Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel för ett kontinuerligt tobaksförebyggande arbete på nationell nivå säkerställs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att medel för implementering av lagen om rökfria serveringsmiljöer avsätts nationellt.
I våras fattade äntligen Sveriges riksdag beslut om att alla serveringsmiljöer ska vara rökfria. De goda argumenten var många, både när det gäller arbetsmiljö, signaler till ungdomar och hälsoeffekter. För att detta historiska beslut ska genomföras på ett bra och effektivt sätt så gäller det nu att fortsätta satsningarna på det förebyggande arbetet och satsa resurser på implementeringen av lagstiftningen. För det är nu som vi kan göra inbrytningar i viktiga utsatta samhällsgrupper som ungdomar, kvinnor i låglöneyrken och serveringspersonal.
Vi har förstått att regeringen inte avsatt resurser för det tobaksförebyggande arbetet hos Statens folkhälsoinstitut eller för implementeringen av lagen om rökfria serveringslokaler. Jag är oroad över detta besked och ser att risken är stor att det tobaksförebyggande arbetet skadas och inte får den framgång som vi borgat för när beslutet togs. En kontinuitet i arbetet och att behålla uppbyggd kompetens är mycket viktigt när det gäller tobaksarbetet på nationell nivå. Det nationella stödet är viktigt och nödvändigt även för arbetet på landstings- och kommunnivå. Jag anser att det skulle vara mycket olyckligt om man ser stödet till det förebyggande tobaksarbetet som en punktinsats och som nu skulle vara "avklarad".
Målet för samhällets insatser inom tobaksområdet ska vara att minska tobaksbruket (prop. 2002/03:35 Mål för folkhälsan). I propositionen fastslog regeringen ett antal etappmål för att uppnå ett minskat tobaksbruk i befolkningen: en tobaksfri livsstart från år 2014, en halvering till år 2014 av antalet ungdomar under 18 år som börjar röka eller snusa, en halvering till år 2014 av andelen rökare bland de grupper som röker mest samt att ingen ofrivilligt ska utsättas för rök i sin omgivning. För att uppnå dessa höga och mycket lovvärda mål måste medel avsättas för ett kontinuerligt nationellt tobaksförebyggande arbete.
Det är inte nog att bara besluta om en lag utan att avsätta medel för implementeringen av den. Många restaurang- och kaféägare är osäkra över hur beslutet om rökfria serveringsmiljöer fr.o.m. den 1 juni 2005 ska genomföras praktiskt. Många ägare av serveringar kommer från andra länder och har mycket att ta in när det gäller svensk lagstiftning på området. Det är väl optimistiskt att lägga hela ansvaret för information på kommunernas miljö- och hälsoskyddskontor som är tillsynsmyndighet för tobakslagen lokalt. Kommunerna har sällan möjligheter att ta fram eget informationsmaterial t ex om lagstiftning och det är också mycket mer rationellt att detta tas fram på nationell nivå. Det är inte heller realistiskt att lägga över hela ansvaret på restaurangbranschen.
I Norge anslog regeringen 10 miljoner kronor till information och utbildning inför det totala rökförbud som infördes på serveringarna där den 1 juni 2004. I Folkhälsoinstitutets rapport "Förutsättningar för rökfria serveringsmiljöer" som låg till grund för propositionen om rökförbudet, framhölls att det behövs särskilda informations- och utbildningsåtgärder. Enligt Folkhälsoinstitutet visar erfarenheter från andra länder att kraftfulla satsningar på information är nyckeln till framgång vid övergången till rökfria serveringar. Exempel på det är Irland och Norge. Därför bör medel för ett kontinuerligt tobaksförebyggande arbete på nationell nivå säkerställas och även medel för implementeringen av lagen om rökfria serveringsmiljöer avsättas nationellt. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Annika Qarlsson (c) |