Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rättigheten att bo inom samma äldreboende förstärks för äldre par med olika omsorgsbehov.
De senaste åren har det vid flera tillfällen framkommit att gamla människor gifta/sambo med olika vårdbehov nekas att bo inom samma äldreboende. Efter 60-70 års äktenskap eller ett långvarigt samboförhållande så har gamla människor tvingats isär till olika boendeformer. De drabbade har mot sin vilja placerats i boenden på flera mils avstånd från varann på grund av att samhället rutat in människor i olika fack där endast hänsyn tas till behovet av den fysiska omvårdnaden.
Efter att ha varit livskamrater i nästan hela sitt liv ska de gamla helt plötsligt vänja sig vid att leva utan varann. Då påålderns höst när livets dagar är räknade fråntas de rätten att bestämma över sina liv och att bo tillsammans. För gamla som drabbas av den påtvingade separationen har det medfört en livskris att inte längre kunna leva ihop. Flera rättsprocesser har även startat mot de berörda kommunerna för rätten för de gamla att få vara i varandras närhet den sista tiden.
Varje kommun har efter Ädelreformens införande det yttersta ansvaret för de gamlas omsorgsbehov, vilket medför att vård och omsorg kan se olika ut i olika kommuner. Det ansvaret bör även fortsättningsvis vara kommunernas. Men för att kommunerna ska kunna erbjuda en hög kvalitet inom äldreomsorgen är det viktigt att kommunerna också ges ekonomiska förutsättningar, att staten inte övervältrar nya åtaganden på kommunerna utan att statliga medel skickas med.
Kommunens biståndshandläggare avgör idag vilka som har behov av särskilt boende. På grund av de begränsade platserna inom äldreboenden så har det vid ett flertal tillfällen uppstått den situationen att den ena parten anses vara för frisk för att erhålla en plats inom det särskilda boendet. Att gamla människor utsätts för detta bemötande och ska tvingas kämpa för att leva tillsammans de sista åren av sina liv, känns inte värdigt vårt samhälle. Beslut som inneburit separation av de gamla har i flera fall föranlett överklagande från anhöriga. Flera äldre har sedan fått sina krav tillgodosedda av länsrätten, men processen har tyvärr förlängts i flera år där berörd kommun har överklagat till kammarrätten.
Socialtjänstlagen har karaktären av en rättighetslag, vilket innebär att gamla ska garanteras att bli väl omhändertagna. Tyvärr finns det en trend att det blir allt svårare för de gamla att få sitt vårdbehov tillgodosett. Samtidigt som väntetiderna för en plats inom särskilda äldreboenden ökar så avvecklar många kommuner sina äldreboenden på grund av ekonomiska skäl och krav på budgetbalans från staten. Denna nedåtgående spiral leder till att äldreomsorgen nedmonteras och vi kommer allt längre från de uttalade målen i riksdagen att de äldre ska erbjudas en gott omhändertagande.
Med anledning av nuvarande utveckling där de äldre får allt svårare att göra sin röst hörd bör riksdagen stärka de äldres rättigheter. Det är viktigt att riksdagen uttalar att plats i särskilt boende även ska kunna erbjudas till den vårdbehövandes partner. Det är uppenbart att tillsynsansvaret för rättighetslagen behöver ses över i syfte att stärka brukarens ställning. Detta ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |