Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad satsning på forskning kring problemen med övervikt och fetma hos barn och vuxna.
Att bli kallad överviktig eller fet är oerhört stigmatiserande. Att få en sådan benämning redan som barn kan sätta spår för hela livet. Därför är det viktigt att ta reda på vilka orsakerna är när barn väger mer än vad som är bra för deras hälsa. Detsamma gäller även vuxna människor.
Det finns säkert många olika skäl till varför barn och vuxna äter fel och för mycket i förhållande till hur mycket de behöver. Skolan har ett stort ansvar i att utbilda människor i kost och motion. Mycket av den kunskap som tidigare förts vidare från den ena generationen till den andra har idag gått förlorad. Våra TV- och datorvanor fanns heller inte för bara tio till tjugo år sedan. Livet har förändrats för de flesta människor.
Samhället har också blivit mycket hårdare och många människor tröstäter och stoppar i sig mat och godis för att döva sin ångest. I dagens debatt verkar det som om endast ett ytterst litet fåtal läkare och andra experter tar in denna faktor i bedömningen av varför barn och vuxna ökar i vikt. Förmodligen är det ett sätt för utsatta människor att skydda sitt sårbara jag. Andra gör tvärtom och blir anorektiker. För båda kategorierna innebär det att både kroppen och själen far illa.
Man kan dra parallellen till Holbergs drama om Jeppe på berget. Alla säger att Jeppe super men ingen frågar varför. Mobbade och utstötta människor kan säkert ta till mat likaväl som alkohol för att trösta sig. För de flesta innebär också mat eller godis en njutning som man använder vid trevliga tillfällen.
Kunskaper på området saknas i stor utsträckning och mer forskning på området behövs. Det hjälper inte att försöka göra något åt symptomen om man inte vet vad som ligger bakom beteendet. Regeringen bör därför satsa mer pengar på forskning för att utreda de bakomliggande orsakerna till varför barn och vuxna ökar i vikt mer än vad som är bra för deras hälsa. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Margareta Andersson (c) |
Kenneth Johansson (c) |