Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyldigheten att rapportera läkemedelsbiverkningar även skall omfatta sjuksköterskor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten för patienten själv att rapportera läkemedelsbiverkningar.
Läkemedel är en viktig del av hälso- och sjukvården. En rad olika sjukdomar som tidigare inneburit sjukhusvård kan nu behandlas med läkemedel. Ett talande exempel på detta är förändringen av magsårsbehandling som gått från kirurgi till läkemedel. Men samtidigt som verkan av läkemedel för de flesta innebär bot, lindring eller förebyggande av sjukdom, kan läkemedel för andra innebära beroende, biverkningar och utvecklande av ohälsa. Potenta läkemedel innebär alltid både risker och möjligheter, det ligger i deras natur då de i annat fall skulle vara verkningslösa.
Läkemedel är inte bara en del av hälso- och sjukvården. De är också en del av en marknad som omsätter miljardbelopp. Läkemedelsföretagen har därför intresse av att få fram produkter som ökar lönsamheten för företaget och som står sig i konkurrensen. Det har betytt att förskrivarna av läkemedel, läkarna, har varit föremål för omfattande marknadsföring både direkt och indirekt. I takt med att reglerna kring relationen förskrivare och läkemedelsföretag skärpts har läkemedelsindustrin bytt målgrupp för marknadsföringen. Nu är det konsumenten, patienten, som är föremål för alltmer direktreklam. Regeringen bereder nu regler för hur läkemedelsreklamen ska få utformas och hur den ska riktas, vilket Vänsterpartiet välkomnar. Vi förutsätter också att förslagen läggs fram under året 2004/05.
I läkemedelsindustrins kamp om marknadsandelar finns en tendens att inte redovisa de läkemedelsstudier som talar emot läkemedlet. Det kan handla om att biverkningar är vanligare än vad som angetts eller att nya läkemedel egentligen inte skiljer sig från tidigare äldre läkemedel bortsett från att priset är högre. Registrering av biverkningar som patienten upplever blir därför allt viktigare. Både för patientens välbefinnande och för att få kunskap om läkemedlet som inte är kopplat till tillverkaren.
I dag är förskrivaren av läkemedel, läkaren, ansvarig för att rapportera biverkningar. Studier har visat att läkarna är dåliga på att rapportera biverkningar av flera orsaker. Tidsbrist är en faktor. Men det handlar också om att redan kända biverkningar inte rapporteras eftersom de redan är kända, eller att läkaren negligerar besvär som denne tidigare inte hört talas om och därför ifrågasätter. Vi menar att detta måste uppmärksammas och att biverkningsrapporteringen måste bli effektivare. En åtgärd är enligt vår mening att utvidga skyldigheten att rapportera biverkningar till att även omfatta sjuksköterskorna. I många fall är ansvarig sjuksköterska den som möter patienten vid flest tillfällen och ofta i samband med givande av läkemedel. Vi vet att inom äldreomsorgen finns en överförskrivning av läkemedel och i vissa fall också en underförskrivning som påverkar många äldres hälsa. I äldreomsorgen är sjuksköterskan den person som har närmast kontakt med patienten, varför det vore naturligt att sjuksköterskan inte skulle behöva gå omvägen om läkaren för att rapportera biverkningar av läkemedel. Vänsterpartiet anser därför att skyldigheten att rapportera biverkningar från läkemedel ska utvidgas så att även sjuksköterskor omfattas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det finns också enligt Vänsterpartiet anledning att utreda möjligheten för patienten själv att rapportera om upplevda biverkningar. Det skulle kunna ske genom exempelvis blanketter, eller via Internet, som lämnas hos Apoteket. Vänsterpartiet menar att regeringen bör utreda möjligheten för patienter att själva rapportera upplevda läkemedelsbiverkningar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Gunilla Wahlén (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Elina Linna (v) |