Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förändringen av merkostnadsbidraget till handikapporganisationerna inte bör genomföras den 1 januari 2005 såsom Socialstyrelsen angett.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att genomgripande förändringar av de ekonomiska villkoren för handikapprörelsen genomförs stegvis, med lång utfasningsperiod av tidigare ersättningsnivåer och ersättningsmodeller.
I 2000 års förordning till Socialstyrelsen slår regeringen fast att en del av stödet till handikapprörelsen ska bestå av merkostnadsbidrag:
Merkostnadsbidrag avser bidrag till kostnader som organisationer har för att göra verksamheten tillgänglig för sina medlemmar med funktionshinder. Merkostnaden är till för att organisationen skall kunna fungera demokratiskt. Olika organisationer kan, till följd av de funktionshinder medlemmarna har, ha olika kostnader. Vid bedömning av vad som är merkostnader bör jämförelsen avse olika organisationer inom handikapprörelsen, inte å ena sidan en handikapporganisation, å andra sidan en organisation utanför handikapprörelsen. I alla handikapporganisationer måste vissa grundläggande krav på tillgänglighet och service uppfyllas. Merkostnaden är det som krävs därutöver för att medlemmarna skall kunna delta i sammankomster, ta emot och ge information, resa samt kunna vara delaktiga i alla övriga aktiviteter som riksorganisationen bedriver. Merkostnaderna bör avse kostnader för organisationen, inte för den enskilda medlemmen och de bör inte utgöras av sådana kostnader som redan täcks av andra bidrag och stöd. Merkostnadsbidraget bör öka i förhållande till organisationens storlek.
Socialstyrelsen anger att syftet med merkostnadsbidraget är "att utjämna skillnader i kostnader för att anpassa verksamheten till olika funktionshinder, så att verksamheten kan göras tillgänglig för medlemmar med olika grad av funktionshinder.
För handikapprörelsen utgör merkostnadsdelen ungefär 20 procent av det totala anslaget när grundbidragen och samarbetsmedlen räknats bort. Det är den enda del av statsbidraget där Socialstyrelsens bedömning påverkar storleken på bidraget. Medlemsbidraget och föreningsbidraget utgör 40 procent vardera, när grundbidragen och samarbetsmedel räknats bort, och fördelas utifrån medlemsantal respektive antal lokala och regionala föreningar.
Bidraget räknas ut enligt en formel där organisationen får poäng för olika merkostnader:
Anpassningsåtgärder (t.ex. punktskrift, talkassett) 1,5 poäng
Arbetsformer (t.ex. längre möten, anpassade lokaler, kost, logi) 1 poäng
Miljöhänsyn (t.ex. handikappanpassade lokaler, större lokaler) 0,5 poäng
Detta poängtal ökas sedan beroende på hur många medlemmar organisationen har:
-1 000 medlemmar = poängen ökas med 25 procent
1 001-2 500 medlemmar = oängen ökas med 50 procent
2 501-10 000 medlemmar = poängen ökas med 75 procent
10 000 < medlemmar = poängen ökas med 100 procent.
Den nuvarande utformningen är ett resultat av att 1999 års statliga utredning (Berit Oskarssons) direkt avvisade att organisationerna skulle ansöka om bidrag utifrån faktiska merkostnader: "Utredningen anser dock att ett sådant system inte är lämpligt då detta skulle vara till nackdel för organisationer med sämre ekonomi, vars faktiska merkostnader i högre grad är en följd av bristande resurser än av faktiska behov. Någon form av bedömning av organisationernas merkostnader i förväg måste därför enligt utredningens mening göras."
Olika funktionshinder ger olika typer av merkostnader. De vi först tänker påär troligen t.ex. behov av tolkning till teckenspråk, anpassning av lokaler för rullstolsburna etc. En stor och växande del av handikapprörelsen representerar dock medicinska och psykiska, "dolda", funktionshinder, som har andra typer av merkostnader.
Det kan t.ex. vara
anpassade mötesformer, för grupper med funktionshinder som ger behov av att vila oftare,
längre möten, för grupper med funktionshinder som ger behov av längre tid för att sätta sig in i en fråga och/eller längre tid för att uttrycka sig,
utökad förberedelsetid inför möten, till exempel genomgångar och tydliggöranden av material via en "mentor" för gruppen,
individuellt stöd och information för att medlemmar ska förmå ta sig till möten,
ökat behov av grupprum för samtal i smågrupper,
ökat behov av mötesrum utan störande ljud.
Riksföreningen Autism redovisar exempelvis att "Inför varje sammankomst krävs ett omfattande arbete för att förbereda deltagarna. Varje deltagare får inför mötet sig tillsänt en resplan, ett individuellt schema för varje dag där man angett aktiviteter, mattider etc., information om maten, karta över mötesplatsen/konferensanläggningen med det egna rummet markerat samt bilder/foton på mötesplatsen/konferensanläggningen. Detta är nödvändigt för att förbereda deltagarna så att de känner sig trygga inför mötet och överhuvudtaget ska ha förutsättningar att delta."
Att dessa merkostnader är av stor betydelse för handikappförbund som representerar dolda och/eller otraditionella funktionshinder, visas av att merkostnadsbidraget står för 52 procent av Riksföreningen Hjärnkrafts statsbidrag (samarbetsmedlen borträknade) och 25-35 procent av statsbidraget för bl.a. Afasiförbundet, Sällsynta Diagnoser och Riksförbundet Cystisk Fibros. Förbund vars medlemmar har flera funktionshinder har ofta särskilt höga merkostnader.
Socialstyrelsen beslutade den 18 juni 2003 att införa "ett system med ersättning utifrån faktiska merkostnader". Förändringarna genomförs enligt Socialstyrelsens plan den 1 januari 2005. Socialstyrelsens definition av "faktiska merkostnader" är att merkostnaderna måste vara verifierbara, huvudsakligen via kvitto.
De organisationer som företräder grupper med medicinska och psykiska funktionshinder anser att deras merkostnader inte går att beskriva utifrån de kriterier som satts upp:
"Man kan t.ex. behöva många och långa pauser för mat, behandlingar, medicinering och vila. Möten kan därför behöva pågå i flera dagar, vilket medför ökade logikostnader. Det kan också röra sig om att även personer med 'dolda' funktionshinder av olika anledningar kan ha svårt att resa med allmänna kommunikationer, vilket innebär fördyrade resor. Personer med ett funktionshinder som inte medger assistent enligt LSS kan ändå behöva ha en stödperson med sig vid resor, det kan röra sig såväl om personer som har svårt att orientera sig i nya miljöer som rullstolsbundna personer som inte behöver personlig assistent på 'hemmaplan' men i miljöer där man inte sedan tidigare känner till graden av tillgänglighet."
Socialstyrelsen har beställt en rapport om handikapporganisationernas syn på bl.a. merkostnadsbidraget, som tas fram av Sköndalsinstitutet. De presenterade den 8 september 2004 sina preliminära slutsatser. Under rubriken "Negativ kritik", presenterar Sköndalsinstitutet fyra argument som framkommit från handikapporganisationerna:
De nya reglerna gynnar organisationer som kan visa kvitton på sina merkostnader och missgynnar organisationer som har dolda merkostnader.
De nya reglerna leder till mycket mer administration.
De nya reglerna gynnar organisationer som har råd att vänta på ett osäkert bidrag. Små organisationer får en "ryckig" ekonomi.
Tveksamt om frågan om beräkning av merkostnader kan lösas tillräckligt bra för att undvika fortsatta diskussioner. Det kan bli ett evigt problem inom handikapprörelsen. 1
Institutet genomförde en enkät till handikapporganisationerna med frågan "Är de nya reglerna kring merkostnadsbidrag bra eller dåliga?". 15 organisationer ger de nya reglerna sämsta möjliga betyg ("5-Dåligt"), medan bara 6 ger reglerna bästa betyg ("1-Bra").
Utifrån handikapporganisationernas egen kritik mot den föreslagna förändringen samt de preliminära slutsatserna i rapporten till Socialstyrelsen, är det uppenbart att den förändring som har beslutats av Socialstyrelsen inte bör genomföras den 1 januari 2005, särskilt som Socialstyrelsen själv ska avge en rapport i denna fråga till regeringen den 28 februari 2005. En grundläggande förändring av merkostnadsbidraget bör avvakta denna rapport och därmed uppskjutas åtminstone ett år.
Regeringens förordningsdirektiv till Socialstyrelsen slog fast att "merkostnadsbidraget avser bidrag till kostnader som organisationer har för att göra verksamheten tillgänglig för sina medlemmar med funktionshinder". Som vi kunnat se innebär förändringen den 1 januari 2005 minskade möjligheter att göra verksamheten tillgänglig för de många handikapporganisationer som har medlemmar med dolda och komplexa funktionshinder. Beslutet strider därmed också mot regeringens intentioner, vilket bör vara ytterligare ett argument att inte genomföra det som planerat.
Därutöver tillkommer att det nya systemet är tänkt att införas utan övergångsregler, tvärtemot den förra förändringen av stödet till handikapporganisationerna. Då slog den statliga utredningen fast att "Kontinuiteten är ett sätt att under en tid till viss del behålla den gamla fördelningsstrukturen och på så vis erhålla en långsammare övergång till den nya fördelningsmodellen. Kontinuiteten bör ligga relativt högt, utredningen föreslår att organisationerna skall erhålla 80 procent av föregående års totala bidrag." Att genomföra en så genomgripande förändring över en natt, ger inga möjligheter för handikappförbunden att anpassa sin verksamhet och innebär att stora delar av uppsökande arbete och medlemsvård läggs ned. Om förändringen av merkostnadsbidraget genomförs, måste det ske med en övergångsperiod i linje med den föregående förändringen.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Rigmor Stenmark (c) |
| [1] |
Sköndalsinstitutet 040908 PP-presentation "Merkostnadsbidraget". |