i små, decentraliserade företag där ett nära, personligt ansvar får ersätta kollektiv fjärrstyrning.
För närvarande utmanas apoteksmonopolet i en process i EG-domstolen som väntas fälla sitt avgörande under hösten. Jag menar att Sverige bör förekomma denna process och inleda en avveckling av apoteksmonopolet.
Apotekets ensamrätt omfattar detaljhandeln. Begreppet definieras i lagen (1996:1152) om handel med läkemedel som "försäljning till den som är konsument eller till sjukvårdshuvudman, sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning eller till den som är behörig att förordna läkemedel".
Enligt gällande föreskrifter från Läkemedelsverket har Apoteket även monopol på all läkemedelshantering i samband med kliniska prövningar, om inte särskilt undantag från detta krav har meddelats av Läkemedelsverket.
Apotekets monopol har i lagen om handel med läkemedel begränsats i två viktiga avseenden. Av 5 § följer inte bara att Apoteket utan även de som innehar partihandelstillstånd har rätt 1) att bedriva försäljning av läkemedel till sjukvårdshuvudmän och sjukhus för vilket det finns ett vårdavtal eller ersättning för sjukvård utgår och 2) att sälja vacciner och serum direkt till sjukvårdsinrättningar och läkare respektive veterinärer.
I förarbetena till lagen framhålls att undantagen infördes för att få en överensstämmelse mellan svenska regler och dem som gäller inom EU samt att undantagen kommer att öka förutsättningarna för konkurrens, vilket kan leda till besparingar och effektivisering inom hela läkemedelsförsörjningen (prop. 1996/97:27, s. 82). Lagstiftaren har alltså ansett att en utökning av antalet aktörer som har rätt att handla med sjukvårdsinrättningar ökar konkurrensen utan att äventyra vare sig folkhälsan eller kraven på säkerhet. Mot bakgrund av detta måste Läkemedelsverket anses sakna lagligt stöd för att vidmakthålla en begränsning av rätten till distribution av prövningsläkemedel.
Apotekets legala monopol omfattar endast detaljhandel med läkemedel. Distribution av prövningsläkemedel kan inte anses falla in under begreppet detaljhandel eftersom det inte utgör försäljning av läkemedel.
I ljuset av EG-rätten skall det område som omfattas av Apoteksbolagets monopol tolkas restriktivt. Dagens system leder till oacceptabel konkurrensbegränsning som drabbar de företag som vill konkurrera med Apoteket, det drabbar även sjukvårdsinrättningar eftersom positiva effekter i form av att t ex lägre priser och effektivare tjänster uteblir.
Regeringen bör snarast tillse att de hinder som finns för en fri konkurrens vad gäller distribution av prövningsläkemedel snarast undanröjs.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Inger René (m) |