Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konsekvenser av det växande problemet med elöverkänslighet.
Det finns en växande grupp i det svenska samhället som lider av elöverkänslighet. 1999-2000 rapporterade ca 200 000 människor att de såg ett samband mellan sin ohälsa och elektromagnetisk strålning. Socialstyrelsen visade i sin miljöhälsorapport för år 2001 att 3,1 % av befolkningen eller 280 000 personer då såg ett samband mellan sin ohälsa och elektromagnetiska fält. I dag tyder inofficiella siffror på att det handlar om så många som en halv miljon människor som upplever dessa problem.
Besvären har olika karaktär. Alltifrån mindre hudbesvär vid långvarigt bildskärmsarbete till mycket stora besvär av att leva och bo i en miljö där elektricitet är ett ständigt närvarande och olidligt inslag i miljön. De människor som i det korta perspektivet har det svårast är de som tvingas och har tvingats att lämna sina hem för att söka upp en miljö som är någorlunda fri från elektriska fält. Det är tyvärr inte ovanligt att dessa människor är hänvisade till ett boende i husvagn för att bli så lite exponerade som möjligt. Endast i lyckosamma fall kan man hitta en bostad långt ut på landet som i viss mening är sanerad eller där man utsätts för lite exponering. En stor grupp av dessa människor känner sig många gånger illa bemötta och misstrodda av samhället.
I en värld där den tekniska utvecklingen går fortare och fortare är det viktigt att vi är noga med att se till så att tekniken och människorna som skall använda den inte hamnar på kollisionskurs med varandra. Vi måste samtidigt som vi via forskning minimerar negativa konsekvenser av ny teknik också se till så att de människor som upplever besvär av olika art kan få ett bra samhälleligt stöd för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Lennart Axelsson (s) |
Helena Frisk (s) |