Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt förändra regelverket avseende tak för bilstöd till funktionshindrade.
I december 2001 fattade riksdagen beslut om att regeringen under 2002 skulle återkomma till riksdagen med förslag till förändringar rörande bilstöd till funktionshindrade. Hittills har regeringen gång efter annan gett extra anslag för bilstödet.
Varje år drabbas många människor av att socialförsäkringens bilstöd når upp till regeringens satta tak för den totala kostnaden av denna försäkring. Människor som är i behov av och dessutom berättigade att erhålla stöd för kostnaderna till en anpassad bil tvingas vänta på stödet. De som söker tidigt på budgetåret är i stort sett garanterade att få sitt stöd, medan de som söker i slutet på budgetåret är lika säkra på att bli nekade på grund av att pengarna till bilstödet är slut. Detta är inte rimligt.
Alla människor som under året har behov och beviljas stöd i form av hjälp att modifiera sitt fordon skall kompenseras av försäkringen. Men märkligt nog, trots flera år av bevis att medlen tar slut långt innan budgetåret är slut, har regeringen inte åtgärdat detta problem.
Behovet av regelförändringar är stort både vad gäller personkrets, åldersregler, bidragsnivåer och anpassningsåtgärder. Redan Bilstödsutredningen pekade i sitt slutbetänkande "Rätten till ratten" (SOU 1994:55) på behovet av förändringar. RRV har också i en rapport understrukit behovet av detta.
Den positiva effekten som tillgången till egen bil, som ett komplement till färdtjänsten, har för personer med funktionsnedsättning är en av de iakttagelser som RRV gjort i sin rapport. Tillgången till bil ger bl.a. större frihet och flexibilitet i resandet, vilket också regeringen påpekat. Dagens regler vad gäller t.ex. åldersgränser för rätt till bilstöd stämmer dåligt med regeringens handikappolitiska mål. Det torde också till vissa delar stå i strid med grundsynen i FN:s standardregler i så motto att de begränsar den funktionshindrades möjligheter att leva ett liv likvärdigt med övriga befolkningen.
Det finns människor som är berättigade till bilstöd som istället erbjuds färdtjänst när de fyllt 50 år och uppbär sjukersättning. Människor drabbas hårt och det finns exempel på dem med svåra balansproblem, smärtor och svårigheter att bära sina väskor, som tvingas åka kollektivt eller nyttja färdtjänst på grund av en stelbent tillämpning. Frågan har under många år uppgetts vara under beredning i Regeringskansliet. Det är inte längre försvarbart! Det torde inte råda något tvivel om vilka åtgärder som behöver vidtas.
Det mest genanta är att pengarna tar slut och folk med stora behov tvingas stå i kö och därmed nyttja andra kostsamma och begränsande transportsätt. Regeringen bör snarast återkomma med förslag om när Försäkringskassan, som ansvarar för medeltilldelning, ska kunna tillämpa nya regler för bilstöd till funktionshindrade.
Försäkringskassan kommer att ombildas vid kommande nyår och då vore det rimligt att också bilstödet ombildas så att ingen enskild skall drabbas av att inte bli tilldelad medel som man är berättigad till.
Bilstödsfrågan måste med det snaraste föreläggas riksdagen för beslut om regelförändringar i enlighet med ovan redovisade behov.
|
Stockholm den 27 september 2004 |
|
|
Kenneth Lantz (kd) |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Ulrik Lindgren (kd) |