Motion till riksdagen
2004/05:So488
av Kerstin Engle (s)

Tandvårdsförsäkringen


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tandvårdsförsäkringen.

Motivering

En god tandhälsa är en av grundstenarna i ett välfärdsland som Sverige. Genom tandvårdsförsäkringen ges tandvård till subventionerat pris till vissa grupper. För barn och ungdomar är tandvården gratis. Trots detta finns fortfarande brister och många anser sig inte ha råd med den tandvård de skulle behöva. Statens kostnader för tandvården ökar i stor omfattning utan att vi vet om vi får ut maximal hälsa för pengarna.

För att använda statens medel på rätt sätt och kunna svara upp emot de ökade och rättmätiga kraven på tandvårdsförsäkringen är det viktigt att se över och ompröva tidigare beslut. Vi måste kunna ställa frågan om tandvårdsförsäkringen är produktiv och ersätter rätt tjänster och lever upp till tandvårdslagens intentioner.

Den sk 65+ reformen har inneburit att många fått ekonomiska möjligheter att förbättra sin tandhälsa. Men utgångspunkten måste vara för tandläkare, som för läkare, att utgå ifrån ett helhetsperspektiv och den enskilde patientens bästa och inte vad som är tekniskt möjligt.

Ett sätt att arbeta utifrån patientens bästa är att utveckla teamtandvården och stärka tandhygienisternas ställning.

Det är angeläget att tandvårdsförsäkringen stödjer tandvårdslagen. En utökad satsning på abonnemangstandvård kan utgöra basen i systemet. Ett initialt högkostnadsskydd kan byggas in i systemet. Ett sådant system kan bibehålla den yngre befolkningens goda tandhälsa till en rimlig kostnad för både individ och samhälle. Att synsättet fungerar är barn-och ungdomstandvården ett lysande exempel på. Att befolkningen är intresserad av att detta synsätt införs i vuxentandvården visar bl a Värmlands och Skånes framgångar med abbonnemangtandvården samt en undersökning gjord vid Uppsala universitet.

För närvarande får vårdgivaren 200:- från tandvårdsförsäkringen per individ ansluten till abbonnemangtandvård . Att öka denna summan till t ex 700:- är en omfördelning inom systemet som skulle ge möjligheter att få genomslag av det förebyggande synsätt som tandvårdslagen ger uttryck för även i vuxentandvården. Detta skulle då kunna kombineras med ett krav att vårdgivaren ger samtliga åldersgrupper 20-65 år möjlighet att ansluta sig till systemet. På så sätt stärks dessutom patientens ställning i vården. n. Det ger dessutom de långsiktiga och stabila spelregler tandvården behöver och som många efterlyser

Det finns för lite uppgifter om befolkningens munhälsa och tandvårdsbehov. Det kan vara en uppgift för Socialstyrelsen att samla in och sammanställa epidemiologi. Vidare måste tandvården bli bättre på att beskriva vad som är dålig respektive god praxis. Vetenskapens roll i tandvården är otillräcklig. Det skulle behövas ett evidensbaserat fokus på patientnyttan.

Stockholm den 1 oktober 2004

Kerstin Engle (s)