Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att klarlägga varför kvinnor får sämre sjukvård än män.
Det finns skillnader i sjuklighet mellan män och kvinnor beroende på ett antal faktorer, gener, hormoner och fysiologi. Det finns också skillnader när det gäller hälsorelaterade beteenden och livsvillkor, t ex förhållanden i arbets- och familjeliv. Kvinnor lever längre än män trots att de oftare drabbas av ohälsa. Kvinnor har oftast sämre livsvillkor än män: lägre löner, mindre inflytande i arbetslivet och oftare ett större ansvar för hem och barn parallellt med yrkesarbete. En del av förklaringen till att kvinnor ändå lever längre kan vara att kvinnor oftare drabbas av sjukdomar som inte behöver leda till döden. Kvinnor drabbas t ex oftare än män av ätstörningar, förslitningssjukdomar och läkemedelsberoende, sjukdomar som inte får särskilt stort utrymme inom forskning och utveckling.
En studie som gjorts vid Karolinska Institutet i Solna visar att kvinnliga patienter skadas oftare i vården än manliga. Man har granskat skador som anmälts till Personskaderegleringen, PSR, dit anmälningar om ersättning från landstingens ömsesidiga försäkringsbolag, LÖF, rapporteras. Varför det är så kan man inte säkert säga, bara att kvinnor oftare anmäler att de blivit skadade i vården. En orsak skulle kunna vara att man bedömer patienter utan genusperspektiv och att man inte känner igen symtomen på vissa sjukdomar hos kvinnor.
I en rapport som överlämnats till Socialstyrelsen har överläkare Karin Schenk-Gustafsson på Karolinska sjukhusets hjärtavdelning skrivit om hur kvinnor omhändertas i hjärtsjukvården. Statistiken visar att nästan tio gånger fler kvinnor dör av hjärt- och kärlsjukdomar än av bröstcancer. Kvinnor drabbas lika ofta som män av hjärtinfarkter, men de får ett sämre omhändertagande eftersom symtomen skiljer sig från männens.
Redan vid ambulanstransporten får kvinnorna ett sämre omhändertagande. Kvinnliga hjärtinfarktpatienter får vänta längre än manliga, vilket troligen beror på att deras symtom är annorlunda. Men tillstånden är lika allvarliga och dödliga. På sjukhuset får de kvinnliga patienterna färre kranskärlsundersökningar med kontraströntgen. Detta medför i sin tur färre ingrepp med ballongvidgning. Men när det väl görs en kontraströntgen kan man inte se några skillnader i det fortsatta omhändertagandet.
Karin Schenk-Gustafsson har forskat i ämnet sedan början av 1990-talet och är också chef för det nyöppnade Forskningscentrumet för genusmedicin som inrättats på Karolinska Institutet i Solna.
Den senaste tiden har flera forskare slagit larm om att hjärtinfarkt hos kvinnor verkar öka. Ändå får kvinnor inte diagnosen hjärtinfarkt lika ofta som män. Under år 2003 genomfördes kranskärlsröntgen hos färre kvinnor än män i alla åldersgrupper, (enligt svenska registret för hjärtintensivvård). Ju äldre patienterna är desto större är skillnaden.
Den senaste tidens rapportering i media visar tydligt på det stora gap som finns mellan hur kvinnor och män behandlas inom vården. Nu skriver partiledare och ministrar under protestlistor som kräver lika vård för kvinnor och män. Detta borde naturligtvis vara en självklarhet. Min motion från riksdagsåret 2003/04 avslogs trots att situationen var densamma för ett år sedan. Nu är det hög tid att klarlägga varför kvinnor får sämre vård än män.
Kvinnor får vänta längre än män på gråstarroperation. Alla landsting utom Hallands och Blekinges prioriterar män. Längst får de jämtländska kvinnorna vänta på en gråstarroperation. Under år 2003 fick 40 procent av kvinnorna vänta mer än 6 månader. Endast 26 procent av männen fick vänta lika länge. Detta är oacceptabelt.
I en statlig utredning "Jämställd vård" (SOU 1996:133) påvisas könsskillnader i vården. Bland annat framkom att de dyrare ace-hämmarna, förstahandspreparat vid hjärtsvikt, förskrevs dubbelt så ofta till män med hjärtsvikt som till kvinnor. Kvinnorna fick äldre och billigare medel. Någon förklaring till varför kunde utredningen inte presentera. Inte heller till andra skillnader som kunde påvisas mellan män och kvinnor. I den statliga utredningen efterlystes mer forskning i detta ämne.
Senare forskning har t.ex. visat att underdiagnostik av hjärtinfarkt är vanligare bland kvinnor än bland män. Det finns också utredningar som visar att kvinnor drabbas svårare av sina slaganfall och att de oftare kommit till sjukhuset med ett sänkt medvetande, vilket innebär en sämre prognos.
Det är också väl känt att kvinnor söker hälso- och sjukvården oftare än män, får fler recept men att totalkostnaden för dessa recept inte överstiger männens kostnader med lika stor andel som antalet recept borde innebära.
I vår strävan att Sveriges invånare skall få vård efter behov, är det viktigt att kvinnor och män får lika bra sjukvård. Även ur ett jämställdhetsperspektiv är det viktigt att det inte förekommer skillnader i hur kvinnor och män omhändertas i hälso- och sjukvården. För att klara ut om det fortfarande är så att kvinnor faktiskt får sämre sjukvård än män, bör en utredning tillsättas för att analysera om man i dag anpassar medicinförskrivning, omhändertagande m.m. ur ett könsperspektiv.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |