Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att säkra skadestånd till brottsoffer som samtidigt uppbär ekonomiskt bistånd.
Ideella skadestånd utbetalas när en person utsatts för ett brott som exempelvis våldtäkt, misshandel eller sexuella övergrepp. I de fall den som erhållit skadestånd behöver ekonomiskt bistånd från socialtjänsten finns det i dag inget som hindrar socialtjänsten från att räkna in skadeståndet som inkomst vid beräkning av det ekonomiska biståndets storlek. Det innebär att skadeståndet i egentlig mening inte kommer den enskilda till del. Ekonomisk ersättning lindrar inte den smärta eller kränkning som offret upplevt men det är en viktig symbol för att kunna känna bekräftelse av det egna lidandet. Det kan också vara ett led i att uppleva en upprättelse. I socialutskottets betänkande 2003/04:SoU5 uttalar regeringen att det vid bedömningen om behovet av ekonomiskt bistånd rimligtvis bör beaktas att den enskilde som fått ett sådant skadestånd efter att ha blivit utsatt för brott och till följd av detta, t.ex. kan ha behov av långvarig och kostsam behandling och att man därför bör avstå ifrån att låta skadeståndet påverka det ekonomiska biståndets storlek. I jämförelse med socialtjänstlagen kan vi konstatera att lagstiftningen som gäller utmätning (utsökningsbalken 5:7) där skadestånd som är utbetalade för kränkning av den personliga integriteten skyddas från utmätning under vissa förutsättningar och under viss tid. Det är en ordning som vi anser även bör gälla skadestånd i relation till ekonomiskt bistånd.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör ta ett första steg för att säkra skadestånd som tilldelats brottsoffer som uppbär ekonomiskt bistånd genom att ge institutet för metodutveckling inom socialtjänsten i uppdrag att utreda i vilken utsträckning ideella skadestånd undantas vid bedömning av ekonomiskt bistånd. I det fall utredningen visar att socialtjänsten som praxis räknar in ideella skadestånd som inkomst vid bedömning av ekonomiskt bistånd bör regeringen överväga en ändring i socialtjänstlagen motsvarande vad som återfinns i utsökningsbalken 5:7. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Ingrid Burman (v) |
|
|
Ulla Hoffmann (v) |
Kalle Larsson (v) |
|
Elina Linna (v) |
Gunilla Wahlén (v) |