Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omvårdnaden skall vägas in i arbetet med prioriteringsordningen för hälso- och sjukvården.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anmälningar till HSAN och enligt patientskadelagen avseende brister i omvårdnaden samt att de instanser som handlägger dessa ärenden kompletteras med sakkunniga inom omvårdnadsområdet.
"Nurse the sick, not the sickness" ("Vårda den sjuka, inte sjukdomen") - det var Florence Nightingales definition av omvårdnadens roll i relation till behandling. Det är ett synsätt som präglas av att omvårdnad och behandling är varandras förutsättningar och inte motsatser. Om en behandling ska lyckas krävs det att patienten kan ta emot den och ges förutsättningar att återvinna hälsa och förebygga sjukdom. På 1800-talet då omvårdnadsdisciplinen och sjuksköterskeyrket professionaliserades handlade det konkret om att få patienterna att överleva behandlingen. Det handlade om frisk luft, god hygien, lugn och ro, mat och vatten. I dagens högt teknifierade hälso- och sjukvård är dessa grundläggande omvårdnadsinsatser inte mindre väsentliga. Men det finns en tendens att vi förringar dem och deras betydelse, inte minst i tider med knappa ekonomiska förutsättningar. När omvårdnaden brister blir det dyrt för samhället och ökat lidande för patienten. Det blir särskilt tydligt när vi värderar insatserna för de s.k. multisjuka äldre.
Om patienten genomgår en avancerad behandling, vilket även äldre gör i dag, utan att basal omvårdnad givits så att patienten kan äta, dricka, sköta sin hygien och förhindra komplikationer som sår och infektioner, är risken stor att akutvården får en patient som återkommer i försämrat hälsotillstånd. Dessutom innebär det krav påökade och fler insatser från den kommunala hälso- och sjukvården, hemtjänst och inte minst på närstående.
Att omvårdnaden som vetenskap, det är en relativt ung vetenskap, och del av hälso- och sjukvården osynliggjorts har också sin grund i den rådande undervärderingen av kvinnors kompetens som finns i samhället. Det är ingen slump att 92 procent av sjuksköterskorna är kvinnor och att det sammanfaller med dem som har att ansvara för omvårdnadsinsatserna tillsammans med undersköterskor och vårdbiträden.
Landstingen står nu i startgroparna att konkretisera den av riksdagen beslutade prioriteringsordningen för hälso- och sjukvården. I de landsting där man kommit långt i sitt arbete och påbörjat en sammanställning över vad som ska prioriteras kan det konstateras att omvårdnadsinsatserna lyser med sin frånvaro. Vänsterpartiet anser att det är en brist och att omvårdnaden ska vägas in i arbetet med riksdagens prioriteringsordning för hälso- och sjukvården. Det krävs för att en helhetssyn ska uppnås. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I de sammanhang då patienten är missnöjd med vården, direkta felaktigheter eller att något skett som ger berättigande till ersättning enligt patientskadelagen dominerar behandlingsinsatser. Det kan ha sin naturliga förklaring i att behandlingsinsatser ofta är konkreta och tydligt avgränsade handlingar. Men det kan också handla om att patienterna saknar kunskap om att även omvårdnadshandlingar kan och ska bedömas. Det är då viktigt, t.ex. vid handläggning hos Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd eller vid patientskaderegleringen, att yttrande tas in från omvårdnadsexpertis. I dag händer det att läkare med olika specialistfunktioner även uttalar sig om omvårdnadsärenden trots att dessa inte har utbildning inom denna disciplin. Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör se över varför brister i omvårdnaden sällan anmäls till HSAN och enligt patientskadelagen. Vänsterpartiet anser också att HSAN och patientskaderegleringen bör kompletteras med sakkunniga inom omvårdnadsområdet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Elina Linna (v) |
|
|
Ingrid Burman (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
Kalle Larsson (v) |
Gunilla Wahlén (v) |