Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över frikortssystemet för läkemedel.
De totala kostnaderna för receptförskrivna humanläkemedel i öppen vård 2003 var 24,2 miljarder kronor. Av detta betalade patienterna själva 29 procent och landstingen 71 procent. Sedan år 2000 har landstingens kostnader ökat med 17 procent.
I oktober 2002 infördes generikareformen som innebar att apoteken måste byta till billigaste läkemedel inom de utbytesgrupper som Läkemedelsverket fastställt. Det utbytbara sortimentet utgör nu ca 50 procent av sålda läkemedel inom förmånen. För tre storsäljande läkemedel har patenten gått ut och konkurrensen har medfört kraftiga prissänkningar. Dessa två faktorer har medfört att kostnadsstegringen avstannat första halvåret 2004.
Man kan befara att de gynnsamma siffrorna för slutet av 2003 och början av 2004 bara kommer att visa sig vara ett trappsteg i kostnadsökningskurvan eftersom volymen i antal dygnsdoser ökat med 2,8 procent första halvåret 2004. Tack vare forskningens framsteg kommer nya effektivare läkemedel ut på marknaden, vilka erfarenhetsmässigt blir dyrare än de medel de ersätter.
Läkemedelsförmånerna kostar alltså landstingen över 17 miljarder kronor per år, och det bör undersökas om ytterligare åtgärder kan vidtas för att minska den summan eller åtminstone motverka att den stiger ytterligare.
Frikortssystemet innebär att man får gratis läkemedel för resten av en tolvmånadersperiod när man kommit upp till en kostnad motsvarande 1 800 kronor. En hel del tyder på att systemet utnyttjas för hamstring i hemmen, för säkerhets skull så att säga. Har man frikort finns det personer som känner sig förpliktigade att utnyttja detta. Många av oss behöver bara titta i sitt eget medicinskåp för bekräftelse. Motsvarande gäller för hjälpmedel som är förbrukningsmaterial.
Systemet är alltså kostnadsdrivande när frikortet väl uppnåtts. Om patienterna måste betala åtminstone en mindre avgift varje gång de hämtar ut ett recept skulle det sannolikt verka hämmande på läkemedelsåtgången. Vill man undvika att vältra över ytterligare kostnader på läkemedelsförbrukarna som kollektiv kan 1 800- kronorsgränsen sänkas något. Syftet med avgiften är inte att påverka attityder och beteenden generellt.
Regeringen bör se över det nuvarande frikortssystemet med utgångspunkten att det skall finnas tydliga incitament att hushålla med läkemedelsuttagen av skäl hänförliga till patientsäkerhet, hälsa och samhällsekonomi.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Allan Widman (fp) |