Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att institutet för metodutveckling inom socialtjänsten skall prioritera utvecklingen av metoder för att integrera barnkonventionen i handläggandet av ekonomiskt bistånd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att följa upp om propositionen avseende stärkt skydd för barn fått genomslag och med tyngdpunkt på hur socialtjänsten uppfyllt sitt åtagande.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör vidta åtgärder för att förhindra att barn blir hemlösa då föräldrar vräks.
En nationell strategi för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter beslutades år 1999 av en enhällig riksdag. Barnkonvention skulle genom den beslutade strategin genomsyra alla beslut i riksdagen, kommuner, landsting och statliga myndigheter. Barnombudsmannen fick ett utökat uppdrag med uppgift att vara motorn i arbetet med att sprida, integrera och följa upp barnkonventionen.
Fem år senare har riksdagen tagit del av flera rapporter från Barnombudsmannen, Rädda Barnen och Socialstyrelsen m.fl. som visar att barnkonventionen inte har genomsyrat alla områden. Brister finns i bl.a. socialtjänsten vid bedömning av ekonomiskt bistånd, vid vräkningar och även i ärenden som direkt berör barn t.ex. omhändertagande. Det är synnerligen allvarligt då socialtjänsten ska utgöra det yttersta skyddsnätet i samhället och som i vissa fall har ett direkt skyddande uppdrag när det gäller barn som far illa.
I Statistiska centralbyråns ULF-undersökning 2000, som refereras i Socialstyrelsens "Socialtjänsten i Sverige - en översikt 2003", anges det att ekonomiska problem var vanliga bland barnfamiljer. Det fanns en indikation på att ca 230 000 barnfamiljer haft svårt att klara vardagsutgifter och över hälften av de ensamstående mammorna hade svårt att få ekonomin att gå ihop. Därmed återfinns dessa också i statistiken över dem som har behov av ekonomiskt bistånd. Barn som lever ekonomiskt utsatt är framför allt barn i familjer som får ekonomiskt bistånd, barn som lever med en förälder och barn till invandrade.
Ekonomiskt bistånd ska tillförsäkra den enskilda en skälig levnadsnivå, en levnadsnivå som inte preciseras i lagtexten eller i dess förarbeten. I "Socialtjänsten i Sverige" står det därför att biståndet måste relateras till den aktuella situationen och den allmänna standardutvecklingen. Det finns i dag en undre gräns för vad som ska ingå i en skälig levnadsnivå men inte en övre. Det finns därför utrymme för att exempelvis ta hänsyn till barnens behov.
Vi har konstaterat att många barn berörs av besluten om ekonomiskt bistånd. Trots det vägs sällan eller aldrig barnets bästa, utifrån barnkonventionens anda, in i beslutet om ekonomiskt bistånd. Hösten 2003 granskade Länsstyrelsen i Stockholms län hur barnets bästa beaktats i bedömningen av ekonomiskt bistånd. Det visade sig att trots kommunernas riktlinjer om att barnets bästa ska betonas så har det inte fått genomslag när akterna granskats. Det finns dock några positiva tendenser, vilket också framförs i Socialstyrelsens sammanställning av tillsynen 2003 men det finns fortfarande stora brister och variationer mellan olika delar i landet.
Vänsterpartiet anser att det är oacceptabelt att barnets bästa inte beaktas i besluten om ekonomiskt bistånd. Barn som lever i ekonomiskt utsatta miljöer under sina första år riskerar att få en betydligt sämre hälsa, ökad risk för utanförskap och svårigheter att ta plats i samhället än jämnåriga. Vi anser därför att institutet för metodutveckling inom socialtjänsten bör ges i uppdrag att prioritera utvecklingen av metoder för att integrera barnkonventionen i handläggandet av ekonomiskt bistånd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Rädda Barnen genomförde år 2003 en upprepad studie, den första gjordes 1996, om hur socialtjänsten agerade när barn blev vittne till våld i familjen. Rapporten från 2003 visade att i de fyra undersökta kommunerna var det endast 20 av 72 barn som upplevt våld som kom till socialtjänstens kännedom. Åtta av barnen hade själva utsatts för våld men endast ett barn kom till socialtjänstens kännedom. Förutom Rädda Barnens rapport har det i media vid några tillfällen uppmärksammats att anmälningar om att barn farit illa blivit liggande utan åtgärd under mycket lång tid hos socialtjänsten.
Vänsterpartiet står bakom propositionen om "Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m." (prop. 2002/03:53) där en rad åtgärder för att stärka skyddet för barn föreslogs och beslutades i riksdagen. Det finns anledning att inte stanna upp med detta, med tanke på de rapporter från socialtjänsten som visar att barn fortfarande är osynliga. Vi menar därför att regeringen bör följa upp om propositionen avseende stärkt skydd för barn fått genomslag och med tyngdpunkt på hur socialtjänsten uppfyller sina åtaganden. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I en forskning från 1991 visade det sig att förekomsten av barnfamiljer bland dem som vräkts från sin bostad var uppseendeväckande stor. Vid en intervjundersökning visade det sig att ca 40 % av de vräkta bestod av barnfamiljer. Dessa uppgifter styrktes vid en liknande studie från Göteborg år 1993 som också kom fram till att antalet vräkta med barn var ca 40 %.
Länsstyrelserna fick år 1999 i uppdrag att följa upp hur stärkandet av barnperspektivet i socialtjänsten efterlevts. Länsstyrelsen i Västra Götaland följde år 2002 upp vräkningar genom att bl.a. studera avhysningsprotokoll. Det framgick då att endast i undantagsfall framkom i protokollen om barn fanns med.
Länsstyrelsen valde då att fördjupa studien via 21 ärenden där kvinnor vräkts. I dessa fall framkom det att i 14 ärenden fanns barn med vid avhysningen. Det framgick också att socialtjänsten endast varit med vid avhysningen i tre fall, i ett fall har socialtjänsten hjälpt till med annan bostad före vräkningen. I tre fall finns inga anteckningar alls om hur boendet lösts. Det innebär att det finns belägg för att relativt många barn i Sverige utsätts för en av de mest omvälvande händelser som kan inträffa - att mista sin bostad. Vänsterpartiet menar att det är oacceptabelt.
Regeringen bör därför snarast vidta åtgärder för att hindra att barn blir hemlösa p.g.a. att föräldrarna vräks från sin bostad. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Ingrid Burman (v) |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
Kalle Larsson (v) |
|
Elina Linna (v) |
Gunilla Wahlén (v) |