Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ett utvecklat tandvårdsstöd.
Tandvårdsreformen trädde i kraft den 1 januari 1999. Det reformerade tandvårdsstödet är uppdelat i två delar, dels tandvård som administreras av försäkringskassorna (tandvårdsförsäkringen), dels tandvård som administreras av landstingen (s.k. landstingsvård). Vidare innebar reformen att prissättningen blev fri, etableringskontrollen upphörde, garantireglerna för omgöring av protetiska arbeten ändrades och möjligheten att erbjuda abonnemangstandvård infördes.
Reformeringen av tandvårdsstödet har i allt väsentligt varit lyckosam. Den negativa tandhälsotrenden har brutits, och de allra flesta aktörerna inom tandvårdsområdet förefaller anse att principerna i stödet är bra. Riksförsäkringsverket kunde i rapporten "Tandvårdsstödet. Utvärdering av det reformerade tandvårdsstödet 1999, det första året" konstatera att 15 % av den vuxna befolkningen uppger att de inte har råd att besöka tandläkaren även om de skulle behöva det. En stor andel övriga anser även att tandvårdskostnaden är en mycket stor belastning på familjeekonomin.
De förbättringar som genomfördes under 2001 och 2002 inom begränsade delar av tandvårdsförsäkringen var bra.
Det långsiktiga målet måste dock vara att även tandvården innefattas i sjukvårdens avgiftssystem och jämställs med annan hälso- och sjukvård.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Britta Rådström (s) |
Carin Lundberg (s) |